Föregående

nummer

Tisdag 27 juni 2017

4/2013

Tema: När Norstedts Sveriges historia hunnit fram till nutiden är det dags att fråga om den svenska modellen verkligen var så unik.
Konstarterna & medier
Ulla Carlsson (red.)
Mediebarometer 2012
Nordicom | 136 s | Isbn 9789186523664
Recensent: Lars Grahn
Mediebarometer visar idel lågtryck

I mediernas värld växlar vädersystemen dramatiskt. Sedan 2006 vandrar det ena högtrycket efter det andra in med läsplattor, smarta telefoner, sociala medier, appar och spel. Bland dagstidningarna råder gråväder sedan samma år, över facktidningarna mulnade det redan 2001. Televisionen tycks åtnjuta uppehållsväder, men det kan vara en synvilla då de stora allmänna kanalerna (SVT och TV4) tappar tittare och deras försvunna publik antagligen återfinns under helt andra himlastreck. Boken lever fortfarande på en liten men grön kvist, vattnad av trogna kvinnliga läsare.

Dessa tankar föranleds av Nordicoms Mediebarometer 2012 för Sverige. Beskrivningen av hur medierna används bygger på 4 500 intervjuer och är som vanligt mycket innehållsrik. Den är inte analytisk och resonerande men eftersom mätningarna har gjorts på likartat sätt sedan 1979 ger de underlag för vidare reflexioner. Givetvis har antalet medier och användningssätt förändrats från den gamla fåkanalstiden till dagens tumult och Mediebarometern tar in de nya medier som framträder. Man är så lyhörd för det nya att själva begreppet medium — egentligen väl massmedium — framstår som alltmer diffust. Det vore därför värt en närmare diskussion.

Vädermetaforen är mer adekvat än det i förstone verkar. Liksom vädret är medieutvecklingen svår att förutse på längre sikt. Kortsiktigt är det lättare att gissa vilka vägar den skall ta. Det verkar sålunda rimligt att tro att antalet läsare av dagstidningar fortsätter den nedåtgående trenden från 2007, detta trots att siffrorna sedan 2006 även inkluderar internetversioner av de traditionella papperstidningarna. Vad som gör förutsägelsen tämligen riskfri är att den nuvarande läsarnivån – 69 procent en genomsnittlig dag, 12 procentenheter lägre än 2005 – hålls uppe av en oförändrad frekvens i pensionärsgruppen (88 procent), medan den redan bland 45–64-åringarna är betydligt lägre, 79 procent, och bland 15–24-åringar bara når 47 procent. Håller åldersgrupperna fast vid sina vanor marginaliseras den traditionella tidningen ytterligare. Å andra sidan läste de yngre grupperna redan för 20 år sedan dagstidningar i mindre utsträckning än de äldre. Kanske kommer folk även i framtiden att i allt högre grad läsa dagstidningar när de blir till åren. Särskilt sannolikt är det dock inte. Förr fanns inte dagens många alternativ. Tidningar, radio, bio, tv och böcker sammanlevde då mer i balans.

Sedan omkring 2007 har internet, använt för olika ändmål, ryckt fram kraftigt bland yngre och lägre medelålders personer. En användning som i dag ökar allra snabbast är de smarta mobiltelefonerna med alla sina applikationer. Detta kastar om både medieanvändning och begrepp. Begreppen förskjuts bland annat därför att varken internet eller mobiltelefonen i sig är medier som motsvarar en tidning eller en tv-kanal. De är apparater och tekniska nätverk med vilkas hjälp man kan koppla upp sig till en rad befintliga (mass)medier. Traditionella tidningar spelar en framträdande roll bland de medier som nås med dator och smarta telefoner.

Härtill kommer att e-post i den nya Mediebarometern betraktas som ett ”medium”. E-posten skiljer sig emellertid principiellt från de massmedier som är barometerns ursprungliga observationsfält. Den ersätter ju brevskrivning och telefonsamtal, som är personlig och enskild kommunikation.

Vidare noterar barometern den snabbt växande användningen av det som kallas ”sociala medier” (till vilka man räknar e-post). Inte heller sociala medier, som Facebook och bloggar, kan utan vidare betraktas som massmedier jämförbara med tidningar och etermedier. Snarare kommer man att tänka på gamla tiders kaffestugor och läsesalonger, dock med möjlighet till starkt anonymiserat medlemskap. Genom Twitter kan enskilda personer däremot bli massmedier, det vill säga etablera sig som sändare/utgivare till en stor anonym publik. Möjligheten till snabb interaktivitet mellan sändare och mottagare är i båda fallen säregen för de nya medierna.

Det är inte lätt att med få ord beskriva skillnaderna i funktion mellan gamla och nya medier. I grunden ligger den oerhörda nya kommunikationsmöjlighet mellan individer som internet skapar och den maktförskjutning som det medför. Det skulle behövas en utförlig analys och diskussion om dessa skillnader, gärna i en utvidgad metod- och definitionsdel i Mediebarometer. En sådan skulle öka förståelsen och användbarheten avsevärt.

De nya tekniska anordningarna, framför allt nätets sammanbindning av i princip alla individer på jorden, förändrar begreppet massmedium. Från ett allmänt perspektiv verkar det som om offentlighet ersätts av en sorts genomskinlig avskildhet, en paradoxal offentlig privathet. Vad betyder detta på sikt för social och politisk samverkan? Vad sker med den artikulering av opinioner och handlingsalternativ som den parlamentariska demokratin står för? Kan medietumultet leda till förluster av rationalitet och humanitet? Ökar samhällsmaktens beroende av dagsopinioner och av en alltför snabb, oresonerad opinionsbildning, av vulgaritet och ”näthat”, det vill säga populism i negativ mening?

Mycket tyder på att de nya medierna på en gång gynnar det medborgerliga deltagandet i debatt och beslut och samtidigt är på väg att beröva den demokratiska processen – silningen av opinioner – dess civiliserande betydelse. Situationen har oroande inslag.

Lars Grahn är senior editor på Respons.

– Publ. i Respons 4/2013

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet