Föregående

nummer

Lördag 21 oktober 2017

3/2014

Tema: Den nya selfieskheten. Skapar de digitala nätverken en ny narcissism?
Filosofi & psykologi
Alexander Rozental & Lina Wennersten
Dansa på deadline
Uppskjutandets psykologi
Natur & Kultur | 290 s | Isbn 9789127136069
Recensent: Kay Glans
Konsten att komma till skott

Termen deadline kommer från amerikanska inbördeskriget och betecknade en zon runt krigsfångelägren som man inte kunde beträda utan att bli skjuten av vakterna. Känslan av att vara fast kännetecknar väl även mer vardagliga deadlines, även om man inte blir beskjuten utan själv har svårt att komma till skott. Goda råd hur man ska hantera detta problem finns i självhjälpsboken Dansa på deadline av Alexander Rozental och Lina Wennersten..

Det är väl passande att jag skriver denna recension med utgångspunkt i författarnas rekommendationer för hur man klarar sina deadlines. Målsättning är det verktyg som har visat sig fungera bäst, i synnerhet om man följer den strategi som kallas SMART, en akronym för Specifikt, Mätbart, Accepterat, Realistiskt och Tidsbundet. Viktigt är också att formulera delmål och belöna sig när de är uppnådda. Därför bestämmer jag mig för att skriva en recension på 3500 tecken fram till lunch; det är enligt min erfarenhet helt realistiskt.

Få se nu, jag har använt 1000 tecken på denna inledning. Nästa delmål blir att på 1500 tecken generellt beskriva författarnas syn på problemet och sedan disponera ytterligare 1000 tecken på att värdera och formulera eventuella invändningar. Det låter väl smart? Det lär hjälpa att berätta om sina mål för någon annan så jag nämner min plan för min hustru. Det är också viktigt att belöna sig själv och ju närmare i tid det sker desto bättre. Jag bestämmer mig för att ta en kopp Skånerost när jag är klar med dessa 1500 tecken och en promenad i den soliga sommarmorgonen när jag är helt klar. Det är också viktigt att målen ska gå att visualisera och jag ser framför mig recensionen prydligt satt i Respons layout.

Att prokrastinera, som facktermen lyder, är inte att skjuta upp saker i största allmänhet, utan att aktivt låta en uppgift vänta till senare trots att vi vet att det kan få negativa konsekvenser. Beteendet är enligt författarna ett växande problem. I USA har antalet inbitna prokrastinerare sannolikt fyrfaldigats sedan 1970-talet. Det kan bero på att kraven på att kunna arbeta självständigt ökar och på att distraktionerna också har tilltagit genom internet och smartphones. Rozental och Wennersten påpekar att tron på multitaskingens fördelar är en myt; att göra flera saker samtidigt försämrar tvärtom både prestationer och välbefinnande. För att klara deadline är det vidare viktigt att äta ordentligt och träna och granska våra tankemönster för att få bort alla negativa föreställningar kring uppgiften vi bär på.

Sådär ja, dags för litet kaffe!

Så återstår sista delmålet, att värdera och formulera eventuella invändningar. Någon har sagt om Karl Ove Knausgårds Min kamp att den är tråkig på samma sätt som livet är tråkigt. Det gäller också denna bok; den är tråkig precis som vi är tråkiga i vårt vardagliga sätt att fungera. Om detta vore en deckare skulle den handla om att lösa mysteriet med en parkeringsförseelse. Boken berättar liksom mycken annan KBT-litteratur om saker vi rätt ofta känner till, men inte förmår omsätta i handling och kanske kan detta systematiska angreppssätt faktiskt skapa förändring. Efter att ha läst boken är jag hur som helt inte helt botad från det som kallas deadline-romantik, alltså att använda tidspress och stress för att uppnå fokus. Att göra så kan lätt bli en börda för omgivningen, påpekar författarna. Men min erfarenhet är att deadline-stress också kan minska hämningar och göra att vi får en friare tillgång till våra förmågor, inte minst de verbala.

Dags för en promenad!

Kay Glans är chefredaktör för Respons.

– Publ. i Respons 3/2014

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet