Föregående

nummer

Söndag 20 augusti 2017

2/2014

Tema: Är vi på väg mot en kapitalism utan demokrati? Tvångsäktenskapet mellan kapitalism och demokrati är över.
Konstarterna & medier
Tommy Olofsson
Medeltiden i ord och bild
Folkligt och groteskt i nordiska kyrkmålningar och ballader
Atlantis | 249 s | Isbn 9789173536400
Recensent: Lars Lönnroth
Likheter mellan ballader och kyrk­målningar

Det har saknats systematiska jämförelser mellan medeltida ballader och kyrkmålningar, vilket författarna till denna vackra och välillustrerade bok velat råda brist på. Skillnaden mellan balladernas och kyrkmålningarnas världsbild visar sig mindre än man i allmänhet tror.

Att motiv ur medeltida ballader ­ibland förekommer i nordiska kyrkmålningar har länge varit känt. Det mest berömda exemplet är förmodligen 1400-talsmästaren Albertus Pictors framställning av den folkkäre balladkämpen Holger dansk och hans gruvlige motståndare Burman i Floda kyrka, där de båda kombattanterna tydligt identifieras genom omkvädet ”Holger dansk han vann seger över Burman”, som citeras på kyrkväggen. Det förekommer också bilder av balladdans i såväl svenska som danska medeltidskyrkor, trots att sådan dans ansågs syndig och var förbjuden att utföra i kyrkorummet.

Likväl har systematiska jämförelser mellan ballader och kyrkmålningar saknats. Huvudskälet till detta är uppenbarligen att det handlar om två mycket olikartade medier eller konstformer, den ena uppfattad som ”världslig” och ”folklig”, den andra som ”religiös” och ”kyrklig”. Följaktligen har balladerna varit en angelägenhet för folklorister, litteraturvetare och musikforskare, medan kyrkmålningarna i stället engagerat teologer och konstvetare. Något tvärvetenskapligt samarbete har tyvärr sällan förekommit på detta område.

Nu har dock litteraturvetarna Sigurd Kværndrup och Tommy Olofsson, sporrade av moderna teorier om så kallad ”intermedialitet”, det vill säga relationer mellan olika medier, gjort ett energiskt försök att överskrida ämnesgränserna. Kværndrup har tidigare varit verksam som medeltidsforskare i Danmark och vid Köpenhamns universitet försvarat en gigantisk och delvis nyskapande doktorsavhandling, Den østnordiske ballade – oral teori og tekstanalyse. Studier i Danmarks gamle Folkeviser (2006). Tommy Olofsson har tidigare främst varit känd som lyriker, litteraturkritiker och forskare på den moderna litteraturens område, men under senare år, då han tillsammans med Kværndrup fungerat som lärare vid Linnéuniversitetet i Växjö, har han i likhet med sin danske kollega engagerats i ett stort intermedialt projekt om den nordiska medeltidsballaden. Därvid har Olofsson själv kommit att specialisera sig på groteska skämtballader, ofta med erotiskt eller skatologiskt innehåll, och skrivit ett antal artiklar om detta ämne. Tillsammans har Kværndrup och Olofsson rest runt till medeltidskyrkor i såväl Danmark som Sverige, fotograferat en stor mängd kyrkmålningar och på så vis fått fram en omfattande bilddatabas, som de sedan kunnat jämföra med balladernas bildspråk och berättande framställning. Det är resultatet av detta gemensamma forskningsarbete som nu föreligger i en utomordentligt vacker och välillustrerad bok.

Den inleds med en kort essäistisk inledning av Olofsson, varefter Kværndrup i en omfattande översikt analyserar ett stort antal höviska balladers bildspråk, i huvudsak efter de principer han introducerat i sin doktorsavhandling. Därefter fortsätter Kværndrup med att utreda de intermediala relationerna mellan dessa ballader och kyrkmålningarna. I ett avslutande kapitel analyserar sedan Olofsson det betydligt mer ohöviska bildspråket i skämtballaderna och motsvarande groteska bildframställningar i kyrkorna.

Kværndrups bildspråksanalys hör till bokens mest övertygande avsnitt. I den ryske litteraturteoretikern Bachtins efterföljd visar han hur den höviska balladens ”kronotop” är konstruerad, det vill säga hur dess platser, tidsuppfattning och persongalleri ser ut och typiskt förhåller sig till varandra. Händelserna utspelar sig ju gärna i en stiliserad aristokratisk miljö där ädla riddare och stolta jungfrur har kärleksmöten i ”rosenlunden” och farliga demoner som näcken eller älvdrottningen lurar i den vilda naturen. Också tematiken och de principer som styr händelseförloppet är stiliserat utformade och formelmässigt uttryckta: det handlar om kamp mellan onda och goda makter, styrda antingen av Ödet eller av Gud.

Men den enskilde balladsångaren kan utforma kronotopen, tematiken och de styrande principerna på olika vis, vara mer eller mindre utförlig och betona detaljerna olika i sin framställning av samma händelseförlopp, beroende på tid, intresse, miljö och egen livssituation. För att poängtera detta utgår Kværndrup från den västgötska bondhustrun Ingierd Gunnarsdotters väldiga repertoar av ballader, nedtecknade på 1670-talet, men jämför senare hennes texter med motsvarande ballader i den danska adelshandskriften Karen Brahes Folio från cirka 1560. Skillnaderna visar sig vara betydande även om grundmönstret förblir i stort sett detsamma.

Samma grundmönster återfinns också ganska ofta i kyrkmålningarna, men de direkta ”intermediala relationerna” mellan ballad och kyrkmålning är enligt Kværndrup begränsade till tre olika slag: 1) direkta transformationer av ballader eller balladtyper som i bilderna av Holger dansk och Burman i Floda kyrka; 2) bilder av balladdans; 3) bilder av ”dödsdans”, det vill säga moraliserande framställningar av människor och skelett som dansar långdans, avsedda att leda kyrkopublikens tankar till de yttersta tingen. I alla dessa tre fall är balladhänvisningarna lätta att förklara ur kristen synvinkel: ridderliga balladhjältar som Holger dansk kämpar ju för kristendomen mot hedningarna, och bilder av balladdans kan uppfattas som avskräckande bilder av syndare.

Tommy Olofssons avsnitt om skämtballader och groteskerier i kyrkokonsten är delvis kontroversiellt men underhållande att läsa. Tydligt visar han att grova sexuella och anala skämt är långt vanligare än man hittills föreställt sig, inte bara i balladerna utan också i kyrkmålningarna. Olofsson ger sålunda flera exempel på hur kyrkornas ventilationshål integrerats i kyrkmålningen på ett sådant sätt att de ser ut som analöppningar eller spyende munnar. Frågan är hur sådana groteskerier skall tolkas. Är det fråga om något slags blasfemiskt uppror mot kyrkans auktoritet? Nej, det verkar föga troligt. Rimligare är att tolka dessa bilder som belägg för att medeltidskyrkan faktiskt kunde uppskatta kiss- och bajshumor i långt högre grad än moderna moralister och sedlighetsivrare.

Särskilt många exempel på direkta överensstämmelser mellan skämtballader och kyrkmålningar kan Olofsson dock inte uppvisa. Jag uppfattar också några av hans symboltolkningar som onödigt spekulativa, till exempel när han insisterar på att bilder av en borttappad eller avtagen sko absolut måste betyda att skons ägare förlorat sin oskuld.

Uppfattningen om den medeltida kyrkokonstens ikonografi kommer nog inte att ändras väsentligt av den här boken. Däremot tror jag att dess många intressanta bilder och jämförelser mellan bilder och balladtexter kan hjälpa oss att bättre förstå balladernas formspråk. Skillnaden mellan balladernas och kyrkmålningarnas världsbild visar sig vara mindre än man i allmänhet föreställer sig. Att konstatera detta är intressant nog, även om de ”intermediala relationerna” skulle visa sig vara mindre betydande än Kværndrup och Olofsson från början räknat med.

Lars Lönnroth är professor emeritus i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet.

– Publ. i Respons 2/2014

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet