Medeltiden började med nedkylning

Boken sammanfattar tusen år av Nordens historia på ett förtjänstfullt och kunnigt sätt även om bakomliggande orsaker får litet utrymme. Mest insiktsfull är skildringen av medeltida rättsskipning och klimatförändringar. Det nordiska perspektivet hade dock kunnat utnyttjas bättre i framställningen.

Det finns ständigt ett behov av böcker där ämnesområden överblickas och uppdateras, av böcker där forskare orienterar om andra forskares resultat, om riktningar och aktuella trender. Denna bok av historikern Fredrik Charpentier Ljungqvist vid Stockholms universitet tillhör den kategorin. Den behandlar ett stort ämnesområde, den nordiska medeltiden, och dessutom, som framgår av titeln, en osedvanligt lång medeltid.

Reformationen medförde en splittring av den kyrkliga enheten och de så kallade ’upptäcktsresorna’ gjorde att Europa, inklusive Norden, inlemmades i ett större globalt sammanhang.

Termen medeltid är – som alla periodbeteckningar – en konstruktion skapad i efterhand. Medeltiden uppfanns i renässansens Italien och sågs som den mörka period av stagnation och förfall som låg mellan den antika kulturen och den tid då man ansåg sig återföda just denna kultur – renässans är återfödelse. Medeltiden blir därmed perioden mellan det västromerska rikets fall och sammanbrott omkring 500 och ungefär 1000 år framöver. Tiden kring 1500 innebar på många sätt ett brott för européerna. Reformationen medförde en splittring av den kyrkliga enheten och de så kallade ”upptäcktsresorna” gjorde att Europa, inklusive Norden, inlemmades i ett större globalt sammanhang.

För Norden brukar man traditionellt låta medeltiden börja omkring 1000. Det var då regionen kristnades och drogs in i den av kyrkan präglade europeiska kulturkretsen. Brottet mellan vikingatiden och medeltiden kan ibland framställas skarpt, beroende på att perioden före omkring 1000 huvudsakligen studeras utifrån ett arkeologiskt material. Skriftliga källor från Norden finns – om än i ytterst beskeden utsträckning – först efter 1000. Det är denna gräns som Charpentier nu med ett intressant grepp överger och anpassar nordisk medeltid till den europeiska.

Däremot låter Charpentier Ljungqvist den nordiska medeltiden sluta i början av 1500-talet och följer därmed en traditionell indelning. Här anger han ett betydande kontinuitetsbrott, nämligen reformationen, som enligt honom innebar medeltidssamhällets undergång. Kyrkan förlorade då sin roll som en betydande maktfaktor. Reformationen behandlas inte direkt som en tros- eller religionsfråga. Det var i stället en serie politiska beslut att inte minst konfiskera jord och därigenom knäcka kyrkans ekonomiska grundval. Reformationens teologiska innebörd och implementerandet av en ny religiös världsbild tog däremot mycket lång tid. Medeltidssamhällets undergång låg kanske mer på ett annat plan. Genom konfiskation av kyrkans materiella resurser skapades i början av 1500-talet förutsättningar för två starkt centraliserade och stabila statsmakter, båda försedda med kraftigt ökade resurser: den svenska och den danska (till vilken även Norge och öarna i Atlanten hörde).

Översiktsverk kan ställas i motsats till detaljerade specialundersökningar. Men ett översiktsverk kan också ställas mot en syntes – att utifrån existerande forskning ge en ny tolkning av samhällsutveckling och övergripande förändringar. Den ambitionen finns inte här, däremot att inom de omkring 300 sidorna orientera om ganska mycket. Boken är ytterst informationstät. Den politiska utvecklingen behandlas i ett stort avsnitt utan att tyngas av alltför många detaljer och namn i den ofta komplicerade händelseutvecklingen. De viktiga och principiella utvecklingslinjerna framträder tydligt. Ekonomiska och sociala relationer behandlas i andra stora avsnitt, liksom viktiga avsnitt om vardagsliv och levnadsvillkor. Vi får möta såväl riddare, som borgare, bönder och trälar. Både materiell och andlig kultur uppmärksammas. Här berättas om livet i städerna och på landsbygden.

Ingen översikt kan innehålla allt, men många väsentliga saker har på ett förtjänstfullt sätt kommit med här. Annat måste däremot uteslutas eller beröras summariskt. Charpentier Ljungqvist disputerade själv 2014 på en gedigen avhandling om de medeltida nordiska lagarna. Där tog han ett samlat grepp på detta stora och magistrala ämne genom att behandla hela Norden. Lagar, rättsskipning och fejder är därför beskrivna med stor insikt.

Men författaren har också en annan specialitet, nämligen klimatets historia, vilket sällan uppmärksammas i andra skildringar av nordisk historia. På detta område har kunskapen utökats väsentligt genom en rad olika naturvetenskapliga studier. Den långa medeltiden började med den kraftigaste nedkylningen på jorden under de senaste två årtusendena och på grund av enorma vulkanutbrott någonstans i världen 536 och 540. Allt detta följdes av den brutala och förödande justinianska pesten på 540-talet. Vikingatiden var däremot en period med ett ganska varmt klimat för att under 1300-talet avlösas av ett betydligt kallare klimat – och då kom också den andra pesten: digerdöden.

Ibland kunde vissa fenomen ha fått en mer sammanhållen framställning. Det gäller bland annat frågan om religion och trosföreställningar. Kristnandet och kyrkans etablering behandlas under avsnittet om den politiska utvecklingen. Men i slutet av boken finns några partier om förkristen religion, liksom om kristen helgonkult och föreställningar om himmel och helvete. Detta kunde med fördel ha samlats. Dessutom skulle resonemangen ha kunnat kvalificeras ytterligare. Variationen i den förkristna tron kunde ha betonats. Den var långt ifrån ett enhetligt system, vilket läsaren kan få intrycket av. Vad som fanns före kristendomen var framför allt bundet av kult och sedvänja, snarare än som under kristendomen av skriftbundna doktriner, svåra att förändra. ”Hedendomen” var ett trossystem mer öppet för förändringar och anpassningar än vad kristendomen kunde vara.

Charpentier Ljungqvist skriver på en ändamålsenlig och tydlig prosa och för en historieintresserad allmänhet. Framställningen tyngs ingalunda av teoretiska facktermer och diskussioner. Hans beläsenhet av forskningslitteratur inom en rad olika ämnen är imponerande och allt vilar tryggt på vetenskapens grunder, låt vara att forskningsdebatter, kontroverser och omvärderingar ytterst sällan återspeglas i framställningen. Inga forskare nämns i texten; det är nog bra för läsvänligheten, men det är svårt för den intresserade att ibland lista ut vad olika uppgifter bygger på. Litteraturlistan innehåller tillräckligt med goda och läsvärda verk för att tillfredsställa den bildningstörstande allmänhetens omedelbara behov. Den är uppdelad i ”Rekommenderad vidare läsning” och ”Vetenskapliga översiktsverk”, men skillnaden framgår inte alltför tydligt. Boken är rikligt försedd med instruktiva kartor, figurer och bilder.

Ibland för författaren läsaren direkt till forskningsfronten som när han refererar de ännu enbart preliminärt rapporterade arkeologiska utgrävningarna av en trolig nordisk fångststation från 1200- eller 1300-talet på Baffins Island i det arktiska Kanada. Det är en i sig en marginell företeelse som befäster bilden av en tidig nordisk ”upptäckt” av den amerikanska kontinenten, fastän det saknades förutsättningar för ett mer permanent kontaktnät mellan nordbor och ursprungsbefolkning.

Andra spännande och tänkvärda forskningsresultat presenteras. Osteologi, alltså undersökningar av människors skelett på utgrävda kyrkogårdar, ger till exempel stor kunskap om skillnader i hälsa, kostvanor och levnadsförhållanden. Några ämnesområden med en livaktig forskning och expanderande forskningsfront blir däremot sparsamt och knapphändigt representerade. Urval och prioriteringer måste ske, men bergsbruket kunde ha ägnats mer uppmärksamhet än en dryg sida. Bergsbruket var av stor ekonomisk betydelse i framför allt Sverige. Men även Danmark hade sin viktiga bergslag i norra Skåne och i Halland. Under medeltiden utvecklades i Bergslagen masugnen som var ett led i framväxten av en mer storskalig produktion.

Norden införlivades i den gemenskap som utgjordes av den västerländska kyrkan och Norden låg ytterst i norr som en periferi.

Det finns några perspektiv eller teman som återkommer i boken. Ett av dessa är att Norden under medeltiden var en frontier, en gränsregion. Norden införlivades i den gemenskap som utgjordes av den västerländska kyrkan och Norden låg ytterst i norr som en periferi. Från detta Norden utgick en expansion av olika slag under medeltiden. Korstågen från Danmark, men även Sverige, i Östersjöregionen uppmärksammas. Nordbornas utveckling av skeppsbyggnadsteknik och deras navigationskunskaper kunde föra dem längre ut på haven än de flesta av samtidens européer. Island och Färöarna koloniserades. Inte minst hur Island befolkades och blev en del av den nordiska världen skildras relativt ingående. Det skedde en expansion norrut längs den norska kusten. En svensk kolonisationsfront öppnades i Finland samt längs Bottenhavet och Bottenviken. Den nordiska bosättningen på Grönland, hur den uppkom och gick under mot slutet av medeltiden, skildras ingående. Charpentier Ljungqvist lyfter fram periferiernas betydelse för Norden.

Den isländska lärdomen i kloster och på biskopssätena Skálholt och Hólar framhålls och illustrerar den rika litterära bildningstraditionen på ön. Författaren lyfter fram Island, men kanske på bekostnad av företeelser i det centrala Norden. Den heliga Birgitta, lagmansdottern från Uppland som blev Nordens enda kanoniserade helgon, kunde ha uppmärksammats. Hennes skapelse Vadstena kloster var ett viktigt kulturellt och politiskt centrum i det senmedeltida Sverige, men nämns endast i förbigående. Dess bibliotek var betydande och blev ett stort lärdomscentrum. Sverige var förvisso en eftersläntrare i jämförelse med Norge och Danmark när det gäller kristnande och uppbyggandet av ett kungarike – i största allmänhet ett mer primitivt land under den äldre medeltiden. Men det kulturella eftersläpet i Sverige knappades det in på under senmedeltiden.

Ibland antyds skilda tolkningar av händelser och historiska förlopp. Historiker har källkritiken som metod för att söka avgöra vad som egentligen hände och hur skriftliga källor ska tolkas utifrån vem som skrev vad, när och i vilket syfte. Men källkritik är inte en absolut exakt metod i en naturvetenskaplig mening. Det finns alltid utrymme för tolkningar. Stockholms blodbad i november 1520, där uppemot 100 personer, huvudsakligen tillhörande en politisk elit, halshöggs på Stortorget i Stockholm, är ett bra exempel på detta. En uppfattning grundad i nationella föreställningar såg detta som en uppgörelse mellan danskt och svenskt, med den danske unionskungen Kristian II som pådrivande. Men mot detta hävdades av Lauritz Weibull, som betraktas som introduktören av källkritiken i Sverige, att det var ärkebiskopen Gustav Trolle som låg bakom detta. Blodbadet var en uppgörelse mellan olika fraktioner inom en svensk aristokrati. Weibull var lundensare, liberal och skandinavist och denna på sin tid nya tolkning var ett vapen mot en konservativ nationellt färgad historietolkning, huvudsakligen företrädd i Uppsala och Stockholm. Charpentier Ljungqvist tar inte ställning i detta, lika litet som i andra tvistefrågor – till exempel hur Engelbrektsupproret på 1430-talet skall tolkas – men med sitt nordiska perspektiv skulle han ha kunnat plocka en del poänger mer än vad han gör genom att gå över nationellt bundna tolkningar av det gemensamt nordiskt förflutna.

Charpentier Ljungqvist konstaterar att det inte finns någon enighet bland historiker och arkeologer om historiens drivkrafter i den nordiska medeltiden. Nej, varför skulle det göra det? Han är en beläst och kunnig guide till nordisk medeltid, men han är inte en historiker som med emfas söker att ge en tolkning av drivkrafter och grundläggande samhälleliga motsättningar. Läsaren får svar på många frågor om vad som hände, men kanske i mindre utsträckning varför det hände.

Thomas Lindkvist är professor i historia vid Göteborgs universitet.