Föregående

nummer

Onsdag 23 augusti 2017

4/2012

Tema: Nationalekonomerna förutsåg inte kraschen, men deppar inte. Det är fortsatt högkonjunktur för självkänslan.
Ekonomi
Thomas Malthus
En avhandling om befolkningslagen
Daidalos | 189 s | Isbn 9171733655
Recensent: Martin Kragh
Måste vi bli fattigare om vi blir fler?

Thomas Malthus har förblivit den ekonom som kritikerna älskar att hata men hans befolkningsteori är ofta missförstådd. Historiskt sett har hans teori att en växande befolkning leder till sjunkande välstånd ett högt förklaringsvärde, även om den inte stämmer för det moderna samhället. Gunnar Wetterberg fokuserar en annan aspekt av befolkningsutvecklingen: att vi blir allt äldre och arbetar allt kortare tid.

Dagens Nyheters debattsida kunde man för ett par år sedan läsa den något alarmistiska artikeln ”Med dagens födelsetal är vi snart 134 000 miljarder”. Även om artikelförfattarna målade upp denna bild som ett av flera hypotetiska scenarier för befolkningstillväxten de närmaste trehundra åren (!) har de likväl varnat för att de ”rika ländernas folkvalda [i dag] måste sätta upp mål om att befolkningen ska minska” och att ”nativiteten måste sjunka och de äldre bli fler”. För att ”undvika konflikter om krympande naturresurser måste befolkningstillväxten, även i industrivärlden, begränsas”.
Som ekonomhistorikern Jan Bohlin påpekar i en välskriven efterskrift till den första svenska utgåvan av Thomas Malthus An Essay on the Principle of Population (på svenska En avhandling om befolkningslagen) från 1798 (tidigare har endast senare och reviderade utgåvor funnits i översättning) har denna oro för mänsklighetens framtida välstånd historiska rötter. Vid mitten av 1800-talet varnade den brittiske ekonomen Stanley Jevons för att en ökad knapphet på stenkol satte gränser för den industriella expansionen. Närmare vår egen tid ligger den så kallade Romklubbens rapport från 1972, som varnade för stagnerande tillväxt och befolkningskris, samt diskussionerna kring ”peak oil” och global uppvärmning. Mot bakgrund av dessa ihållande alarm är nyutgåvan av Malthus berömda essä ett välkommet idéhistoriskt bidrag till debatten.

Malthus essä om befolkningsfrågan hör till ekonomiämnets mest inflytelserika klassiker vid sidan av föregångare som Adam Smiths Wealth of Nations (1776). Malthus har stimulerat debatt och kontrovers i över två århundraden och hans idéer har kommit att inspirera såväl Charles Darwins evolutionslära som dagens domedagsprofeter. Samtidigt är Malthus befolkningsteori inte sällan missförstådd och han har fått klä skott för åsikter som inte står att finna i hans egna verk. Han har förblivit den ekonom som kritikerna älskar att hata. Så vad menade Malthus, och är hans idéer relevanta för oss i dag?
Malthus befolkningsteori utgick från två postulat. För det första: att föda är nödvändig för människans existens. För det andra: åtrån mellan man och kvinna kommer att leda till en fortsatt reproduktion av människosläktet. Problemet bestod i att människors benäg,enhet till fortplantning översteg jordens förmåga att förse oss med mat. Befolkningen, argumenterade Malthus, ökar nämligen i geometrisk takt enligt följden 1, 2, 4, 8, 16 och så vidare, medan matutbudet endast förmår öka i aritmetisk takt enligt följden 1, 2, 3, 4, 5 och så vidare. Den ovälkomna slutsatsen var att en ökad befolkning leder till fattigdom och misär för det stora folkflertalet. Befolkningsstorleken kunde uppnå balans genom två primära medel, vilka Malthus benämnde förebyggande respektive återhållande åtgärder. Förebyggande åtgärder var exempelvis senarelagda giftermål och moralisk fostran, medan exempelvis krig, svält och epidemier räknades till kategorin återhållande åtgärder. Eftersom den senare kategorin inte var särskilt attraktiv som lösning, föreslog Malthus framför allt förebyggande åtgärder för att stabilisera befolkningsmängden.
Malthus teori hade viktiga implikationer för de styrande i ett land. En stor befolkning hade tidigare betraktats som en källa till nationers styrka och välstånd. Hos Smith hade politisk ekonomi ännu varit en del av upplysningens framåtblickande och optimistiska diskurs; med Malthus etablerades ämnet som en från filosofin separat, men också dyster vetenskap. Tillväxt, argumenterade Malthus i motsats till Smith, kunde utan lämpliga åtgärder gå hand i hand med ökad fattigdom hos stora delar av befolkningen.

Är Malthus teori verkligen rimlig, mot bakgrund av den exempellösa välståndsökning i kombination med en ökad befolkning som vi bevittnat de senaste två århundradena? Hans teoris dystra implikationer har ju inte infriats. Jag vill hävda att Malthus befolkningsteori kan lära oss mycket, inte minst om vår ekonomiska historia. Malthus författade sitt verk i ett speciellt sammanhang, och för att förstå hans idéer måste vi beakta de frågor som var viktiga i hans tid.
Mellan 1760 till 1801 ökade det brittiska jordbrukets produktion med i snitt 0,44 procent per år, medan befolkningen ökade med 0,83 procent – tillräckligt för att den inom samma tidsperiod skulle tvådubblas. På en större befolkning följde ökade matkostnader och därmed lägre levnadsstandard för det stora folkflertalet, exakt vad Malthus hävdade. I dag vet vi att detta mönster – ett ökat befolkningstryck som åtföljs av sjunkande reallöner – är karaktäristiska för förindustriella ekonomier. Merparten av mänsklighetens historia har faktiskt präglats av vad historiker benämnt malthusianska begränsningar: en för stor befolkning har åtföljts av sjunkande välstånd. I sitt historiska sammanhang har Malthus teori ett högt förklaringsvärde.
Det fanns även ett intressant politiskt sammanhang. Malthus var trogen Smith och de skotska upplysningsfilosofernas tes att endast ett samhälle baserat på sund statsmakt, kommers och individuellt ansvarstagande ledde till civilisering, kultur och välstånd. Ett politiskt mål med befolkningsteorin blev därför att underminera den enligt honom ogrundade optimismen i utopisten William Godwins idé att samhällets olyckor kunde övervinnas genom avskaffandet av dess viktigaste institutioner – statsmakten och marknadsekonomin. Men kritiken i sig var primärt metodologisk. Godwins välmenande utopi var attraktiv i teorin, men saknade enligt Malthus tillräckliga logiska, empiriska och historiska bevis. Om befolkningslagen stämde kunde det klasslösa samhället aldrig uppnås, och Godwins utopi förblev inte mer än ”a beautiful phantom of the imagination”.
Det är därför inte förvånande att Malthus mest berömda förslag till åtgärder för att moderera befolkningstillväxten även är det mest kritiserade – hans förslag att avskaffa fattiglagarna. Fattiglagarna var ett rudimentärt socialt skyddsnät med rötter i medeltiden, men hade enligt Malthus endast bidragit till att permanenta fattigdomen. Med fler fattiga blev konkurrensen om mat endast större. Malthus var emellertid inte så kallhjärtad som man kan tro. Han menade att fattiglagarnas grundläggande problem var att de förhindrade arbetskraftens fria rörlighet och höll människor i beroende av enskilda socknar och församlingar. De var i själva verket Englands ”mest utstuderade system” för att utplåna människans ”kärlek till oberoende”. Fattigdomsfrågans lösning var inte omfördelning av inkomst utan åtgärder för att öka landets totala produktion. Att upphäva feodal lagstiftning, stimulera nyuppodling och jordbruk samt införa sunda institutioner, frihandel och låga skatter var enligt Malthus mer effektiva åtgärder.
Befolkningsfrågan är även det centrala temat i historikern och samhällsdebattören Gunnar Wetterbergs senaste bok Kurvans kraft. En bok om befolkningsfrågan. Bokens tes är djuplodande men kan sammanfattas mycket enkelt: vid varje given tidpunkt finns där i samhället x antal konsumenter och y antal producenter. För att konkretisera lyfter Wetterberg fram ett talande exempel. En genomsnittlig man i 1960-talets Sverige tillbringade cirka 50 år av sina liv i arbete, medan 18 år gick åt till barndom, studier och en kortare pension. I dag uppskattar bedömare att arbetet i genomsnitt inte upptar mer än omkring 40 år av en människas liv, medan tiden åt annat – i synnerhet pension – blivit betydligt längre. Vår tid i livet som producenter har blivit kortare, medan vår tid som konsumenter har ökat.
Där Malthus placerade matbrist i fokus för sin analys, är det vår tids arbetsliv som är Wetterbergs fundamentala problem: ”Kruxet är att vi under 1900-talet förlängt livets alla faser – utom arbetet.” Till detta ska läggas två strukturella faktorer: I frånvaro av återhållande åtgärder som krig har Sverige i dag en av världens äldsta befolkningar, samtidigt som arbetskraftutbudet uppskattas sjunka med cirka 0,4 procent varje år fram till 2050. Dessutom tillkommer frågan om den framtida arbetskraftens kvalitet mot bakgrund av utmaningar som den svenska skolans neddragningar och försämrade resultat. Hur vi ska finansiera välfärden för en åldrande befolkning är en av vår tids stora utmaningar.
Det är en fin och balanserad historik som presenteras i Kurvans kraft där det centrala budskapet är betydelsen av framförhållning inför samhällets förändrade befolkningsstruktur. Men där Malthus betonade vikten av bildning och upplyst framåtblickande för att övertyga människor om nyttan av en stabiliserad befolkningsmängd, diskuterar Wetterberg i dag mer pressande frågor som skattepolitik, pensioner och utbildning. Denna recension lämnar dessvärre inte utrymme för att närmare diskutera de viktiga utmaningar Wetterberg tar upp, men vi kan lugnt konstatera att hans ämne förtjänar uppmärksamhet och att Malthus fråga om mänsklighetens välfärd ännu är aktuell.

Martin Kragh är ekonomie doktor vid Handelshögskolan i Stockholm och Uppsala universitet.

– Publ. i Respons 4/2012

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet