Föregående

nummer

Söndag 20 augusti 2017

1/2013

Tema: Krisen 2008 innebar slutet på den amerikanska drömmen att man kan bli vad man vill bara man arbetar hårt och målmedvetet.
Filosofi & psykologi
Nils Håkansson
Fönster mot öster
Rysk skönlitteratur i svensk översättning 1797–2010 med en fall­studie av Nikolaj Gogols svenska mottagande
Ruin | 348 s | Isbn 9789185191772
Recensent: Karin Grelz
Pionjärverk om översättningar

Hur etableras en översättningslitteratur? Vilka normer och föreställningar om källkulturen styr urvalet av författarskap och titlar och i vilken mån är dessa normer också avgörande för hur översättningarna kommer att se ut under olika tidsperioder? Kring dessa frågor rör sig Nils Håkansons avhandling.

Översättningslitteraturen är inte bara en undervärderad del av nationallitteraturen, den är också en kanal för kulturell interferens. Därmed kan den studeras som exempel på hur normer för kulturell förståelse etablerats och utvecklats; det faktum att flera ryska romaner kvalificerade sig till höga placeringar i en omröstning för några år sedan om en svensk litterär kanon väcker onekligen en nyfikenhet på dessa processer. Håkanson utgår i sitt arbete från ett antagande om ömsesidig påverkan - att översättningslitteraturen inte bara formats av den svenska Rysslandsbilden, utan att litteraturen också påverkat svenska föreställningar om det ryska.

Det är en brett upplagd undersökning som sträcker sig över drygt tvåhundra års bokutgivning. En viktig förutsättning för arbetet är det utgivningshistoriska underlaget som utgörs av Märta Bergstrands och Hans Åkerströms bibliografier över rysk skönlitteratur översatt till svenska. Metoden består sedan i ett slags triangulering, där kvantitativa och kvalitativa analyser får komplettera varandra för att ge en så fullödig bild som möjligt av de processer som format den ryska litteraturens representation på svenska. Den första analysen är en studie av den ryska litteraturens svenska utgivningshistoria, med särskilt fokus på repertoarförändringar och översättningshistoriska brytpunkter. Därefter följer en receptionshistorisk undersökning av Nikolaj Gogols mottagande i Sverige i syfte att kasta ett mer nyanserat, kompletterande ljus över de utgivningshistoriska tendenserna. I denna analys har Håkanson utgått från kringtexter av olika slag - förord, författarpresentationer, recensioner - som kan tänkas spegla de föreställningar som under olika perioder påverkat förlagsutgivning, tidskriftspublikationer och teateruppsättningar. I den tredje och sista undersökningen jämförs sedan avsnitt ur fem olika översättningar av Gogols Döda själar. Här är avsikten att undersöka i vilken mån de olika översättningarna kommit att präglas av gällande urvals- och tolkningstendenser.

Arbetet är av en kartläggande, resonerande karaktär och leder inte till någon omedelbar slutsats. I det avslutande ordet konstaterar Håkanson att den ryska översättningslitteraturen i Sverige, trots stereotypa föreställningar om källkulturen och en acceptansinriktad tolkning som stundom förhandlat bort både kognitiva och estetiska värden i originalen, ändå kommit att befordra en ökad förståelse för källkulturen. I Gogols fall har detta lett till en successiv förändring av utgivningsrepertoaren och under de senaste trettio åren har det också skett ett normskifte mot en mer kompetent och adekvansinriktad översättningsverksamhet.

Valet av Gogol som fallstudie är relevant men också problematiskt, eftersom de generella urvalstendenser som undersökningen utgår ifrån - kognitiva, universalistiska, interna och internationella - förutsätter att det estetiska alltid anges som ett allmängiltigt värde, frikopplat från de övriga tendenserna och värderingarna. I den ryska kulturkretsen har det just i fallet Gogol blivit särskilt tydligt att det estetiska skär tvärs igenom alla dessa kategorier. Därför har det också etablerats mycket starka, konkurrerande tolkningstraditioner kring författarskapet som just handlat om förståelsen av vad det är som gör Gogols verk till litteratur.

Det är därför troligt att den skiftande svenska utgivningsrepertoaren, liksom de varierande översättningsnormerna, inte i första hand speglar attitydförändringar och normskiften när det gäller den svenska Rysslandsbilden, utan snarare handlar om en föränderlig litteratursyn. När det gäller Gogol blir det särskilt tydligt att översättningslitteraturen framför allt bidrar till ett utbyte av föreställningar om estetiska värden, värden som dessutom tycks uppstå och utvecklas just i mötet med det Andra. Men denna invändning bekräftar bara att avhandlingen är ett riktigt pionjärverk, en viktig och noggrant genomförd grundforskning som väcker nya frågor och lockar till fortsatta undersökningar när det gäller översättningslitteraturens betydelse.

Karin Grelz är akademiforskare i humaniora knuten till Stockholms universitet samt universitetslektor i ryska vid Lunds universitet.

 

 

– Publ. i Respons 1/2013

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet