Föregående

nummer

Tisdag 26 september 2017

1/2014

Tema: Synen på Sveriges agerande under andra världskriget har blivit alltmer negativ. Men Sveriges självständighet underskattas.
Konstarterna & medier
Maria Törnqvist
Tourism and the Globalization of Emotions
The Intimate Economy of Tango
Schildts & Söderströms | 306 s | Isbn 9780415892209
Recensent: Anna Jörngården
Känslornas politik på tangogolvet

Argentisk tango är för många synonymt med passion och fritt flödande starka känslor. Men tangon är också ett strikt hierarkiskt socialt fält. Maria Törnqvist undersöker detta sociala spel i relation till tangoresor till Buenos Aires. Belysningen av tango som samtida praktik är insiktsfull, men hade fördjupats av ett historiskt perspektiv och en vidgad genusanalys.

Vilken bild är den första som dyker upp i huvudet när du hör ordet tango? Silhuetten av en man och en kvinna tätt omslingrade i en dramatisk pose, en nätstrumpklädd kvinnofot i en omöjligt hög stilettklack, en mörk främling med en ros mellan tänderna? De dramatiska klichéerna är många i denna den mest mytomspunna av danser. Innan jag själv bodde ett halvår i tangons födelsestad Buenos Aires och drabbades av dansviruset gick min första tanke, möjligen något oväntat, till Pelle Svanslös. Eller närmare bestämt till en sekvens ur den tecknade filmen om honom från 1981. När jag nu ser om klippet på youtube visar det sig vara en högst relevant ingång till Maria Törnqvists bok Tourism and the Globalization of Emotions The Intimate Economy of Tango. Pelle har precis börjat få in en fot hos kattsamhällets femme fatale Gullan från Arkadien (”du är ju en kille med stil!”), då den finska (zigenar)orkestern stämmer upp till tango. Pelle, som bara ”shejkat lite hemma så där du vet”, gör en slät figur och Gullan får en allt stelare min. In sveper i stället Elake Måns, som direkt böjer ner Gullan i en sensuell pose, för att sedan stega runt dansgolvet på ett sätt som utstrålar dominant maskulinitet, medan han sjunger en segerviss sång om det förträffliga i att ha en svans, och ivrigt pussar den förtjust fnittrande Gullan på armen. Vid sidan av dansbanan står Pelle och kan bara moloket iaktta förförelsescenen.

Sekvensen visar upp tangon som ett heterosexuellt och exotistiskt laddat socialt spel, som inte bara producerar känslor av mytologiserad tangopassion, utan också av otillräcklighet och nederlag. I Törnqvists bok granskas detta spel närmare i sin egen rätt och i relation till tangoturism till Buenos Aires. I en analys som ser till hur maktförhållanden skapas i ett samspel mellan kön, klass och etnicitet beskriver hon tangoscenen som en ”intim ekonomi”, ett strikt hierarkiskt socialt fält, samt undersöker vad som händer när denna symboliska värdeordning möter turismens konkreta ekonomiska logik.

”Tango är en sorglig känsla som kan dansas.” Orden är tangokompositören Enrique Santos Discépolos, och är illustrativa för den privilegierade plats som en särskild emotionalitet har i tangon. Tangons lyrik och musik rör sig för det första i ett förhöjt känsloläge, som dansaren vill kunna uttrycka och förmedla. Vidare är den täta omfamningens intimitet, som syftar till en så finkalibrerad kroppslig kommunikation som möjligt, i sig känsloskapande och kan för vissa vara svår att skilja från annan beröring utanför dansgolvet. Men kanske allra viktigast är de starka upplevelser som dansarna vill uppnå, som får Törnqvist att passande beskriva tangovärlden som ”en känslomässigt laddad subkultur”. Bokens informanter vittnar om ”kickar” av extatiska lyckokänslor och ett ”flow” av total närvaro, upplevelser som ibland ges rent existentiell betydelse.

Men att känslorna flödar i tangon betyder inte att de flödar fritt. Törnqvists beskrivning av de förhandlingar som sker på tangogolvet som en ”intim ekonomi” är träffande och lätt igenkännlig för alla med inblick i scenen. Grundförutsättningen för att denna ekonomi ska uppstå är att tango är en svår dans, som tar tid och engagemang att lära sig, och där det alltid finns utrymme för vidare utveckling och förfining. Detta i kombination med att varje dansare vill ha ett så givande dansmöte som möjligt gör tangon till en prestations- och prestigestyrd värld. Törnqvist beskriver scenen som en ”elitistisk kultur som dyrkar excellens”, där alla utsätter varandra för ständig värdering. För dem som inte helt platsar är hotet om att bli avvisad ständigt närvarande, och kan skapa de känslor som Pelle Svanslös sorgset uppspärrade ögon kommunicerar i filmklippet.

Förutom rena dansfärdigheter spelar även socialt och sexuellt kapital in i hur hierarkin formas; att ha ett nätverk av bekanta och ett attraktivt utseende är tillgångar i tangoekonomin. Detta senare fungerar olika för män och kvinnor – i tangon likväl som utanför, bör tilläggas. Tillsammans med att traditionella könsroller fortfarande dominerar ett flertal dansritualer gör detta att vissa kvinnor, framför allt äldre, upplever sig som förlorare i spelet. Bland de Törnqvist intervjuat finns kvinnor som faller i gråt över de urvalsprocesser och könskodade maktstrukturer de tvingas utstå i dansvärlden.

Med denna belysning av tangogolvets politik i ryggen går boken över till att studera dansresor till Buenos Aires, där den intima ekonomin möter konkreta ekonomiska intressen. I Buenos Aires är tango inte bara kultur, utan också business. Inte sällan används tangons känslospråk som försäljningsargument; här och ingen annanstans kan man uppleva den sanna tangons passion, sensualitet och nostalgi. En rad tjänster och varor erbjuds tangoresenären, från speciella boenden och privatlektioner till exklusiva dansskor, allt till billigare pris än hemma. Dansarna kan inte komma ifrån att också vara konsumenter, och måste dessutom förhålla sig till att vara västerlänningar på besök i ett land präglat av ekonomisk kris, forna diktaturer och kolonialhistoria.

Tangoresenären ställs inför ett klassiskt turistproblem: den autenticitet man reser till en plats för att finna riskerar att förstöras av ens egen närvaro. Törnqvists analys fokuserar på denna paradox genom att uppmärksamma hur en ekonomi ställs mot en annan. De två logikerna visar sig intressant nog kunna störa varandra. Varumarknaden kan i vissa specialfall sätta den intima ekonomin ur spel, medan de känslovärden som styr den intima ekonomin bromsar kommersialiseringen – det tangoturisten helst vill uppleva går inte att köpa och sälja.

Det främsta exemplet på den första aspekten är fenomenet taxidansare – det vill säga manliga tangueros som säljer sitt danssällskap till huvudsakligen äldre kvinnor med kort danserfarenhet. Taxidansare blir ett sätt för äldre, dansoerfarna kvinnor att köpa sig ur den intima tangoekonomin, och därmed också ur en könsmaktsordning där den åldrande kvinnan får se sitt värde stadigt sjunka. Att försöka köpa sig till det som man i tangovärlden meritokratiskt bör förtjäna är givetvis inte oproblematiskt. Dessutom associerar servicen till annat västerländsk köpande av kroppar i tredje världen, främst förknippat med mäns utnyttjanden, men som också existerar i mindre skala i form av kvinnlig sexturism. Vid en närmare blick visar sig fenomenen dock inte vara särskilt lika. För tangovärldens kvinnor är det ekonomiska överläget snarare ett hinder för att inleda romanser. Även om det marginella fenomenet taxidansare ges väl stort utrymme visar Törnqvist övertygande på hur olika kombinationer av kön, klass och etnicitet genererar olika maktförhållanden, och nödvändigheten av en analys känslig för detta.

Sammantaget framstår tangoturismen främst som en balansakt, där Buenos Aires framtid som tangostad beror på förmågan att upprätthålla ett jämviktsläge mellan bibehållna autenticitetsvärden och turist­anpassning. Många dansare som reser till Buenos Aires för att komma den genuina tangon in på livet uttalar ett obehag inför kommersialiseringen och har olika strategier för att inte bete sig ”turistiskt”. Törnqvist har tveklöst rätt i antagandet att en alltför turistifierad tangomarknad skulle leda till att de bästa dansarna väljer ­andra resmål, vilket skulle devalvera Buenos Aires som tangostad. Samtidigt visar hon också att de föregivna antikommersialistiska attityderna inte alltid rimmar med tangoresenärernas verkliga beteenden. De flesta väljer bekväma framför ”autentiska” alternativ och undviker bara de mest uppenbara turistfällorna. Inte för mycket alltså, men heller inte för lite.

Som framgått handlar Törnqvist bok om tango som en samtida praktik. Valet att distansera sig från historisk forskning går så långt att tangons ursprung inte belyses med mer än en mening i en fotnot. Att Törnqvist vill skapa sin egen nisch är begripligt, men skulle inte ha behövt innebära historisk tystnad. Förutom att den som inte redan känner till en del om vad tango är lämnas i sticket, hade en dialog med den historiskt inriktade forskningen fördjupat analysen av nutidens tangosamhälle, särskilt som geografiska förflyttningar och konfliktfyllda förhandlingar kring kön, klass och etnicitet alltid varit tangons kärna. Törnqvist upprättar med sin titel ett band med Marta E. Saviglianos inflytelserika bok Tango and the Political Economy of Passion (1995), men utnyttjar i mycket liten grad hennes rön om tangon som ett ”spectacle of sex, race, and class” som uppstår ur exil och hybridisering i ett upplöst kolonialsamhälle. Att dansen fortsätter att röra sig kring liknande frågeställningar i en postkolonial och globaliserad värld är ett fascinerande perspektiv som jag gärna hade sett ytterligare frilagt.

Men min starkaste invändning rör analysen av kön, som snarare än att ge en bild av vad det innebär att vara antingen man eller kvinna på tangogolvet stannar vid att teckna vad som skulle kunna kallas en ”kvinnlig erfarenhet”. Utan att detta är ett uttalat syfte visar sig den överväldigande majoriteten av bokens informanter vara kvinnor, som ofta får tala om sina emotionella behov och den utsatthet de upplever i vad som kan vara en hård dansvärld. Vad har männen för känslor, undrar man? Den ensidiga bild som målas upp riskerar att förstärka idéer om kvinnor som mer känslomässiga än män och om patriarkala system som något som bara är negativt för kvinnor. Normativa könsstrukturer förtrycker och begränsar både män och kvinnor, vilket tangon är ett utmärkt exempel på.

Jag vill återigen påminna om Pelles erfarenhet. Den intima ekonomi som Törnqvist sätter fingret på kan vara minst lika tuff för män, som genom den dominanta roll de förväntas ha får vara än mer beredda på att bli avvisade, och som dessutom ofta har en längre väg till tangohierarkins topp. Bara det faktum att Törnqvist nämner ett underskott av män på tangoscenen som ett skäl till att den intima ekonomin ser ut som den gör skapar frågor. Hur hänger detta ihop med olika idéer om maskulinitet?

Mest spännande är de idéer Törnqvist har om tangon i relation till dagens syn på känslolivet. Tangon får en mörk belysning i de linjer hon drar mellan dansgolvet och Zygmunt Baumans beskrivning av senmodern intimitet i Liquid Love (2003). Tangon kan ses som ett exempel på en individualisering av det intima livet, menar hon, och jämför sökandet efter ”kickar” för att sedan virvla vidare till nästa famn med Baumanns beskrivning av vår tid som befolkad av känslokonsumenter för vilka rastlöshet och längtan efter ständigt mer ersatt långsiktiga relationer.

Den negativa tolkningen av detta dominerar, men resonemanget kan också vändas på. Tangons blomstring inte minst i kosmopolitiska storstäder kan ses som ett sätt att hantera de krav ett individualistiskt och rörligt samhälle ställer. Att försöka få alla emotionella och sociala behov tillfredsställda på tangogolvet rekommenderas inte någon, men för den som reser och flyttar mycket är tangon ett sammanhang man bär med sig, som snabbt ger möjlighet till ett socialt stimulerande liv på en ny plats. Även här hade en historisk infallsvinkel kunnat fördjupa analysen. Tangons ursprung som exilfenomen ger ett intressant perspektiv på dagens situation där människor från världens alla hörn och med vitt skilda bakgrunder och vardagsliv möts på dansgolvet. Visst kan mötena vara flyktiga, men de inträffar, till skillnad mot i de segregerade bostadsområden och på de likriktade arbetsplatser där många av oss vistas.

Framför allt visar Tourism and the Globalization of Emotions att även något så förment naturligt som vårt sätt att känna är beroende av den tid vi lever i och de sammanhang vi deltar i, och att dessa känslor i sin tur får mycket konkreta återverkningar – som till exempel på arbetsmarknaden i Buenos Aires. Texten hade behövt vara betydligt mer genomarbetad för att skapa en mer tillgänglig och helgjuten bok, men Törnqvists studie bidrar till en viktig forskningsinriktning på stark frammarsch, där den känslovärld som ofta uppfattas som individuell och psykologisk visas fram som social och med stor politisk betydelse.

Anna Jörngården är fil. dr i litteraturvetenskap och forskar och dansar under 2014 i London (University of London, Birkbeck).

– Publ. i Respons 1/2014

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet