Föregående

nummer

Fredag 20 oktober 2017

4/2015

Tema: Nationen & Nationalstaten, i en tid då många sluter upp kring nationalstaten och understryker nationella skiljaktigheter.
Filosofi & psykologi
F.A. Hayek
Frihetens grundvalar
Timbro | 905 s | Isbn 9789175669953
Recensent: Cyril Holm
Produktionen av materiell välfärd mer rationell utan medveten styrning

Den grundläggande idén i Friedrich Hayeks filosofi är att det mänskliga medvetandet har vissa absoluta kognitiva begränsningar som i sin tur sätter gränser för hur medvetet man kan styra utvecklingen. Hans klassiska verk Frihetens grundvalar, som nu finns i en utmärkt nyöversättning till svenska, är en bok som har haft stor betydelse för hur samhällen har utformats. Men den som läser Hayek kommer att finna en högst resonabel och inte alls en så politiskt extrem libertarian som man hade kunnat förvänta sig. Liksom Marx är han en intressant tänkare även bortom det politiska.

Atens guldålder infaller under en relativt kort tidsperiod mellan slaget vid Salamis och det peloponnesiska krigets utbrott och för med sig en närmast osannolik explosion av talang inom vetenskap och konst. Den västerländska civilisationen upplever en liknande guldålder från freden 1871 fram till första världskrigets utbrott. Banbrytande arbeten skapas oupphörligen inom civilisationens alla uttryck. Inte minst är Wien ett centrum för denna produktion. Liksom i Aten är det civilisationens upplösning i till synes meningslösa konfliker som sporrar till de mest fertila idéerna om samhällets utformning. Ludwig Wittgensteins syssling – Friedrich Hayek – formades i Wien efter första världskriget under en period som kom att bli omvälvande vad gäller dessa idéer.

När nu University of Chicago Press börjar närma sig slutet av utgivningen av Hayeks samlade verk kom turen för några år sedan till The Constitution of Liberty (sv. Frihetens grundvalar), ett av dessa verk som numera kan sägas tillhöra en samhällsvetenskaplig kanon tillsammans med arbeten av Platon, Rousseau och Rawls, för att nämna några. Att denna klassiker genom Timbro förlags försorg nu återigen finns i tryck på svenska är en god sak.

Arbetet med att ge ut Hayeks samlade verk började redan under hans livstid i och med utgivningen av vad som blev hans sista bok, The Fatal Conceit. Det är också den bok som avslutar den kvartett av böcker som inleds 1944 med The Road to Serfdom (sv. Vägen till träldom), fortsätter med Frihetens grundvalar (1960) och Law, Legislation and Liberty (1973–79) och som alltså avslutas med The Fatal Conceit (sv. Det stora misstaget) 1991. Ett antal redaktörer har avverkats under utgivningens gång och numera är huvudredaktören ekonomhistorikern Bruce Caldwell. Under hans redaktörskap har utgivningen fokuserat mer på Hayeks breda samhällsvetenskapliga verk och mindre på hans renodlat nationalekonomiska bidrag, som var fokus tidigare under utgivningen. Så gav man till exempel 2007 ut The Road to Serfdom: Text and Documents – The Definitive Edition; 2011 kom turen till The Constitution of Liberty: The Definitive Edition. Näst på tur är Law, Legislation and Liberty (vol. 1, 1973; vol. 2, 1976; vol. 3, 1979), det verk som är mest ägnat att skänka ett teoretiskt djup till Hayeks kvartett.

Tematiken i denna kvartett är inledningsvis hur samhällsplanering – även välmenad sådan – är granne med politiskt förtryck. Därefter övergår Hayek till att utveckla några av sina grundläggande övertygelser inom nationalekonomin och medvetandefilosofin till en fullödig samhällsvetenskaplig teori. Det övergripande temat är hur komplexa fenomen – som till exempel ett modernt samhälle – kan förmås att uppnå en hög grad av rationalitet. Eftersom produktionen av materiell välfärd enligt Hayek blir mindre om man försöker uppnå denna genom medveten styrning, blir frågan hur man inrättar ett samhälle som i frånvaro av en alltför stark medveten styrning ändå uppnår en hög grad av rationalitet i en instrumentell mening, det vill säga producerar så mycket materiell välfärd som bara är möjligt med de medel som står till buds.

Helt kort kan man säga att den idé som Hayek utvecklar i kvartetten är att det mänskliga medvetandet har vissa absoluta kognitiva begränsningar i förhållande till sin fysiska och sociala värld. Denna idé har blivit mycket vanlig, men var det definitivt inte när Hayek utvecklade den och lade den till grund för sina nationalekonomiska teorier och senare för sin bredare samhällsvetenskapliga analys.

Den nationalekonomiska teori på vilken Hayek baserar sin samhällsfilosofi är hans teori om hur priser utvecklas på basis av spridd kunskap. Denna berömda pristeori är dock generaliserbar och vilar på observationen att den totala kunskapen om samhället är spridd på dess individer och institutioner, och att det inte är möjligt för en individ, eller en grupp av individer, att omfatta denna kunskap i dess helhet. Mot bakgrund av en generalisering av Hayeks pristeori är ett centralt problem hur man koordinerar en social entitet om vilken man inte kan ha den nödvändiga kunskapen för att göra just detta. Detta problem brukar oftast kallas Hayekproblemet.

I ljuset av ”Hayekproblemet” är det klart att Hayeks pristeori är applicerbar på en bredare teori om samhället. Enligt honom är det dessutom så att de resultat av mänskligt samarbete som vilar på ett utbyte av ”spridd kunskap” – priser, men även regler – är redskap som är centrala för en analys av hur man uppnår en hög grad av samhällsrationalitet utan en alltför stark medveten styrning. Allteftersom kvartetten utvecklas intar rätten och regler den centrala platsen i Hayeks analys.

Det är värt att kommentera att juridiken kom att inta en så viktig roll i Hayeks kvartett. Han menar att institutioner som utvecklas i en kollektiv process av informations- och kunskapsutbyte – speciellt regler – bidrar till ett rationellt utfall på en nivå som en medveten styrning inte kan göra anspråk. Anledningen är att institutioner som utvecklas på detta sätt baseras på mer omfattande information och kunskap om samhället än vad som är möjligt för medvetet skapade institutioner. För att till fullo förstå Hayeks argument kan vi tillgripa en analogi mellan priser och regler. Få gör sig en föreställning om att det ligger inom räckhåll för människans kapacitet att medvetet sätta ett korrekt marknadspris på en vara. På samma sätt menar Hayek att människan inte har förmågan att medvetet skapa regler som maximerar produktionen av materiell välfärd. I båda fallen är det den begränsade mänskliga kognitiva förmågan i relation till den överväldigande informations- och kunskapsmängden i samhället som omöjliggör för oss att ”skapa” instrumentellt rationella priser eller regler.

Det som vi tvingas offra för att uppnå den grad av rationalitet som dessa kollektivt utvecklade institutioner för med sig är att vi inte kan styra samhället mot specifika mål. Rättsreglerna anger inte – eller bör i alla fall enligt Hayek inte göra det – ett bestämt mål för samhället, utan endast ramarna inom vilka vi måste agera om vi strävar efter största materiella välfärdsnivå. Nu står det också klart för läsaren hur kritisk Hayek är mot en användning av lagstiftningsinstrumentet för att uppnå just specifika politiska mål. Vi kan också notera att de handlingsregler som utvecklas i den kollektiva process som Hayek skisserar – i motsats till lagstiftade regler – i själva verket är anpassningar till de mänskliga begränsningar som Hayeks positioner inom nationalekonomin och medvetandefilosofin kretsar kring.

Som är brukligt när betydelsen av en text väl är fastslagen blir själva exegesen alltmer central; vilken är mer exakt dess rätta tolkning och vad har författaren varit influerad av när hen skrev texten? Dessa, och ytterligare andra tolkningsfrågeställningar, intar en mer framskjuten placering när en texts angelägenhet inte längre är ifrågasatt. När detta inträffar brukar också de stora tänkarna föräras en utgåva av sina samlade verk. I dessa utgåvor är det vanligt att bland annat kommentera texten och lägga stor vikt vid författarens källmaterial. För det akademiska studiet av Hayek är den viktigaste nyheten i University of Chicagos Press utgivning av The Constitution of Liberty – The Definitive Edition att notapparaten har flyttats in löpande i sidfoten, något som inte har funnits tillgängligt i de upplagor som har varit i tryck. Eftersom Hayeks referenser i Frihetens grundvalar är omvittnat viktiga är detta en central förbättring som underlättar ett seriöst studium av hans verk.

När nu Timbro för tredje gången ger ut denna bok har man inte baserat den på resultatet av University of Chicagos Press ansträngningar. Likafullt hade det varit ett bidrag till det akademiska studiet av Hayek om man trots det hade låtit införa notapparaten löpande i sidfoten, i stället för att som nu behålla den längst bak i boken. Det är synd för oss som tycker att Hayek är en mer nyanserad och långt mycket mer intressant tänkare än vad som framkommer i en ideologisk kontext. Icke desto mindre är Barbro Ahlströms och Carl Johan Ljungbergs översättning utmärkt.

Vad är det då som gjort Frihetens grundvalar till en sådan klassiker? Först och främst naturligtvis kraften i Hayeks argumentation. Boken är också mycket välskriven. Den rör sig på ett lättillgängligt plan där varken teoretiserande eller polemik tillåts bli helt dominerande. Boken omges även av ett visst mytiskt skimmer, inte minst eftersom Margaret Thatcher i en ofta återberättad historia lär ha dängt ett tummat exemplar av Frihetens grundvalar i bordet och deklarerat: ”Detta är vad vi tror på.” Detta är kanske orsaken till den polariserande effekt som Hayek ofta kan ha på ett akademiskt samtal. Men precis som Marx är Hayek en mycket intressant tänkare bortom det politiska. I Marx fall behöver vi bara titta på hans sociologiska analys av arbetarnas situation för att förstå att hans insikter har fortsatt bäring. Och hans grundläggande insikter i kapitalets funktionssätt och obönhörliga logik känns också relevanta i dag. Kapitalismens kraft, och i vissa avseenden dödsbringande konsekvenser, är ytterst relevanta för en diskussion om framtidens samhällen.

Den som bemödar sig att läsa Hayek kommer att finna en högst resonabel, och inte alls så politiskt extrem, libertarian som man skulle kunna förvänta sig. Det är också intressant att Hayek inte ser det som de flesta uppfattar som ett normativt politiskt projekt som just ett sådant; han menar att hans politiska ståndpunkter är ett logiskt utflöde av vissa grundläggande vetenskapliga insikter. Att det likställer honom med Marx är helt klart – båda menar att deras politiska positioner är ett utslag av vetenskap. Som vi har sett anser Hayek att gränserna för rationell utövning av makt vilar på en vetenskaplig förståelse av kunskapsanvändningen i komplexa system i relation till människans kognitiva begränsningar. Marx menar att socialismen ges av teorin om den historiska materialismen – alltså en bestämd utvecklingslag för samhället. Båda var dessutom nationalekonomer som övergick till en bredare samhällsanalys. Tankeväckande är naturligtvis Hayeks och Marx samtida renässans under den nu eventuellt avtagande finanskrisen.

Relationen mellan Marx och den specifikt österrikiska skola inom nationalekonomin som Hayek tillhörde går tillbaka till skolans grundande under 1800-talets sista fjärdedel, alltså delvis under Marx livstid. Till att börja med kritiserar man från österrikiskt håll de ekonomisk-teoretiska grundvalarna för Marx teori, framför allt den värdeteori som Marx övertagit från bland annat Adam Smith. När sedan den renläriga marxismen övergavs och det blev ett högst reellt politiskt problem hur man skulle utforma en socialistisk ekonomisk politik efter första världskriget, utsattes socialismen än en gång för kritik från Österrike. Denna gång var det Hayeks mentor, Ludwig von Mises, som kritiserade idén att staten bör äga produktionsfaktorerna. Mises enkla och mycket slagkraftiga argument var att en förutsättning för rationell användning av produktionsfaktorer är att vi vet vad dessa kostar, men att prissättningen av dessa endast kan ske på en marknad. Om staten äger produktionsfaktorerna finns det ingen marknad för utbyte av dessa – utan en marknad finns inga priser – utan priser ingen rationell användning av produktionsfaktorerna. Slutsatsen blir att ett sådant system kommer att slösa bort resurser i stället för att skapa en maximal materiell välfärdsnivå. Detta enkla argument döljer dock en djupare insikt, nämligen att priser är ett resultat av det informationsutbyte som sker mellan de många aktörerna på en marknad. Priset är ett aggregerat resultat av detta informationsutbyte. Mises poäng var att mängden och komplexiteten i denna information vida överstiger vad den enskilde aktören kan tillgodogöra sig. Som vi har sett influerades Hayek påtagligt av denna argumentation.

Det är i denna österrikiska tradition som Frihetens grundvalar kritiserar den då dominerande varianten av marxistiskt influerat tänkande, nämligen välfärdsstaten. Som berörts tidigare är en viktig aspekt av detta verk Hayeks betoning av rättens roll för den klassiska liberalismen, en roll som här träder fram i i fullt dagsljus. Juridiken hade tidigare ansetts vara det naturliga instrumentet för att upprätthålla friheten. Efter Adam Smith hade frihetens sak alltmer kommit att försvaras med hjälp av ekonomiska argument om framåtskridandets möjligheter. Detta var ett i huvudsak teleologiskt försvar av liberalismen – ett försvar som alltså betonar de goda konsekvenserna av ekonomisk utveckling – i motsats till ett rättsligt inspirerat försvar som betonar rättens skydd för den moraliska principen om individens integritet som suveränt moraliskt subjekt, alltså en deontologisk argumentation. Det är intressant att notera Hayeks positionering bland dessa olika argumentationslinjer för frihetens sak; hans försvar av de liberala ideérna i Frihetens grundvalar är nyskapande i så måtto att rätten har en central roll, samtidigt som hans argumentation vilar på en konsekvensanalys i teleologisk anda. I motsats till Robert Nozick, och i viss mån John Rawls, argumenterar Hayek huvudsakligen för den klassiska liberalismen utifrån föreställningen att den maximerar produktionen av materiell välfärd, inte därför att friheten är en vägledande moralisk princip. Vi kan ana att Hayeks intressanta positionering av argument dels har att göra med nationalekonomins starka förankring i utilitarismens utpräglat konsekvensinriktade moralfilosofi, dels med hans första högre utbildning, nämligen juridiken, ett ämne som han också disputerade i.

Slutligen ytterligare ett skäl till den aura som omger Frihetens grundvalar: Den kommer ut under välfärdsstatens högsommar och genom boken fortsätter Hayek den ökenvandring som hans notoriska, och litterärt kanske mest fullgångna bok, nämligen Vägen till träldom, hade försatt honom i.. Från att ha varit den ekonom som tillsammans med John Maynard Keynes dominerade 1930-talets akademiska samtal inom nationalekonomin, fann han sig i det närmaste ostraciserad inom akademin, även om han blev ett namn bland delar av allmänheten. Det är i dag svårt att göra sig en föreställning om hur djupt impopulära Hayeks idéer var och hur extrema de ansågs vara under en tid när samhällets toppar var i olika hög grad influerade av socialismen, eller i alla fall av välfärdsstatens moralitet och rationalitet. Det var alltså till stor personlig kostnad som Hayek framhärdade i sina idéer.

Som ung strider Hayek för Österrike på italienska fronten under den kris för civilisationen som utgör startskottet för socialismens förverkligande som politiskt ideal. Han lämnar skyttegravarna som fabiansk socialist, men ägnar sedan resten av sitt liv åt att försöka motbevisa socialismens rationella anspråk. När Hayek går ur tiden 1992 är Sovjetunionen upplöst sedan ett år tillbaka. En anledning till Hayeks hjältestatus är naturligtvis denna envisa kamp som kröns med att hans förutsägelser om socialismens rationella omöjlighet ser ut att besannas. Hur det nu än förhåller sig med det: Frihetens grundvalar är en bok som har stor del i hur samhällen har kommit att utformas – och bara av den anledningen är det en viktig bok Timbro har gett ut igen.

Cyril Holm är jur. dr i allmän rättslära, civilekonom, fil. kand i idé- och lärdomshistoria och t.f. universitetslektor vid Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet.

– Publ. i Respons 4/2015

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet