Föregående

nummer

Fredag 28 juli 2017

3/2014

Tema: Den nya selfieskheten. Skapar de digitala nätverken en ny narcissism?
Politik & samhälle
Ola Wong
Pekingsyndromet
Kina, makten, pengarna
Ordfront | 293 s | Isbn 9789170377600
Recensent: Mattias Lentz
Kinas ledare har identifierat sig med sina plågoandar

Wong menar att Kinas ledare har gjort karriär i ett totalitärt system och identifierat sig med sina forna plågoandar. Det finns ingen lag. Makt och pengar styr vad som snart är världens största ekonomi. Men landet är i dag mycket mer beroende av omvärlden än tidigare och det begränsar regimens handlingsutrymme.

För ett par veckor sedan meddelade Världsbanken att Kina, mätt i köpkraftsparitet, i år kommer att gå om USA som världens största ekonomi. Även om Kina i absoluta termer fortfarande ligger efter USA är det ytterligare en illustration av den omvälvande utveckling som inleddes 1978, när det kinesiska kommunistpartiet efter ett decennium av kulturrevolution svängde om och slog in på en politik av reform och "öppna upp". Efter trettio år av tillväxt är Kina i dag en ekonomisk och politisk stormakt. Landet tar allt större plats på världsscenen. Martin Jacques skriver i sin bok When China Rules the World att Kinas framväxt kommer att förändra världen. Inga globala frågor kan i dag lösas utan Kinas medverkan. Klimat, miljö, Iran, Syrien, Ukraina, Nordkorea, den globala handelsstrukturen för att nämna några, är frågor som kräver Kinas medverkan och engagemang. Utvecklingen i landet har globala dimensioner. Kina har redan blivit världens största utsläppare av växthusgaser. Man tillverkade 22 miljoner fordon förra året och har en energimix som till 70 procent består av kol, med allt vad det innebär för fortsatta luftföroreningar. Kina har världens största befolkning och präglas av växande inkomstklyftor, instabilitet och spänningar. Gapet mellan ekonomisk frihet och politisk ofrihet växer. Samtidigt har Kinas nytillträdda ledning, med president Xi Jinping i spetsen, proklamerat en "kinesisk dröm" som bland annat handlar om återfödelsen av det starka land Kina en gång var.

Nationalistiska övertoner, kombinerade med fortsatt stigande militäranslag, skrämmer regionen som ser ett alltmera självsäkert Kina understryka att dess "kärnintressen" – Tibet, Xinjiang, Taiwan, territoriella anspråk i Öst- och Sydkinesiska sjön – kommer att försvaras. Med kinesiska oljeriggar i vatten som Vietnam hävdar är deras och med kinesiska landningsbanor under konstruktion på filippinska öar, ser vi vad det kan innebära. Kina har länge varit närvarande i Afrika; nu intensifieras samarbetet med Latinamerika, Centralasien, Ryssland och Syd- och Sydöstasien. Kina söker sig utåt i jakt på energi, råvaror och marknader för att kunna säkerställa den egna ekonomiska utvecklingen. Landet investerar alltmer i Europa, fortfarande på en relativt låg nivå, men i strategiska industrier – energi, infrastruktur, teknologi – och dammsuger världen i jakt på de råvaror som behövs för den fortsatta ekonomiska utvecklingen. Kina satsar på att utveckla "mjuk makt", och varje år reser uppemot 100 miljoner kineser utomlands, många till  Europa.

Vi behöver förhålla oss till Kina eftersom utvecklingen där påverkar oss direkt och indirekt. Vi som är verksamma i Kina får ofta höra av våra kinesiska motparter att vi "inte förstår Kina". Det är ett argument som ofta används när vi diskuterar frågor där vi inte har någon samsyn, som exempelvis mänskliga rättigheter, politiska system eller handelsfrågor. Det är vår brist på förståelse för den kinesiska realiteten som leder till orimliga krav och missförstånd, får vi höra. Nej, vi kommer inte att "förstå Kina", lika litet som någon kan "förstå Europa" med allt vad det innebär av alla länders historia, ekonomi, politik, kultur. Det finns inga Kinaexperter, om man med det menar någon som förstår alla aspekter av Kina.

Men argumentet är också rätt. När man söker på "China" på Amazon.com får man över 430 000 träffar. När man söker på "Kina" på den svenska motsvarigheten Bokus.com får man 103 träffar. Jämförelsen är inte rättvis eftersom Amazon riktar sig till en global marknad, men utbudet på den svenska marknaden är ändå magert och ännu mer så när de 103 träffarna granskas: det är böcker om resor, om mat, barnböcker, översättningar (och en hel del skrivna av författare som råkar heta Kina). Böcker om dagens Kina, den ekonomiska och politiska utvecklingen, skrivna av svenska kännare och debattörer, är få. Kanske är detta ett resultat främst av bokförläggarnas kommersiella hänsyn och det är förvisso inte bara vad som finns tillgängligt i bokhandeln som styr svensk Kinadiskurs. Svensk medier bevakar självfallet Kina, företag med Kinaintresse följer utvecklingen på sina områden och vi har aktiva akademiker som forskar om Kina (liksom en ambassad som rapporterar, men sällan offentligt). Men trots det borde Kina med tanke på dess globala betydelse vara ett mera förekommande inslag i den allmänna svenska debatten.

En av de svenska författare som bidrar till att Kina uppmärksammas i Sverige är Ola Wong. Han har ett mångårigt förflutet som korrespondent med bas i Kina och är välkänd för bland annat Svenska Dagbladet och Sydsvenska Dagbladets läsare. Han har gjort en rad uppmärksammade reportage om Kina och om svenska intressen i Kina, bland annat om villkoren för de kinesiska arbetare som hugger sten för svenskt bruk, om företaget Fanerdun och dess märkliga förehavanden i Kalmar, och om Invest Swedens Kinaverksamhet.

Reportageboken När tusen eldar slickar himlen kom 2007 och Wongs nya bok, Pekingsyndromet – Kina, makten och pengarna kan ses som en fortsättning på den. Här får läsaren möta det Kina Wong ägnat sig åt de senaste åren: det politiska Kina, fullt av omedelbara problem och enorma utmaningar, med en utveckling som drivs av vinstbegär snarare än långsiktigare tankar. Wong inleder boken med att säga att "Kina är ett fantastiskt land", roligt och välkomnande, med god mat, ett rikt kulturarv och mycket energi. Men politik i Kina "är något helt annat".

Bokens titel anspelar på det välkända "Stockholmssyndromet". I Kina har dagens ledare vuxit upp "fångade och utlämnade åt ett totalitärt och nyckfullt system som krävde total underkastelse och förföljde deras familjer". Dessa offer, dagens ledare, har sedan gjort karriär i samma system och fortsätter att hylla sina plågoandar – Stockholms syndrom har blivit Pekings. Det finns ingen lag. Makt och pengar är det genomgående temat i Pekingsyndromet. Makt är det som gynnar partitjänstemännen, pengar är det som "skapar pengaflöde för ekonomiska intressen". Allt som faller i skärningspunkten mellan makt och pengar "har en potential till dynamik som är snabbare och mer dramatisk än i kanske något annat land".

Med den utgångspunkten behöver Wong ge läsaren de historiska ramarna. Inledningen ägnas därför Kinas moderna historia och Mao Zedong i synnerhet. Det blir, när man har ett tjugo, trettiotal sidor på sig att försöka skildra ett så händelserikt skede i ett lands historia, lätt svepande. Wong har dock rätt i att historien spelar en viktig roll i Kina, förmodligen mer så än i kanske något annat land. Kina har inte gjort upp med sin historia – med det Stora Språnget, med kulturrevolutionen, med 1989, och det präglar självfallet dagens Kina. Det understryker också att den som kontrollerar Kinas historia har makten; partiet kommer med andra ord inte frivilligt att släppa ifrån sig sitt tolkningsmonopol.

Wong fortsätter under de kommande hundratalet sidorna att ge bakgrunden till dagens politiska ordning i Kina. Han skriver om kulturrevolutionen, hur den drabbade många ledande politiker, personligheter och familjer, och hur den formade deras barn – många av dem, inklusive Xi Jinping och Bo Xilai, som senare kom att utgöra Kinas ledarskap. Han för oss via Deng Xiaopings återkomst och dennes beslut 1978 att inleda en politik av reform och öppning, fram till det mera liberalt präglade 80-talet som fick sitt slut med krossandet av demokratirörelsen 1989. I kapitlet "Barnen blir ledare" för han oss fram till nutid, till partikongressen 2007 där sammansättningen av den nya polit­byråns ständiga utskott visade världen att Xi Jinping utsetts till att ta över makten efter Hu Jintao vid nästa kongress. Kongressen 2007 resulterade också i att Bo Xilai petades nedåt och flyttades bort från Peking, till staden Chongqing. I efterhand menar många att det förebådade hans kommande, spektakulära fall fem år senare, en historia som innehåller ett mord på en brittisk affärsman, en kinesisk polischef som försöker hoppa av till USA, maktmissbruk, storvulna planer för staden Chongqing, allt under sjungandet av Mao-sånger och hårda tillslag mot brottsligheten.

Wong kommer sedan fram till partikongressen 2012 som helt enligt planerna utsåg Xi Jinping till Kinas nya ledare, den främste bland femte generationens ledarskap, och beskriver hur Xi tidigt satte tonen med sin dröm om det återupprättade Kina, starkt och respekterat som i fornstora dagar. Han har därmed satt in läsaren i både den politiska och historiska kontexten i dagens Kina, och gör det flyhänt men kanske också något svepande. Allt kan naturligtvis inte täckas, men jag saknar ändå nittiotalet, vars ekonomiska utveckling och den riktning man tog efter 1989 lade grunden inte bara till vad vi ser i dag, utan också bland annat Kinas inträde i WTO, början på Kinas globalisering.

För mig börjar egentligen boken först efter dessa hundratalet sidor. Det är i mötena med alla de personer Wong letar reda på som dagens Kina bäst träder fram. Wong skriver väl och låter personerna på ett intressant vis illustrera det budskap han vill förmedla. Vi får möta före detta rödgardister och höra hur de analyserar den likadeles före detta rödgardisten Xi Jinping och hur han i dag gör bruk av Maos politik. Vi möter författaren Yang Jisheng som i boken Gravstenen kartlagt mas­svälten under det stora språnget. Wong träffar Murong Xuecun, en annan författare, som beskriver hur det är att skriva under hård censur, vilket leder in på en diskussion om Kinas "mjuka makt". Wong talar med unga studenter, träffar en av världens ledande dinosaurieforskare och partitjänstemän. I Chengdu lär han känna en grupp "glada aktivister" som klämts i den moderna utvecklingen och som behövt strida för sina egna rättigheter och nu hjälper andra att gör detsamma. Han reser runt på landsbygden, träffar sparare som förlorat allt i lånehärvor, och åker till Shengfang – "staden som blev till skräp".

Besöken, platserna, mötena, diskussionerna pekar på mycket av det som gått fel i Wongs "politiska Kina". Bokens tema går igen; det är skärningspunkten mellan makt och pengar som skapar tillfällena; enorma projekt materialiseras inte för att de behövs utan för att någon kan tjäna pengar. Den "lilla människan" kommer allt oftare i kläm och finner sig stå utan möjlighet att försvara sina rättigheter. Instabiliteten växer och inkomstklyftorna gapar allt större. Miljön förstörs i en alarmerande takt. Partiet behåller greppet över samhället; över historia, kultur, medier och inte minst politiken. Det är i slutändan en dyster bild av Kina Wong målar upp. Och då har han ändå inte berört allt som ytterligare kunde ha förstärkt den bilden; de etniska motsättningarna i Tibet och Xinjiang berörs till exempel bara kortfattat.

Till slut ställer Wong frågan vilken framtid Kina har. Han tecknar tre framtidsscenarier. Taiwanmodellen leder till en demokratisk utveckling, men Wong håller den för mindre troligt. Åt andra hållet finns en modell som Wong kallar "expansiv fascism"; Kina kräver "Lebensraum", krig bryter ut och katastrofen är ett faktum. Troligare är dock, menar Wong, en period av stagnation, där konservativa krafter omöjliggör verkliga och nödvändiga reformer, men klarar av att få Kina att stappla fram ändå.

Det finns positiva inslag i dagens Kina. Ett civilt samhälle utvecklas trots allt och den sociala medieexplosionen har förändrat mycket. Men det är svårt att i dag på kort sikt se en demokratisering äga rum. Jag tror inte heller på något plötsligt kinesiskt behov av "Lebensraum". En politisk stagnation som Wong definierar den kan redan sägas råda i Kina. Men Kina befinner sig inte i ett statiskt tillstånd; utvecklingen som inleddes 1978, eller för den delen 1949, eller rent av 1919, pågår fortfarande. I framtidsspekulationer får man inte heller glömma bort att Kina i dag är mycket mer inlemmat i och beroende av omvärlden. Detta beroende, som växer, begränsar rimligen det kinesiska handlingsutrymmet lika mycket som det gör det för andra länder.

Jag slutar som jag började. Kina är en alltför avgörande fråga, med alltför stora globala konsekvenser, för att inte hanteras bredare också i Sverige. Ola Wong ger själv i slutet av sin bok ett exempel på den relativa avsaknaden av Kina i svensk debatt. När Miljöpartiets Gustav Fridolin talar klimat i Almedalen 2013 förekommer ordet Kina inte – "men", säger Wong, "klimatfrågan idag börjar och slutar med Kina". Wongs bok kan förhoppningsvis bidra till att Kina lyfts fram.

Mattias Lentz var tidigare minister på den svenska ambassaden i Peking och är nu chef för den politiska sektionen på EU-delegationen i samma stad.

 

– Publ. i Respons 3/2014

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet