Psykoanalysens förföriskhet står mot KBT:s sunda förnuft

Här drabbar en företrädare för psykoanalysen samman med en KBT-anhängare. Båda är fast förankrade i sina skolor och något försök till syntes görs inte. Genom sin prövande och associerande karaktär påminner dialogen mer om några timmar på divanen än en strukturerad session hos KBT-terapeuten.

Ingen som har genomgått en utbildning till psykolog eller psykoterapeut i Sverige i dag kan ha undgått den stora skiljelinjen som går mellan förespråkare för kognitiv beteendeterapi (KBT) och för psykodynamisk psykoterapi. Det är en konflikt och debatt som många gånger varit repetitiv och förutsägbar och där de som uttalat sig suttit fast i sina positioneringar. Hur mycket av den förda diskussionen som nått ut till den breda allmänheten utanför de akademiska rummen, intresseföreningarna och behandlingsinstitutionerna är något oklart. Men gissningsvis inte så mycket, åtminstone inte till den del av allmänheten som inte själva har gått i, eller är särskilt intresserade av, psykoterapi. Denna diskussionsbok ger nu den intresserade möjlighet att fördjupa sig i debatten och andra frågor med anknytning till psykoterapi. Två psykologer talar ut har en enkel idé och struktur: två psykologer med olika terapeutiska inriktningar mejlar frågor till varandra och ur det växer en dialog fram med argument och motargument. John Lagerstedt är psykologen som förespråkar KBT, kognitiv beteendeterapi, och Anders Almingefeldt företräder psykoanalysen, den teori och psykoterapeutiska praktik som etablerades av Sigmund Freud kring förra sekelskiftet. Frågorna berör ofta dessa två teoribildningar, men utgår också från allmänna teman kring såväl psykoterapi som samhället, kulturen, historien och konsten.