Föregående

nummer

Söndag 23 juli 2017

1/2013

Tema: Krisen 2008 innebar slutet på den amerikanska drömmen att man kan bli vad man vill bara man arbetar hårt och målmedvetet.
Ekonomi
Birgitta Forsberg
Svenska miljardärer
Lind & Co | 399 s | Isbn 9789174610949
Recensent: Mats Benner
Kapitalismens två sidor: Ägarfamiljer och riskkapital

Två nya böcker lyfter fram den familjedynastiska kapitalismen med dess långsiktiga åtaganden och riskkapitalisterna som är experter på att snabbt träda in och ut. Ägarfamiljerna har förlorat i betydelse men riskkapitalismen är inget alternativ och kanske kommer vi att få se en syntes som förenar långsiktighet med öppenhet för det nya.

Den explosiva tillväxten och instabiliteten i finansmarknaderna de senaste tre decennierna har i grunden förändrat ägandets och företagandets karaktär. Allt mindre sker i samordnade former med långsiktiga relationer mellan ledning och ägare, allt mer präglas av snabba kast i ledningar och strategier. Dessa lappkast formas i sin tur av svängningar i ägarintressen som är framdrivna av kapitalrörelserna. På de fluktuerande finansmarknaderna som alltmer kommit att prägla företagandets villkor är avkastning allt, ägande intet: kapitalet söker sig till områden där det finns löften om snabba uppgångar och räntabla investeringar snarare än långsiktiga behov och kompetens.

Den nuvarande krisen illustrerar därmed den klassiska frågan om kapitalismens balans mellan stabilitet och förändring. De senaste decennierna är det dynamiken som stått i förgrunden. Statens hållning har varit generös och tillåtande; efter den långa efterkrigstidens regleringsekonomi fick de finansiella marknaderna mer eller mindre fritt spelrum från 1980-talet och framåt, länge med påfallande gott resultat. Efter krisen har regleringar åter blivit en vogue och staten försöker snäva in utrymmet efter decennier av svag styrning. I Sveriges fall syns detta till exempel genom Skatteverkets försök att beskära riskkapitalbolagens förmåner till chefer och handlare.

Vid sidan av återregleringar är ägandet en nyckelfaktor för kapitalismens långsiktiga överlevnad. En del lärdomar kan dras av utvecklingen för två av den moderna västerländska kapitalismens rätt väsensskilda facetter: den ena den dynastiska kapitalismen, med långsiktiga, ibland sekellånga åtaganden, den andra riskkapitalismen, där tiden är knapp och brådskan att gå in och ut ur affärer utgör själva kärnan i verksamheten. Dessa båda representerar två sidor av kapitalismen, den långsiktiga och den flyktiga.

Till dem kan läggas ytterligare en modell, den statsintegrerade kapitalismen, med Kina som ett exempel, där nationella och politiska intressen blandas med privatkapitalistiska, men den är ännu ganska oprövad på global nivå. Under efterkrigstiden var sammantvinningen av stat och kapital ganska vanlig i Europa men den är i dag en ovanlighet. I Sverige blev Statsföretag ett fiasko och staten klarade inte rollen som kapitalist särskilt väl, inte förrän det statliga ägandet omvandlades och marknadsanpassades under 1980-talet.

I stället har tyngdpunkten i den svenska kapitalismen historiskt legat på familjerna och deras intressesfärer - C. H. Hermansson talade på 1960-talet om 15 familjer. De är väl något färre och något mer diffusa i dag, men samtidigt finns det dynastiska draget kvar som ett fundament i ekonomin.

Denna form av familjär kapitalism står i förgrunden för Perlinges och Sjögrens antologi Biographies of the Financial World, som på ett förtjänstfullt och nyanserat sätt behandlar frågan om familjekapitalismens historiska utveckling och vägvalet mellan samordning och uppsplittring i takt med att familjerna växer och får en mer heterogen karaktär. Det svenska ekonomiska systemet dominerades under lång tid av familjekapitalismen, medan entreprenörer och andra uppkomlingar varit relativt få. Familjerna kontrollerade huvuddelen av finanssektorn, betydande delar av produktion och cirkulation och hade utvecklat enastående goda relationer med både stat och fackliga organisationer. I praktiken är det bara Persson (H&M) och Kamprad (IKEA) som representerar en förskjutning i ägarbilden i modern tid.

Boken tar också upp de utmaningar som den ekonomisk-historiska forskningen ställs inför när den ska kombinera det biografiska elementet - familjerna och deras ofta färgstarka personligheter - med det institutionella, där företagandets organisation och strategi står i förgrunden. Resonemangen är sobra och nyanserade och visar på familjeföretagens förmåga att navigera mellan olika intressen och identifiera dugliga ledare inom och utom familjen.

Perlinge och Sjögren tecknar därmed den kapitalism - på svensk basis främst exemplifierad av Wallenbergfamiljen - som bärs upp av ett historiskt ansvar och uthållighet, där långsiktiga och försiktiga överväganden dominerar. Att hålla samman en familjedynasti kräver också en förmåga att hantera vittförgrenade intressen och förväntningar. De framgångsrika familjekapitalisterna förmår navigera mellan sociala och ekonomiska förväntningar och intressen.

Forsbergs bok om svenska miljardärer är mer direkt i sina osminkade journalistiska porträtt av starka individer och deras väg mot miljardförmögenheterna. Den demonstrerar också att bilden av Sverige som en familjekapitalistisk bastion inte är helt komplett. Under den stabila ytan grodde, redan under sent 1960-tal, en mer aggressiv och socialt frikopplad kapitalism, som bars fram av riskkapitalister (eller spekulanter som det hette förr) och entreprenörer, som förenades av att de hade svårt att passa in i de etablerade ramarna. Men just genom sin enstörighet och envishet bröt de igenom motståndet och nådde efterhand ett slags motvilligt erkännande.

Forsbergs insiderbilder - kryddade med åtskilliga anonyma karaktärsvittnesmål - beskriver den svenska kapitalismens snabba sida, penningmakarna, i en sammansatt bild av spekulanter och entreprenörer. Deras roll i den ekonomiska utvecklingen är dubbel. Å ena sidan agerar de snabbt och fokuserat, exploaterar nya möjligheter eller väcker liv i trötta värden. Den kanske mest kände av dem, Gustaf Douglas, tog sin väg mot rikedom via ägande i Securitas, på den tiden ett oglamoröst företag som med lite uppiffning kom att bli ett världsledande säkerhetsföretag. Niklas Zennström, en annan celebritet, såg möjligheten att binda samman telefoni med datorkommunikation, och grundade världssuccén Skype. Erik Penser, ytterligare en välkänd miljardär, väckte liv i den trötta och förutsägbara börsen i början av 1970-talet och har fortsatt på det spåret sedan dess.

Men de är inte bara kreativa, de är också flyktiga, de nya miljardärerna. De är experter på att snabbt träda in och snabbt träda ut, aldrig specialisera sig eller fördjupa sig. De bidrar på så sätt till den kortsiktiga dynamiken, men inte alltid till långsiktigheten. Snarare är de en sorts tidspassagerare som fångar upp vad som är på gång och har näsa för var det finns pengar att göra; de vitaliserar på så sätt, ser möjligheter och outnyttjade utrymmen som andra är för fina eller indolenta för att ta tillvara.

Med deras uthållighet är det sämre ställt - de hårdbelånar sig ofta och hamnar inte sällan på obestånd när konjunkturerna viker. Erik Penser, som höll på att skjuta den svenska ekonomin i sank med spekulationsaffärer i slutet av 1980-talet, är urtypen för den skuldsatte, men det finns flera sådana i Forsbergs samling. Porträtten av miljardärerna är överlag sällan särskilt tilltalande. Med undantag för bioteknikmiljardären Bengt Ågrup som ger uttryck för en altruistisk ådra, är det hårda tag och påtaglig vardaglighet som gäller. Det är en ensam, hård och manlig värld som träder fram, med få kvinnor, få vänner och få kulturella ambitioner.

Forsbergs porträtt visar, utöver dessa personligheter och deras egenheter, också hur många möjligheter det trots allt tycks finnas även i en reglerad marknadsekonomi som den svenska att spekulera och utnyttja fluktuationer och glipor i ekonomin. Forsbergs huvudpersoner kallas inte, som i Gustaf Olivecronas bok från tidigt 1980-tal, för spekulanter, trots att flera av dem lever på att spekulera i spänningar och osäkerheter i ekonomin. De har i stället utvecklats till en del i det kapitalistiska ekosystemet, kanske inte alltid älskade, men respekterade.

De två formerna för kapitalism kompletterar i en mening varandra, men de utvecklas inte i någon harmonisk samverkan. Emellanåt har familjekapitalism gjort försök att fånga upp riskkapitalismens anda och praktiker, till exempel när Wallenbergfamiljen gav sig in i IT-boomen för 15 år sedan eller när den bildade riskkapitalbolaget EQT, som fått negativ publicitet för skatteplanering och solkat bilden av ansvarstagande. Blandformer, övergångar och samverkan mellan det familjära och det riskorienterade är inte alltid enkelt och idealen skär sig ibland.

Till slut några ord om det biografiska. Perlinges och Sjögrens volym innehåller ett par mycket intressanta och resonerande essäer om biografins bidrag och betydelse i samhällsforskningen, och ger därför biografin dess rätta roll i förståelsen av ekonomisk utveckling och förändring. Både deras och Forsbergs bok blir tillgänglig läsning där levnadsödena träder fram, snarare än de strukturella fenomen de är uttryck för. Kapitalismen får ett ansikte men också en själ, en identitet.

Frågan är vad nästa generations ekonomiska porträtt kommer att ta upp. Kapitalismen står vid ett vägskäl där familjekapitalismens betydelse sjunkit undan men där riskkapitalismen inte visat sig vara något hållbart alternativ. Nästa steg är sannolikt en syntes av det familjära och det riskorienterade: det som tar ansvar men som samtidigt förmår fånga upp det nya, förhoppningsvis inom områden som är nödvändiga för vår framtid. En ny generation kapitalister, mindre drivna av privat revanschism och egennytta och mer av samhällsnytta, kanske väntar på sin entré. Men de porträtten återstår att skrivas.

Mats Benner är professor i forskningspolitik vid Lunds universitet.

– Publ. i Respons 1/2013

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet