Politik & samhälle

Reportage med svagt underbyggda teser

Handels – Maktelitens skola
Mikael Holmqvist

Atlantis
479 sidor
ISBN 9789173539906

| Respons 6/2018 | 9 min läsning

Mikael Holmqvists tes är att Handelshögskolan syftar till att ge näringslivet ökad status, snarare än att bidra till god utbildning och forskning. Det är djärva påståenden i ljuset av att Handels i internationella rankingar framhålls som det mest forskningsintensiva lärosätet i Sverige, och Holmqvist lyckas inte underbygga sitt resonemang. Hans argumentation är insinuant snarare än akademisk.

Professor Mikael Holmqvists bok Handels – Maktelitens skola har recenserats och diskuterats i olika sammanhang under hösten. Det är en diger bok på närmare 500 sidor och nästan en tiondel utgörs av en omfattande notapparat. Handels är ändå betydligt kortare än eposet Djursholm – Sveriges ledarsamhälle som blev Holmqvists genombrottsbok för en bred läsarkrets för några år sedan. Med ambitionen att undersöka hur Handelshögskolan i Stockholm bidrar till skapandet av en ”maktelit” i Sverige är det ett viktigt försök att kritiskt granska hur populära och selektiva utbildningar kan leda till att samhällspositioner och social skiktning reproduceras. Liknande verk har sedan länge funnits i Frankrike och på senare år även i USA, men i stort sett saknats i Sverige.

Både antagning till högre studier (för studenter) och forskarmeritering (för högskolelärare) skall i Sverige och i andra länder ske på rent meritokratiska grunder. Trots detta är andelen förstagenerationsakademiker väldigt låg vid Handelshögskolan i Stockholm, och en ökande andel av studenterna verkar komma från populära gymnasieskolor i de tre storstäderna, främst Stockholm. Detta utgör essensen av den empiriska paradox som narrativet i Handels kretsar kring. Med ett strikt meritokratiskt antagningsförfarande borde väl studenternas bakgrund vara mer mångfasetterad eller är inte toppstudenter från andra miljöer intresserade av Handelshögskolan? Följer verkligen antagningen högskoleverkets meritokratiska processer eller finns någon form av gräddfil för vissa grupper? Och hur är det med lärarna, är de verkligen de mest kompetenta forskarna, anställda enligt meritokratiska principer?

Holmqvist presenterar en mängd olika former av dokument och data för att driva tesen att svaret är nej på ovanstående frågor. Hans tes är att Handelshögskolan i huvudsak är en näringslivsstyrd verksamhet som syftar till att skänka näringslivet ökad status i samhället, snarare än att bidra till god utbildning och forskning. Studenter lär sig inget av akademiskt värde på skolan, forskningen är in i detalj näringslivsstyrd och lärarna inte meritokratiskt rekryterade eller befordrade.

Detta är intressanta och radikala teser i ljuset av lättillgängliga fakta. Skolan är en av de mest populära universitetslinjerna i Sverige och i högskoleverkets utvärdering av ekonomutbildningar har skolan konsekvent fått högst poäng. Internationella rankinginstitut framhåller Handels som det mest forskningsintensiva lärosätet i landet. Även med dessa fakta på bordet är det ju fullt möjligt att Holmqvists tes faktiskt har bäring, utan att man gör avkall på meritokrati i studentintagning eller rekrytering av lärare: god utbildning och forskning torde vara ett ypperligt sätt att skänka såväl mottagarna av denna utbildning och forskningsfinansiärerna hög status.

Efter läsningen av Handels kvarstår dock att både författarens huvudtes och den empiriska paradoxen ovan inte besvaras på ett tillfredställande sätt. Trots bokens längd och ambition framstår empirin som tunn och hantering av data ovarsam. Vi universitetslärare är vana att uppmana studenter att idka källkritik, att söka kombinera primär- och sekundärdata, och att olika teoretiska förklaringar för ett fenomen måste beaktas. Detta underlåter Holmqvist helt för att i stället ta läsaren med på något som verkar vara tänkt som en rafflande reportagebok, men som i formatet 500 sidor blir rätt tjatigt och tungläst. Bokens främsta bas är sekundärkällor, där ett omfattande historiskt arkivmaterial ger en god bas för den målande diskussionen om krafterna bakom Handelshögskolans tillkomst och tidiga utveckling.

Korta tidningsreferat eller citat från dags- och kvällspress återges utan validering med andra typer av källor.

När det gäller diskussionen om Handelshögskolans i nutid är dock den höga graden av sekundärdata problematisk, eftersom det i mångt och mycket är sporadiska tidningsartiklar som återges, ofta till synes utanför deras ursprungliga kontext. Korta tidningsreferat eller citat från dags- och kvällspress återges utan validering med andra typer av källor. När data visar sig gå stick i stäv med författarens teser avförs detta allt som oftast med en förringande bisats såsom: ”förvisso har dylika omdömen i allmänhet ifrågasatts”. Argumentationen blir därför insinuant snarare än akademisk, och den ”kritiska analys” som boken eftersträvar realiseras inte. Vad betyder egentligen att vara ”kritisk”? I akademiska sammanhang brukar det oftast centrera kring att ifrågasätta föregivna antaganden varför något är som det är, att ha en reflektiv attityd till sina egna och andras implicita och explicita antaganden samt att vända på olika stenar för att komma närmare lösningen på ett problem. Det betyder inte att ”kritisera” på det tendentiösa och ofta tämligen substanslösa sätt som tyvärr görs i Handels.

Läsvärdet hade varit högre om olika (och för läsaren rätt uppenbara) potentiella förklaringar till de fenomen som diskuteras i boken hade seriöst beaktats i stället för att förbises eller snabbt avfärdas. Är verkligen antagningen omeritokratisk och utbildningen meningslös? Som ett citat i Handels faktiskt illustrerar: antagningen till Handelshögskolan – likt lejonparten av liknande ”elitutbildningar” i Sverige och utomlands – går i mångt och mycket ut på att selektera de elever som är begåvade (på ett traditionellt skolmässigt sätt, det vill säga med höga betyg, speciellt i matematik) och har förmåga att jobba hårt, gärna i grupp. Det är också vad arbetsgivare söker, vilket är varför de väljer att på olika sätt sponsra sådana skolor.

Är det verkligen så att gängse akademisk meritering inte beaktas av Handelshögskolan eftersom anställningsprotokoll inte är offentlig handling? Här hade det varit intressant med tydligare koppling till pågående forskning och diskussion om meritokrati rent generellt vid tjänstetillsättningar, specifikt i akademin. Skrifter av fackföreningar, debattörer och även utländska analytiker har noterat att flertalet högskolor i Sverige har stora problem med ”inavel”; det är främst de egna doktoranderna som rekryteras till fakulteten, ofta i strid med rådande regelverk. Jämförande statistik mellan lärosäten vore lätt att samla in och analysera.

All kraft i boken läggs i stället på att underbygga författarens egna teser att statussökande, avsaknad av meritokrati och i vissa fall ren korruption förklarar de fenomen som diskuteras: en Handelsforskare som intervjuas i Dagens Industri återges som en person som njuter av att posera vid ett dyrt lyxhotell. Det kan också vara så att tidningen bjuder alla intervjupersoner i fredagsbilagan på frukost vid olika etablissemang i Stockholms innerstad. Den tunga huvudporten vid skolans entré är plötsligt låst för dem som inte är studenter eller lärare med passerkort. Endast kungafamiljen, Nobelpristagare och nyantagna studenter tillhör den ”utvalda skara människor” som får träda in i skolan den traditionella vägen; besökare som Holmqvist hänvisas till en nybyggd ingång på baksidan, en ”oasfalterad gatstump av grus och sand”. Det kan också vara så att likt stora delar av Stockholms universitet är byggnaden K-märkt, och huvudentrén har flyttats till baksidan för att handikappanpassas. Handels är full av dylika ”spaningar”. Det går att spåra en etnologisk ambition, fast utan etnologins metoder.

Även om Handels mer har formen av en reportagebok än ett akademiskt verk finns flera högst intressanta teman som utgör frön för framtida potentiella analyser av viktiga samhällsfenomen. Holmqvist beskrivning av den starka socialiseringen av studenterna på Handelshögskolan – främst via studentkårens aktiviteter och normerande kultur – är intressant. En modeintresserad läsare som frekventerar universitetsorter skulle till exempel kunna skriva om klädstil och därtill hörande manér bland ekonomistudenter på Handels, Ekonomihögskolan i Lund, och liknande utbildningar. Hur mycket av ”tillblivandet av en ekonom” kan spåras i sådana rent kulturella ritualer av socialpsykologisk karaktär, hur mycket kan spåras i själva utbildningen och det som där studeras och diskuteras? En utvidgad analys av estetik och sociala normer bland ekonomistudenter såväl som andra statusorienterade studentgrupper där status handlar mindre om pengar (till exempel litteraturvetenskap) hade varit intressant.

Snarare är det så att studenterna vid Handels – likt ekonomistudenter generellt – inte lär sig de ämnen och attityder som Holmqvist personligen tycker de borde tillgodogöra sig.

I boken om Handels ägnas många sidor åt att påpeka att elever inte lär sig något substantiellt vid sin tid på Handelshögskolan, utan snarare ägnar tiden åt företagsbesök och att polera sin image. Rent empiriskt är detta nonsens. Snarare är det så att studenterna vid Handels – likt ekonomistudenter generellt – inte lär sig de ämnen och attityder som Holmqvist personligen tycker de borde tillgodogöra sig. Dock är frågan huruvida högre utbildning av i dag verkligen är en substantiell form av utbildning väl värd att diskutera, vilket görs i samtida samhällsvetenskapliga verk, såsom Bryan Caplans uppmärksammade The Case Against Education (2018). En sådan diskussion hade varit intressant att knyta an till.

Även om en del snaskiga citat och spännande spaningar borgar för bitvis intressant läsning faller tyvärr Handels kort som ett samhällsvetenskapligt bidrag. Boken når inte fram till intentionen att bidra till ”fördjupad teoretisk förståelse”, eftersom det snarare handlar om att ”illustrera” empiriska observationer med diverse breda sociologiska penseldrag och begrepp än att på allvar bena upp eller fördjupa analysen av det empiriska materialet. Även om Holmqvist kan sina sociologiska klassiker är bokens mestadels teoretiskt ytlig, därtill med ett högtravande språk. Begreppsapparaten är diffus och försöken till fördjupad teoretisk förståelse bygger i huvudsak på egenpåhittade begrepp.

Trots den vällovliga positioneringen av verket som ”ett viktigt bidrag i studier av samhällseliter”, samt en ansats att förklara varför studenterna vid Handelshögskolan mestadels kommer från medel- och överklassen, refereras inte till någon forskning som gjorts om såväl eliter såsom klassmobilitet i svensk högre utbildning av sociologerna vid Holmqvists eget lärosäte. Det är synd. Den sociala och ekonomiska stratifieringen och klassmobiliteten i Sverige av i dag och av i går är en högst aktuell fråga, och en viktig sådan. En intelligent diskussion om huruvida olika former av elitskolor accelererar, bromsar eller är orelaterade till klassmobilitet, hade kunnat utgöra ett viktigt bidrag i svensk sociologisk forskning och samhällsdebatt.

Publ. i Respons 6/2018
TEMA | Sekularisering

Karl Wennberg

Karl Wennberg är professor i företagsekonomi vid Linköpings Universitet. Han har skrivit ett stort antal böcker, artiklar och texter om bland annat entreprenörskap och dess roll i samhället, demografi i företag, samt kritiska texter om universitetens roll i den kunskapsintensiva ekonomin. Mer information finns på hans hemsida (https://www.iei.liu.se/ias/medarbetare/wennberg-karl/presentation?l=sv). Läs alla texter

Ur samma nummer

Mest lästa recensioner

  1. Filosofi & psykologi
    Frälser de redan frälsta och irriterar de redan irriterade
    12 livsregler – Ett motgift mot kaos Jordan B. Peterson
  2. Ekonomi
    Ikea marknadsför det svenska folkhemmet
    Design by IKEA – A Cultural History Sara Kristoffersson
  3. Utbildning
    Problem i dagens skola har äldre rötter än postmodernismen
    Kunskapssynen och pedagogiken – Varför skolan slutade leverera och hur det kan åtgärdas Inger Enkvist, Magnus Henrekson, Martin Ingvar & Ingrid Wållgren (red.)
  4. Historia
    Nazisternas försök att mobilisera islam
    Hakkorset och halvmånen Niclas Sennerteg