Föregående

nummer

Onsdag 18 oktober 2017

6/2012

Tema: EU borde inte ha infört en gemensam valuta och penningpolitik utan att samtidigt införa en fiskal union.
Historia
Anders Andrén (red.)
Förmodern globalitet
Essäer om rörelse, möten och fjärran ting under 10 000 år
Nordic Academic Press | 248 s | Isbn 9789185509683
Recensent: Stig Welinder
Jorden runt på 10000 år

Bokens titel använder ordet ”globalitet”, kanske för att inte alltför tydligt ge associationer till det slags globalisering, som har tagit sig uttryck i att boken är utgiven på ett svenskt förlag med engelskt namn och tryckt i Lettland. ”Globalitet” är främst förflyttade föremål och de idéer som förflyttats tillsammans med föremålen: människor i rörelse, möten mellan människor och hur rörelser och möten syns i ting eller som ting. Utgångspunkten i de tretton essäerna är med få undantag svensk arkeologi, eller som Anders Andrén formulerar det: ”spår av äldre globala sammanhang i det område som i dag utgör Sverige.”

Boken handlar om tiden från en mjärde i leran under centrala Malmö, som hamnade på en havsbotten för 7500 år sedan, till apor på altarskåp i svenska kyrkor snidade och målade i Flandern på årtiondena runt 1500. Däremellan exponeras en fascinerande variation av saker från en god del av Europa och angränsande delar av Gamla världen. Längre än så sträckte sig sällan den förmoderna globaliseringen. Boken själv anger tider och tidpunkter under sitt bortåt tiotusenårsspann på en mängd olika sätt. Enhetlighet på den punkten har inte varit redaktörens ambition.

De tretton författarna har i inbördes diskussion under projektgruppsmöten fastnat för intressanta, om än emellanåt tämligen kuriösa exempel, som väl belyser tesen att världen före globaliseringen inte bestod av små, inbördes isolerade celler. Men nog saknar jag en essä om tobaksrökning och kritpipor. I stället finns till exempel älgbilder huggna i berg, romerska glasbägare, arabiska böcker och molnband.

Frågan är dock om inte bokens essäer fungerar som Leibnitz monader. De är ett färgsprakande potpurri till synes utan sammanhang utöver att de är ordnade i tidsföljd och innehåller föremål och idéer med anknytning till människor både inom och utom det nuvarande Sverige. En avslutande diskussion som hade försökt sammanfatta mekanismerna i de mänskliga mötena skulle ha förstärkt boken. Mötena finns i en del av essäerna, medan andra snarare handlar om resultaten och konsekvenserna av mötena, ibland för de inblandade förmoderna människorna, ibland för de nutida forskarna. Exempel på det förra är de tidiga jordbrukssamhällenas möten i storslagna fester och Skandinavien som en vagga för legosoldater till imperierna i Sydeuropa. Exempel på det senare är de grekiska templen på Själland och det muslimska Medelhavet vid Mälaren. Boken lämnar mycket åt läsarna att själva fundera över: Finns någon generell linje av förändring fram mot den efter-förmoderna tiden? Evolutionär förändring? Eller var den förmoderna tiden en serie sammanvävda fragment? Kaotisk?

Jag ska inte peka ut min favoritmonad, även om det är intressant, med tanke på dagens debatt, att läsa om hur kvinnornas hår kom att täckas inom ett nytt dräktskick som introducerades från det kristna Västeuropa på 1100-talet. Däremot ska jag peka ut en essä som saknas. I en passage i boken står om hur ”[k]ärlek och kökskultur gjorde européer, indianer och afrikaner till amerikaner”. I tid faller ”de första människor som integrerade den Gamla och Nya världen” utanför boken, men det kunde ha varit intressant att läsa om globaliseringens också mera negativa konsekvenser redan under den förmoderna tiden. Sådana fanns väl, liksom många anser att det finns i dag. I det amerikanska exemplet kan nämnas brännvin, smittkoppor, tobak och syfilis. Hur ser listan ut för den förmoderna tiden?

Den globalhistoriska ambitionen syftar naturligtvis till att teckna storskaliga mönster i tid och rum. Det är dock inte nödvändigt. Boken visar att människor möttes och samtalade, och fick föremål och idéer av varandra, men skapade de tillsammans något storskaligt? Boken lämnar frågan öppen om hur lokal, komplex förändring ska förstås tillsammans med regional - eller global - linjär, generell förändring. Består den stora berättelsen av otaliga små berättelser? Eller är de otaliga små berättelserna reflexer av den stora berättelsen? Anthony Giddens strukturationsteori är ett svar på frågorna. En värdefullt kompletterande diskussion av de sociala och kulturella mekanismerna hos människor i rörelse är Kerstin Cassels Det gemensamma rummet. Migrationer, myter och mönster (Södertörn Archaeological Studies 5, 2008).

Mänsklighetens enhet syns bäst i dess DNA. Människor har under tiotusentals år träffat andra människor under omständigheter som har medfört att alla nu levande människors DNA är tillräckligt lika för att rymmas inom en och samma art. Pysslingen i Indonesien var den siste av en annan art, medan det tidigare var regel att det fanns tre, fyra människoarter samtidigt. Ändå är också varje mänsklig individs DNA unikt i förhållande till alla andra människors. Denna spänning mellan det stora och det lilla har fått en egen essä i boken. Dess slutsats är dock att den mänskliga kulturella variationen är intressantare än den genetiska för att förstå vad människor och mänsklig variation är för något. Det finns ingen kungsväg till det mänskliga utanför de mänskliga mötenas utbyte av föremål och idéer. Människor förstås som människor av människor. Och det är inte ofta som man får se fatimidiska keramikskärvor och cirkulära stenmonument i Göbekli Tepe i en och samma bok om arkeologi och människor i Sverige.

Stig Welinder är professor emeritus i arkeologi.

– Publ. i Respons 6/2012

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet