Föregående

nummer

Tisdag 17 oktober 2017

5/2012

Tema: Ju tätare en stad är desto bättre sägs det vara. Men denna optimism skyler över en rad problem med urbaniseringen.
Historia
Axel Odelberg
Vi som beundrade varandra så mycket
Sven Hedin och Adolf Hitler
Norstedts | 335 s | Isbn 9789113041490
Recensent: Alf W Johansson
Något av en äreräddning av Sven Hedin

Sven Hedin blev djupt komprometterad av sin sympati för Nazityskland, men som Axel Odelberg visar i sin bok tog han avstånd från den nazistiska ras- och kyrkopolitiken.Han försökte också utnyttja sina kontakter för att hjälpa judar, ibland med framgång.

Något egentligen nytt om Sven Hedins relationer med Hitler innehåller Odelbergs bok inte. Hedin gav 1949 ut boken Utan uppdrag i Berlin, där han i detalj redovisade sina kontakter med Hitler och andra nazistkoryféer under kriget. Hedin byggde sin framställning på sin voluminösa dagbok och det gör Odelberg också. Hitlers samtal med utländska besökare finns utgivna och de kunde ha utnyttjats som jämförelsematerial. Andreas Hillgrubers Staatsmänner und Diplomaten bei Hitler. Vertrauliche Aufzeichnungen über Unterredungen mit Vertretern des Auslandes 1939-1941, bd. 1, 1967, innehåller uppteckningar av samtalen mellan Hitler och Hedin den 16 oktober 1939, 4 mars 1940 och 5 december 1940.

Tyskarna visste självklart att Hedin skulle föra vidare vad som sades vid samtalen, men Hedins direktkontakter med Hitler var värdefulla för den svenska regeringen, särskilt under finska vinterkriget då frågan om Tysklands hållning var central. Hedin fick klara besked att Tyskland inte hade några invändningar mot den svenska hjälpen och frivilligkåren, men att en svensk intervention i Finland skulle utnyttjas av England, vilket skulle tvinga Tyskland att reagera. Det stärkte regeringen i dess anti-interventionistiska hållning.

Sven Hedin är en gestalt som skolbarnen ännu i dag skulle läsa om i skolan om det inte varit för hans obotliga kärlek till Tyskland. Han var tyskvän under hela sitt vuxna liv. Att kalla honom nazist skulle emellertid leda fel. Han var som många andra svenska tyskvänner i första hand antirysk och antibolsjevik.

I Tyskland hade Hedin ett väldigt rykte som upptäcktsresande och vetenskapsman. Hans böcker såldes i stora upplagor och bidrog till att finansiera hans forskningsprojekt. I Sverige var han mera kontroversiell. Han var en återkommande satirfigur i vänsterpressen redan före första världskriget. Per Albin Hansson gav 1916 ut en pamflett Hos de snälla tyskarna av Hun Svedin, som hejdlöst drev med Hedins kråmande beundran för den tyska kaisern. Det är betecknande att den socialdemokratiska regeringen på trettiotalet vägrade att ge honom statspension.

Nazismen höll han sig först avvaktande till, men efter ett lyckönskningstelegram från Hitler 1934 var han vunnen för den nya regimen. Hitler hyste uppenbarligen en genuin beundran för honom och detta gav tillträde även till andra ledande nazister. Hedin var under kriget jämte Fredrik Böök den mest framträdande tyskvännen i den svenska offentligheten. När de två träffades i Svenska Akademien hösten 1941 hade Böök börjat få kalla fötter.Vad skulle hända dem om Tyskland trots allt förlorade kriget? Hedin lugnade den oroade vännen: Tyskland skulle segra. Den ståndpunkten behöll han fram till februari 1945. Hedin var ingen opportunist. I sin nekrolog över Hitler beskrev han denne som ”en av de största män som världshistorien ägt”. Då var han en isolerad gestalt. När Gustaf V dog 1950 fick han ingen inbjudan till begravningen.

Odelbergs bok är faktiskt något av en äreräddning. Han visar att Hedin visserligen delade flera av tidens antisemitiska stereotyper, men i sin bok Tyskland och världsfreden (1937), vände han sig mot nazisternas ras- och kyrkopolitik, vilket ledde till att boken aldrig utkom i Tyskland. Hans syster Alma som var med vid ett möte med Hitler tog upp ”judefrågan” direkt med Hitler. Hedin fick ständiga förfrågningar om stöd från förföljda vetenskapsmän och judar. Odelberg visar att han i många fall energiskt utnyttjade sina tyska kontakter för att hjälpa - i en del fall med framgång.

Hedin var en person av enorm vitalitet och handlingskraft, men politiskt tondöv. Han levde kvar i en idealistisk 1800-talsvärld. Hans biograf Eric Wennerholm kallar honom ”juvenil”. Odelberg beskriver honom som ”en fåfäng man som girigt sög i sig bevis på uppskattning och bekräftelse”. Tja, vem gör inte det?

Några påpekanden: Den tyske statssekreteraren Ernst von Weizsäckers namn är felstavat vilket blir irriterande eftersom det förekommer så många gånger. Lars Ekeberg skall vara Birger Ekeberg, riksmarskalk och före detta president i Svea Hovrätt, medlem i Svenska Akademien sedan 1945.

Alf W. Johansson är professor emeritus i historia och senior editor på Respons.

– Publ. i Respons 5/2012

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet