Filosofi & psykologi

Mer en självhjälpsbok än gedigen introduktion

Lycka på fullt allvar
Katarina Blom & Sara Hammarkrantz

Natur & Kultur
247 sidor
ISBN 9789127136700

| Respons 6/2014 | 9 min läsning

Denna bok gör anspråk på att vara en nyanserad introduktion till den positiva psykologin men prosan påminner om en livsstilsbilaga och det är inte svårt att finna exempel på feltolkningar och förenklingar. Författarna har också missat det verkligt intressanta med den positiva psykologin, nämligen dess fokus på dygder och karaktär.

Under de senaste tio, femton åren har psykologin vuxit i anseende och popularitet. Psykologiska insikter om människans beteende korsbefruktar andra grenar av samhällsvetenskapen, såsom ekonomi och statskunskap och populärböcker efter denna linje säljer som aldrig förr. En bidragande orsak till detta allmänna uppsving för psykologin menar jag var lanseringen av så kallad positiv psykologi vid sekelskiftet 2000.

I en artikel i American Psychology det året av psykologerna Martin Seligman och Mihaly Csikszentmihalyi angavs huvuddragen i ett löftesrikt och påstått nydanande projekt. De föresatte sig att på bred front studera tillvarons goda sidor och vilka livsfaktorer som bidrar till mänsklig blomstring, välbefinnande och en positiv utveckling i allmänhet.

Initiativtagarna samlade en grupp psykologer med intresse för lycka, livstillfredsställelse och optimism, bland andra Barbara Fredrickson, Christopher Peterson, Ed Diener och Sonja Lyubomirsky, under rubriken positiv psykologi. Det blev snabbt en egen rörelse, som producerar forskning, böcker, föredrag och utbildningar inom en lång rad områden. I den handbok som ger en översikt över fältet, Oxford Handbook of Positive Psychology, finns numera kapitel om allt från studier av kreativitet och självkänsla till hur unga får en bra start i livet i goda skolor, och hur vuxna utvecklas väl i positiva arbetsmiljöer.

Positiv psykologi har sedan starten rönt en oerhörd uppmärksamhet, såväl inom som utanför kretsen av professionella psykologer, på ett sätt som förmodligen inte motsvarar någonting på psykologins område, någonsin. Många bland den positiva psykologins främsta namn har blivit kända för gemene man både i hemlandet USA och utomlands. Flera av de positiva psykologernas böcker har också givits ut på svenska. Lyubomirskys Lyckans verktyg (2008) är kanske den som är mest känd.

En mindre uppmärksammad sida av den positiva psykologin, det som gör att den verkligen kan sägas vara en rörelse, är att den ytterst går ut på att skapa ett bättre samhälle där goda liv kan förverkligas.

En mindre uppmärksammad sida av den positiva psykologin, det som gör att den verkligen kan sägas vara en rörelse, är att den ytterst går ut på att skapa ett bättre samhälle där goda liv kan förverkligas. När positiv psykologi lanserades år 2000 var tanken att den skulle vara ett korrektiv till en negativ psykosocial utveckling. Seligman och Csikszentmihalyi menade bland annat att det moderna samhället underminerar stödjepunkter för psykisk hälsa, ansvarstagande och uppbygglighet, genom att främja och hylla individualism, konsumtionskultur, offertänkande, cynisk konst och underhållning. Detta skulle positiv psykologi på olika sätt studera och råda bot på. (Positiv psykologi som samhälls- och kulturkritik har jag själv beskrivit närmare i boken Dygdens glädje, 2012.)

När man använder begreppet positiv psykologi är det alltså någonting visst bestämt som åsyftas. Det är inte studiet av välbefinnande generellt. Därför blev jag lockad till läsning när Natur & Kultur nyligen gav ut den unga psykologen Katarina Bloms och journalisten Sara Hammarkrantz bok Lycka på fullt allvar – En introduktion till positiv psykologi. Jag hoppades att de skulle sammanfatta positiv psykologi på ett uppdaterat sätt och kanske även diskutera en del av den kritik som med rätta har riktats mot rörelsens metoder. Tyvärr väckte deras bok många invändningar hos mig.

Trots att Lycka på fullt allvar gör anspråk på att vara en nyanserad introduktion till positiv psykologi, snarare än en självhjälpsbok med ”kraftigt förenklade steg för steg-metoder och storvulna men ofta grundlösa löften”, lutar Blom och Hammarkrantz åt det ytligare hållet. Bokomslaget föreställer en prunkande trädgård med växter som skjuter upp ur jorden, vilket är i linje med självhjälpsgenrens röda jordgubbspajer, stigande ballonger och leende munnar. Bokens prosa påminner ofta mer om en livsstilsbilaga än en forskningssammanställning: ”Tänk dig att du tar dig en stund på morgonen, drar in doften av det nymalda kaffet och verkligen njuter av att få sitta i lugn och ro med koppen och tidningen i en fönstersmyg”. Mer allvarligt är att författarna även lovar väldigt mycket, som jag inte är säker på att de kan hålla, nämligen att hjälpa läsaren öka sitt välbefinnande med metoder som har ”vetenskaplig förankring”.

Redan i författarnas förord anar man vilket slags bok det är, när Blom och Hammarkrantz berättar att de möttes på en ”tyst retreat”. Efter en vecka på en kursgård där de inte sa ett ord till varandra, förstod de ändå på något sätt att ”båda var passionerat intresserade av positiv psykologi”. Eftersom den ena (Blom) behövde skrivhjälp och den andra (Hammarkrantz) saknade en teoretisk underbyggnad skrev de boken tillsammans. Men den har ett vidare fokus än enbart positiv psykologi. Den handlar om forskning om välbefinnande generellt och innehåller även ”visdomsord” från Dalai Lama och andra personer som inte ingår i kretsen kring positiv psykologi, och ännu mindre kan kallas forskare.

En hel del tycks vara korrekt beskrivet och underbyggt av en omfattande litteraturlista, som dock nästan helt saknar svenska referenser om positiv psykologi. Men ibland tolkas forskningsresultat missvisande, exempelvis i ett avsnitt om pengar och lycka. Blom och Hammarkrantz säger att ökad inkomst bara stärker tillfredsställelse med livet (life satisfaction), och inte positiva känslor (positive feelings) vilket de tycker är det viktiga. Men det väsentliga måttet på lycka är livstillfredsställelse, som till skillnad från positiva känslor i vardagen är någonting varaktigt och bestående. Och sett enbart till livstillfredsställelse har man inte kunnat hitta en brytpunkt för när den ökade inkomstens effekt på lyckan avtar.

Författarna har även missuppfattat en mycket viktig aspekt av Martin Seligmans forskning på ”inlärd hjälplöshet”, ett tillstånd som kan förklara orsaker bakom depression, och dess motsats, ”inlärd optimism”. Blom och Hammarkrantz skriver att optimister hanterar motgångar genom att skylla dem på yttre omständigheter. Att de i princip rekommenderar detta som en psykologisk strategi är inte bara fel, utan rentav farligt. Det är precis en sådan offermentalitet som i förlängningen kan leda till hjälplöshet och moralisk vilsenhet och som bland andra Seligman kritiserar. I stället bör man nog betrakta motgångar som en läxa att lära sig av, och inte mer.

Ibland vidarebefordrar Blom och Hammarkrantz okritiskt ”sanningar” som helt enkelt inte stämmer. Ett sådant exempel är beskrivningen av positiv psykologi som en helt ny forskningsansats: ”i traditionell psykologi utgår man från varför folk mår dåligt, medan man i den nya positiva psykologin utgår från varför folk mår bra”. I verkligheten har psykologin aldrig lidit av en sådan ensidig betoning på psykiska sjukdomar och mänskliga brister och tillkortakommanden, vad än personer som Seligman och Csikszentmihalyi har påstått i syfte att marknadsföra den positiva psykologin. Under 1900-talet har den psykologiska forskningen tvärtom varit så mångfasetterad att den skulle kunna beskrivas som flera vetenskapsgrenar snarare än en enda. Psykologer som var intresserade av välbefinnande och livets positiva sidor innanpositiv psykologi lanserades, bland andra Carol Ryff och Richard Lazarus, har förståeligt nog varit starkt kritiska till Seligmans och andras försök att svartmåla psykologins historia.

Själva premissen för Bloms och Hammarkrantz bok visar sig också vara felaktig. Det handlar om Lyubomirskys påstående i Lyckans verktyg att så mycket som 40 procent av vår varaktiga lycka varken beror på genetiskt arv eller livsomständigheter, utan är påverkbar och möjlig för den enskilda individen att förändra till det bättre. ”Det är här den positiva psykologin kommer in”, skriver Blom och Hammarkrantz. Men det är inte möjligt att andelsmässigt uppskatta i vilken utsträckning som individen själv kan påverka den varaktiga lyckan. Lyubomirsky har varit selektiv när hon hämtat empiriskt stöd för sitt påstående. Hon underskattar effekten av både arv och miljö och bortser från att det bara går att säga något om effekten på befolkningsgrupper, inte på individnivå.

Det verkligt intressanta och lovande med positiv psykologi handlar om att faktiskt gräva där vi står och arbeta med de förutsättningar som man har. I denna anda har Seligman och Christopher Peterson kartlagt goda och konstruktiva karaktärsdrag, i enlighet med de sex moraliska dygderna vishet, mod, humanitet, rättrådighet, måttfullhet och transcendens. De menar att vi alla kan utöva åtminstone några av dessa dygder, beroende på vilka förmågor vi har, och på så sätt bygga god karaktär. Det leder i sin tur till bättre och mer fullkomliga liv, där vi gör det mesta av vår förmåga, inte slösar bort vår tid och även har förutsättningar att vara till stöd för andra människor.

Dygder är ett begrepp som tidigare varit mer eller mindre avgränsat till filosofi och religion, och som knappast har varit på modet efter genombrottet för post-modern moralrelativism. Seligmans och Petersons bedrift är att de har lyckats få in dygderna på den psykologiska forskningens agenda. De kan också visa att dygder har psykologiska fördelar. Människor som anstränger sig för att vara goda och skötsamma tycks bli bättre rustade att motstå psykiska sjukdomar och få större förmåga att känna livstillfredsställelse, engagemang, mening och varaktig lycka. De positiva psykologerna menar därför att vi bör upptäcka och använda dygderna.

Forskningen om dygder och god karaktär är en central aspekt av den positiva psykologin. Dygderna är också en del av svaret på den samhällskritik som finns inom positiv psykologi, att en ytlig och omoralisk tid utgör en grogrund för psykisk sjukdom och brist på mening. Men detta behandlas mycket översiktligt i Bloms och Hammarkrantz bok, och själva begreppet dygder definieras enbart som ”övergripande kategorier”.

Även om anslaget i Lycka på fullt allvar är mer seriöst än i många självhjälpsböcker, är det nog främst som en sådan man bör se den. I den egenskap som jag har recenserat den, som en introduktion till forskningsfältet positiv psykologi, lyckas den tyvärr inte. Många övningar som de rekommenderar läsaren att prova själv är bra och varierade, så kanske den ändå kan ha sitt berättigande. Även om det bör sägas att sådant som att vara vänlig, tacksam och omtänksam mot andra kan man gott ”testa själv” och ”träna upp”, oavsett om det ger en direkt effekt på den egna lyckonivån.

Johan Wennström är författare och doktorand i statsvetenskap vid Linköpings universitet och Institutet för Näringslivsforskning, IFN.

Relaterat
Krönika

Att ha modet till det man verkligen vet

Friedrich Nietzsche skriver i Avgudaskymning: ”Också den modigaste av oss har endast sällan modet för det som han egentligen vet…” Jag kom att tänka på denna aforism när jag såg...


Mest lästa recensioner

  1. Utbildning
    Universitetet rör sig i skilda riktningar men står samtidigt kvar
    Universitetets idé – Sexton nyckeltexter Thomas Karlsohn (red.)
  2. Politik & samhälle
    Bildningsfrågor går på tvärs med den etablerade politiska skalan
    Varken bildning eller piano – Vantrivs borgerligheten i kulturen? Lars Anders Johansson (red.)
  3. Utbildning
    Tesdrivande om det svenska kunskapsfallet
    De svenska skolreformerna 1962–1985 och personerna bakom dem Inger Enkvist
  4. Konstarterna & medier
    Aktivistisk poesi som vill förändra världen
    Poesi som politik – Aktivistisk poetik hos Johannes Anyuru och Athena Farrokhzad Evelina Stenbeck