Föregående

nummer

Måndag 23 oktober 2017

5/2013

Tema: Tyskland är nu Europas maktcentrum, men varken tyskar eller det övriga Europa tycks vara beredda att acceptera detta faktum.
Konstarterna & medier
Bia Mankell & Per Dahlstrom
Modets bildvärldar
Studier med utgångspunkt i Röhsska museets modesamling
Röhsska museet | 215 s | Isbn 9789187039027
Recensent: Louise Wallenberg
Modets materialitet är på modet

Röhsska museet i Göteborg har inriktat sig på att vara ett modemuseum och dess samlingar diskuteras i sex essäer i denna antologi, som är en blandning mellan coffee table book och akademisk studie. Boken är inte invändningsfri men skapar utan tvivel intresse för museets samlingar.

Denna antologi ger en beskrivande och målande bild av väl valda delar av Röhsska museets modesamling. I sex essäer analyseras och presenteras denna samling ur olika perspektiv, det konstvetenskapliga, det etnografiska och det konsumtionskulturella. Tillsammans bör dessa essäer förstås som ett medvetet försök att väcka ett mer aktivt samspel mellan forskning och museer till liv. I bokens inledning betonar en av bokens redaktörer, Bia Mankell, vikten av att studera modets materialitet, mer specifikt att den teoretiska inriktning som mycket av modevetenskaplig forskning antagit bör balanseras med studiet av modets och kläders materialitet (och de effekter kläder har på faktiska kroppar).

Samtidigt är också modets visualitet, det vill säga representationen av mode, i centrum för Mankell och hennes medförfattare: de olika artikelbidragen delar ett övergripande perspektiv, vilket presenteras som ett mantra genom boken, och detta perspektiv är det konst- och bildvetenskapliga. Med bild avses här bild i dess bredaste bemärkelse, i modesammanhang inte enbart själva bilden (modefotografiet eller modeteckningen), utan också modevisningen, det vill säga presentationen av mode, fångad på film eller upplevd i den ”autentiska verkligheten”.

För att vetenskapliggöra diskussionen av modet och dess visualiseringar, här specifikt bundna till valda delar ur en museal modesamling, använder sig bokens författare av vedertagna teoretiska ingångar, alla hemmahörande inom kanon för studiet av kläder och mode. Bidragen är alla tydligt kontextualiserande: de olika bilder, plagg och uttryck som studeras ges av respektive författare en tydlig och konkret bakgrundsinramning, vilket borde bidra till att bredda bokens läsarintresse väsentligt. Och Modets bildvärldar kommer helt rätt i tiden: den är ett uttryck för, men också ett försök att tillgodose, det stadigt växande intresset för mode som industri och som konstyttring.

Forskning om kläder, mode och dräkt har länge bedrivits – i synnerhet inom konstvetenskap, etnologi och till viss del även sociologi – men det är först under de senaste åren som modevetenskap, vad som internationellt kallas för fashion studies, vuxit fram som eget akademiskt ämne inom universitetet. Den främsta anledningen till modevetenskapens ­etablerande är den stora ekonomiska och kulturella betydelse som mode har kommit att få: i Sverige, precis som i många andra länder i vilka modeproduktionen tidigare varit ganska blygsam, expanderar modeindustrin rekordartat, och har så gjort under det senaste decenniet. Ser vi till de senaste årens stadigt ökande siffror, finns det inget som tyder på att industrin snart skall nå en mättnad.

Därtill har mode kommit att synliggöras och diskuteras i olika former av både kommersiella och sociala medier, och sedan några år ges mode ett högst närvarande utrymme i svensk kulturdebatt, inte sällan sida vid sida med debatter och recensioner rörande litteratur, konst, teater och film. Som samhälleligt, ekonomiskt, kulturellt och estetiskt fenomen har mode helt tydligt blivit ett angeläget ämne, ständigt värt att diskutera, analysera, studera. Det nya intresset för mode avspeglas också på museerna: som museibesökare har man i Sverige under de senaste åren kunnat gå från en modeutställning till en annan: det har alltid funnits minst en, men ofta flera utställningar om mode och dräkt på våra olika museer, såväl i storstäderna som i småstäderna. Och i denna kontext har Röhsska museet i Göteborg utmärkt sig inte bara med en tydligt uttalad målsättning att verka som ett modemuseum, utan också genom sina tongivande och relativt många utställningar. Modets bildvärldar, helt tillägnad (delar av) dess modesamling, tjänar så till att ytterligare betona detta museums status och roll som just modemuseum.

Antologin innehåller en högst lättläst samling essäer författade av forskare verksamma vid universitet eller vid museer, och alla dessa bidrag är lustfyllt illustrerade med vackra bilder, av vilka merparten är tagna från museets samlingar. Dessa har kontinuerligt utvidgats sedan mitten av 1990-talet och de sex essäerna erbjuder specifika nedslag i denna samling, för vilken hög estetisk och teknisk kvalitet är ledord. De olika essäerna behandlar vitt skilda områden som sinsemellan inte har några egentliga kopplingar: visuell couture och pappersklänningar; bruddräkter; modemagasinet Bojjes Magasin (1818-1844); modedesignern och klädskaparen Rohdi Heintz; museets marknadsföring och varumärksbyggande; och Erik Wessel-Fougstedts modeteckningar från det tidiga 1930-talet. Med sin vackra formgivning och sina många vackra bilder – flertalet i färg – utgör boken en märklig blandning av en coffee table book och en akademisk antologi.

Snarare än att verka som ett akademiskt bidrag till en akademisk miljö, är boken ett akademiskt bidrag till den mer publika miljö som museikontexten utgör. Det är också som museibesökare denna skribent läser boken, inte som forskare. I sitt slag är Modets bildvärldar inte den första, och kommer heller inte att vara den sista; till exempel kan nämnas att Hallwylska museet och Livrustkammaren i Stockholm tidigare gett (mode)forskare i uppdrag att skriva om deras mode- och dräktsamlingar. Det har i alla dessa fall visat sig bli mycket fruktbara möten och samarbeten. Med mode i fokus för olika typer av museer vilka innehar egna mode- och dräktsamlingar – och det finns en hel del runtom i Sverige – kommer den här typen av ”crossover”-litteratur säkert bara att öka. Att forskare samarbetar med museer och inbjuds att skriva om objekt, plagg och bilder ur deras samlingar, kan endast bidra till att, som Mankell efterlyser, modets materialitet börjar tas på allvar och integreras i den annars så teorifokuserade forskningen. Idealt för museerna själva vore givetvis att ha en egen forskningsverksamhet, gärna då i nära och öppet samarbete med forskningsverksamheten vid lärosäten.

Till de essäer som utmärker sig i Modets bildvärldar hör Viveka Kjellmers ”Visuell couture: om pappersklänningar och betraktandets konsumtion” och Lena Johannessons ”Streetsmart mode i 1930-talets Sverige: Erik Wessel-Fougstedts gatumodeprojekt”. Kjellmers text diskuterar pappersklänningens historia och ger en tydlig kontextualisering för olika kreationer skapade av tre nordiska modeskapare/konstnärer och som antingen ingår i Röhsskas fasta samling eller har visats på Röhsska som del i en utställning. Dessa kreationer är gjorda av olika typer av papper och tjänar, som Kjellmer så övertygande skriver, till att lösa upp gränsdragningen mellan mode, plagg och konst.

Johannessons välskrivna text behandlar en serie modeteckningar av den unge Erik Wessel-Fougstedt, gjorda under det tidiga 1930-talet. Träffande beskriver Johannesson hur bilderna verkar till att beskriva sin egen tid, karaktäriserad av modernitet och modernism, men också en relativt långsam övergång från det gamla till det nya, i alla fall om man ser till modet. Kopplingen till Röhsska är dock en aning långsökt: de teckningar som Johannesson studerat och så välformulerat beskriver, finns inte i museets samling, men hos Kungliga akademien för de fria konsterna i Stockholm. Att Wesser-Fougstedt hade en förkärlek till Göteborg och att han uppskattade Röhsska som museibesökare må vara korrekt, men det framgår inte vilken hans eventuella koppling till dess samling var.

När det gäller bokens vetenskapliga ansats hade det varit uppfriskande om inte flertalet av bokens bidrag refererat till the ususal suspects, utan i stället vågat se utanför denna ganska så grunda kanon och hämtat inspiration från mindre dominerande ingångar och teoretiska ramar. Vidare hade ytterligare en genomarbetning av bokens olika essäer och den helhet som de tillsammans avser att skapa varit önskvärd, detta för att undvika upprepningar och överlappningar mellan – och felaktiga referenser och återkopplingar till – de olika bidragen. När det gäller språk och stilistik hade vissa författares gödslande med utropstecken och bitvis långa stycken med korta, stackatoformade meningar, vilka mer hör hemma i journalistiskt än i akademiskt skrivande, med fördel kunnat tvättas bort, i synnerhet som redaktörerna inledningsvis är så noga med att lyfta fram bokprojektets vetenskapliga kvalitet.

Trots detta lyckas Modets bildvärldar med att öppna upp för ett intresse kring Röhsska museet och dess ständigt växande modesamling. Efter att ha läst de olika bidragen, om än med varierande nöje, så vill i alla fall undertecknad mer än gärna sätta sig på tåget och besöka Röhsska ganska så omgående – i synnerhet som museet står i begrepp att välkomna en ny chef, Tom Hedqvist, en person med oerhört stor kunskap om och erfarenhet av design och mode, både i Sverige och utomlands. Kanske är det också då dags att Röhsska museet ges möjlighet att skapa en egen forskningskontext, med möjlighet att knyta forskare till sig mer långvarigt. Det vore i sådana fall mycket välkommet och skulle hjälpa Röhsska museet att ytterligare etablera sig som det modemuseum det vill vara.

Louise Wallenberg är föreståndare vid Centrum för modevetenskap vid Stockholms universitet.

– Publ. i Respons 5/2013

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet