Föregående

nummer

Fredag 28 juli 2017

2/2014

Tema: Är vi på väg mot en kapitalism utan demokrati? Tvångsäktenskapet mellan kapitalism och demokrati är över.
Filosofi & psykologi
Joel Halldorf
Av denna världen?
Emil Gustafson, moderniteten och den evangelikala väckelsen
Acta Universitatis Upsaliensis | 389 s | Isbn 9789175805948
Recensent: Ann-Katrin Hatje
Modern till formen men antimodern till innehållet?

Joel Halldorf ser väckelsepredikanten och psalmförfattaren Emil Gustafson (1862–1900) som representant för en teocentrisk modernitet, eftersom denne tvingades bli modern i sitt praktiska utövande. Innehållet i hans tro stod dock inte i samklang med den tidens modernitet.

I sin avhandling söker Joel Halldorf på ett hermeneutiskt sätt ringa in och definiera en religiös dimension av moderniteten som den framträdde i slutet av 1800-talet. Avhandlingen tar sin utgångspunkt i en biografisk skildring av väckelsepredikanten och psalm- och sångförfattaren Emil Gustafson (1862–1900) och hans verksamhet i den svenska delen av den nyevangelikala rörelsen, närmare bestämt Helgelseförbundet. De teman, motiv och praktiker som Gustafson förmedlade i sin religiösa gärning beskrivs och analyseras utförligt för att sedan bilda underlag för en bredare och djupare analys av hur Gustafson förhöll sig till moderniteten och det moderna samhället i slutet av 1800-talet. Perspektiven är flera, kyrkohistoriska, religionsfilosofiska, religions­sociologiska, sociokulturella och mentalitetshistoriska. Avhandlingen knyter särskilt an till den brittiska spiritualitetsforskningen. Halldorf definierar begreppet spiritualitet som ”det levda kristna livet […] som utgör en medveten respons på vad som uppfattas som en gudomlig verklighet”. I sin helhet är avhandlingen systematiskt uppbyggd och analyserande. Ibland tenderar den att bli aningen omständlig och upprepande. Systematiken gäller i synnerhet hur Gustafsons kristna tro och spiritualitet i sina olika delar förhåller sig till mer generella drag i det som kan definieras som modernitet. I det sammanhanget relaterar Halldorf främst till den kanadensiske filosofen Charles Taylors uppfattningar om modernitet och sekularisering i den västerländska kulturen.

Det som enligt Halldorf formar Gustafsons spiritualitet är ”hans förankring på landsbygden, hans tillhörighet till bondemedelklassen, inflytandet från romantiken och hans plats i den evangelikala väckelsen”. I det sammanhanget framhåller Halldorf moderniteten som det viktiga ramverket. Gustafson, som kom från västra Närke, representerade socialt sett en burgen, i regel liberalt inriktad, bondeklass. Bland dessa bönder fanns det en allmän skepsis mot socialdemokratin och arbetarklassen. Helgelseförbundet, som Gustafson tillhörde, var också en utpräglad landsbygdsföreteelse och den saknade representation i många städer. Denna förankring i landsbygden och i en bondemiljö gjorde att Gustafson ofta kände sig främmande i stadsmiljöer, som han menade kunde locka människor i fördärvet.

Gustafson var en del av den internationella evangelikala väckelserörelsen. Det framgår av hans många hänvisningar till särskilt den anglosaxiska rörelsen. Han gav ut flera sångböcker, som förutom hans egna sånger även innehöll många sånger från både den utländska och svenska evangelikala rörelsen. Gustafsons verksamhet att distribuera sina skrifter och sånger över hela landet kan karaktäriseras som ett religiöst entreprenörskap, som byggde på ett nätverk av kolportörer.

Gustafson hade en obotlig sjukdom. Den präglade och påverkade otvivelaktigt hans livsinställning och hans religiösa trosuppfattningar. Han utvecklade en pessimistisk människosyn, där han såg frälsningen som en befrielse och som ett vittnesbörd om den enda och sanna friheten i en människas liv. Lidandet intog en central plats i Gustafsons uppfattning om vägen till frälsning. Det var ett av Guds sätt att pröva människan, bland annat genom sjukdom.

Gustafson föredrog ofta avskildhet och ensamhet. Ett uttryck för detta var hans ”bönevrå” i naturen, till exempel en glänta i skogen. I naturens skönhet uppenbarade sig Gud, menade Gustafson. Det fanns inslag av naturmystik och mystik hos Gustafson, och han drogs också till samtida religiöst mystiska rörelser, till exempel Flodbergskretsen i Stockholm.

Mentalitetshistoriskt pekar Halldorf på tre idéströmningar som har strukturella likheter med Gustafsons religiösa idévärld. Det är dels ett förmodernt folkligt katolskt synsätt med världen som ”befolkad av andeväsen”, dels 1600-talets kvietism, dels romantiken under 1800-talet. Inom såväl kvietismen, pietismen som romantiken betonades den enskilda människans religiösa erfarenheter och trosupplevelser, och att det inte behövdes några mellanhänder mellan den enskilde och Gud. Särskilt inom kvietismen framhölls betydelsen av vila och passivitet för att skapa förutsättningar för Guds kraft att verka i människan. Alla dessa rörelser bidrog till en individualisering och en internalisering av andliga värden. Detta ser Halldorf i likhet med andra forskare som ett skapande av en modern identitet.

Romantiken uppfattar Halldorf som ”den tidsanda och det kulturella klimat som dominerade under andra hälften av 1800-talet”. Halldorf ser således inte romantiken som en litterär och filosofisk epok under perioden slutet av 1700-talet till mitten av 1800-talet. I slutet av 1800-talet präglades tidsandan snarare av nationalromantik, idealism och idealisering av bonden och jordbruket som modernäringen. Detta kunde ta sig uttryck i ett ”romantiserande” form- och språkbruk mycket olikt vårt. Det finns ibland en otydlighet i avhandlingen som gäller just de idéhistoriska sammanhangen och i vad mån Gustafson verkligen hade påverkats av det ena eller det andra. Avhandlingens resultat är att Gustafson representerar en teocentrisk modernitet, som är att betrakta som en typ av modernitet bland många andra moderniteter. Halldorf grundar detta på sin systematiska analys av Gustafsons spirituella tänkande i förhållande till framför allt Taylors syn på modernitet och dess olika uttryck som individualisering, internalisering, disciplinering, autencitet, rationalism, avmystifiering etcetera. I de flesta avseenden avviker Gustafsons spiritualitet och kristna tro från Taylors uppfattningar om modernitet. Ändå anser Halldorf att Gustafson representerar en modernitet som han benämner teocentrisk till skillnad från Taylors antropocentriska modernitet.

Det moderna ramverket tvingade mer eller mindre Gustafson att bli modern i sitt praktiska utövande, även om han i sitt inre tog avstånd från detta, menar Halldorf. Mot sin vilja medverkade Gustafson till exempel till en av rationalitet präglad byråkratisering och professionalisering av väckelsearbetet. Som religiös entreprenör blev han både konsument och producent i en modern marknadsekonomi. Han drog också stor nytta av det utbyggda järnvägsnätet, eftersom han ofta var på resande fot.
För att ytterligare underbygga sin uppfattning om de två moderniteterna, den antropocentriska och den teocentriska, analyserar Halldorf dem mot bakgrund av den problematiska dualismen mellan ande och materia eller mellan det gudomliga och det skapade. Denna dualism finns, enligt Halldorf, inom bägge moderniteterna. Denna dualism torde inte ha varit så problematisk för Gustafson, just på grund av hans teocentrism. Den medförde att han såg hela tillvaron som genomsyrad av Guds ande. Den fanns både i naturen och i människans inre. Problemet för Gustafson var nog snarast att människan måste komma till insikt och tro om detta genom Guds nåd och frälsning.

Om man i stället ser mer till innehållet i Gustafsons spiritualitet och kristna tro skulle man kunna dra en annan slutsats. Den av teocentrism och mystik färgade kristna Gudstro som Gustafson företrädde, står i sina huvuddrag knappast i samklang med den tidens modernitet. Hans pessimistiska människosyn fjärmade honom från den då spridda utvecklingsoptimismen och uppfattningen om det goda med hjälp till självhjälp och socialt reformarbete. Hans naturmystik låg inte heller i linje med modernt tänkande om avmystifiering av naturen. Gustafson antydde också en kritisk inställning till modern teknik med elektricitet och järnvägar, när han menade att detta gjorde människan bekväm och mindre benägen att anstränga sig, även när det gäller det andliga sökandet. Den samlade bild som man får av Gustafson är att han tog avstånd från de flesta värderingar och det mesta i den tidsanda av sekularisering och materialism som alltmer kom att prägla det moderna samhället i slutet av 1800-talet.

Enligt Gustafson var människan helt beroende av Guds nåd. ”Gud är författaren till människans livsberättelse”. Gustafsons teocentrism skulle därför rentav kunna ses som en mild variant av den allsmäktiga gudsuppfattning, som tidigare kännetecknade den lutherska ortodoxin i Sverige. I stället för den stränge och dömande Guden, framhöll Gustafson den kärleksfulle Guden, som stod i direkt förbindelse med människan. Genom pietismens och väckelserörelserna hade denna tro blivit en individualiserad teocentrism med internaliserade trosuppfattningar.

Olika slutsatser kan således dras beroende på var man lägger tyngdpunkten i sina analyser. Halldorf fäster störst vikt vid strukturella grundformer i moderniteten och hur dessa påverkar människans handlade i en moderniserande riktning. Gustafsons teocentrism pressas in i ett analysmönster som syftar till att visa honom som en representant för modernitet, trots att det med all tydlighet framgår av Halldorfs egna undersökningar att Gustafson hade uppfattningar som snarast skulle kunna betecknas som antimoderna. Dessa avvikelser är så pass många att man, enligt min mening, kan ifrågasätta Gustafson som representant för modernitet, men däremot inte som sådan för teocentrism. Denna teocentrism skulle man kunna benämna moderniserad teocentrism, dels på grund av individualiseringen, dels på grund av det tryck som de omgivande moderna grundstrukturerna utövade på Gustafsons praktiska handlande.

I sin helhet är denna avhandling ett gott exempel på svårigheterna att söka förena det unika med det generella. Detta gäller särskilt hur sammansattheten och komplexiteten hos en enskild människa ska tolkas och analyseras mot mer generella strukturer i samhället. Avhandlingens stora förtjänst är dock att ha utmanat dessa svårigheter.

Ann-Katrin Hatje är professor emerita i historia vid Umeå universitet.

– Publ. i Respons 2/2014

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet