Läsning som en form av delad sårbarhet

Förtvivlade läsningar
Elisabeth Hjorth

Glänta
301 sidor
ISBN 9789186133658

| Respons 4/2015 | Låst recension | 9 min läsning

På vilket sätt kan läsningen förändra oss och samhället? Författaren och etikforskaren Elisabeth Hjorth argumenterar för en läsning som inte söker bemästra det främmande utan i stället bejakar det mångtydiga och ambivalenta för att uppnå politisk förändring. Detta verk kan bli en viktig referens inom läsforskningen.

Litteraturen är en kritik av sakernas tillstånd, och det är läsarens ansvar att förvalta dess möjlighet, att lyssna till dess åkallan. Ungefär så förstår jag huvudbudskapet i Elisabeth Hjorths avhandling i etik, Förtvivlade läsningar – Litteratur som motstånd & läsning som etik, även om den resonerande och självreflekterande texten egentligen inte låter sig kokas ner till ett enhetligt resultat. Avhandlingen kan sägas bestå av två huvuddelar, dels en ambitiös, teoretisk diskussion kring läsning som etisk praktik, i prövande dialog med tänkare som Gayatri Chakravorty Spivak, Emmanuel Levinas och Lev Sjestov, dels en praktiskt orienterad del med läsningar av fyra samtida svenska romaner utgivna under 00-talet: Jonas Hassen Khemiris Montecore, Annika Korpis Hevonen Häst, Daniel Sjölins Personliga pronomen och Sara Stridsbergs Drömfakulteten. Romanerna kännetecknas av en hög språklig formmedvetenhet med en samhällskritisk underström, en kombination av estetik och politik av särskilt intresse för Hjorths avhandlingsärende.