Föregående

nummer

Fredag 28 november 2014

4/2012

Tema: Nationalekonomerna förutsåg inte kraschen, men deppar inte. Det är fortsatt högkonjunktur för självkänslan.
Politik & samhälle
Lennart Pehrson
Martin Luther King
Historiska media | 143 s | Isbn 9789186297985
Recensent: Fredrik Sunnemark
Rotad i en afro-amerikansk religiös tradition

Martin Luther King har kommit att symbolisera den amerikanska drömmen men han var betydligt mer radikal än så. Lennart Pehrsons kortbiografi om honom är en fungerande introduktion som dock inte förändrar bilden av honom som en bekväm hjälte.

Från det att Rosa Parks vägrade lämna sin plats för en vit man på bussen i Montgomery, Alabama 1955 och framåt så handlade kampen för miljontals svarta amerikaner om att synas och höras och aldrig någonsin mer acceptera att bli förtryckta. Ur det perspektivet var den amerikanska medborgarrättsrörelsen en radikal och samhällsomstörtande rörelse. Men historien har tillrättalagt bilden av rörelsen och den har kommit att få symbolisera något annat. Den fredliga, religiösa rörelsen utgjorde i denna version ett förverkligande av de amerikanska värdena snarare än en utmaning av dem genom att ställa frågor kring hur rasism, slaveri, segregation och förtryck varit djupt förbundna med nationens ideal ända från början.

Denna förståelse har också präglat bilden av rörelsens ledare, Martin Luther King Jr. Den King vars helgdag man firar i USA, vars byst finns i kongressen, som man talar om i samma andetag som Obama, eller för all del den King som åberopas runt om i världen, är den King som höll ”I Have a Dream”-talet, den som bekräftade den amerikanska drömmen, snarare än den King som kompromisslöst anklagade nationen för rasism, militarism och ekonomiska orättvisor. Men som historikern Vincent Harding formulerade det: döda människor är bekväma hjältar.

Denne bekväme hjälte tar sig journalisten Lennart Pehrson an i kortbiografin Martin Luther King (Historiska Media). Uppgiften är på samma gång enkel och väldigt svår. Den är enkel därför att den biografiska forskningen om King är enorm och det finns många källor att ösa ur. Boken bygger också helt och hållet på tidigare känd och publicerad information. Uppgiften är svår av två skäl: dels var hans liv och verk så innehållsrikt att prioriteringsfrågan ständigt är närvarande, dels finns det inom King-forskningen många kontroverser. Vad betydde hans svarta baptistbakgrund respektive hans akademiska utbildning för hans retorik? Vilken betydelse hade egentligen Gandhi? Hur originella var hans tal och skrifter egentligen? Vilken position hade han i rörelsen? Hur ska man förhålla sig till hans privatliv? Hur radikal blev han egentligen mot slutet av sitt liv? På dessa frågor finns många olika svar. Det är ingen lätt uppgift att förhålla sig till dem på dryga 140 sidor.

Pehrson försöker välja en medelväg. Hans berättelse om King är den traditionella. De stora händelserna är represente-rade: uppväxten i den svarta baptistmiljön; studietiden vid såväl teologiskt seminarium som Boston University; hur han något motvilligt blir ledare för bussbojkotten i Montgomery, Alabama; det politiska spelet kring presidentvalet 1960; den misslyckade kampanjen i Albany, Georgia; den lyckade kampanjen i Birmingham, Alabama; ”I Have a Dream”-talet; Nobelpriset; rösträttskampanjen i Selma, Alabama; flytten till nordstaterna och den problematiska kampanjen i Chicago; motståndet mot Vietnamkriget; stödet till renhållningsarbetarna i Memphis som slutar med att han mördas kvällen efter han hållit sitt profetiska tal ”I've Been to the Mountaintop”. Allt är skrivet på en lätt flytande prosa, som på ett fint sätt gör dramatiken i detta händelseförlopp levande.

Pehrson väljer också att fördjupa några teman. Valen och framställningen blir mer intressant att fundera över när det gäller Kings tillkortakommanden på det privata området, de fullständigt häpnadsväckande trakasserierna från J. Edgar Hoover och FBI, Kings idévärld - inte minst i förhållande till icke-våldet som moralisk hållning och strategi - och hans förhållande till de radikala elementen och idéerna i Black Power-rörelsen, vilket också innebär en diskussion av Kings egen radikalisering.

Jag lämnar de två förstnämnda teman därhän, men stannar vid de sistnämnda. Här blir Pehrsons sammanfattande hållning mer problematisk när han försöker redogöra i frågor som splittrar Kingforskningen utan att uttalat ta ställning. För utan att verka vilja göra det tar Pehrson faktiskt ställning.

Idémässigt reproducerar han den bild King ville ge av sig själv under stora delar av sin karriär. Den handlar om en man som är väl beläst i den västerländska filosofiska och teologiska traditionen och därifrån väljer idéer att förhålla sig till och sätta ihop sin ideologiska person utifrån. Därtill adderas Gandhi och dennes icke-våldsfilosofi.

Frågan är dock om hans idémässiga utveckling var så enkel. Pehrson närmar sig detta problem när han tillstår att King möjligen inte var så inläst på Gandhi som han ville ge sken av under sin tidiga karriär, men att han sedan blev det. Kings egen berättelse om sin intellektuella resa har också ofta ifrågasatts under senare år och måste förstås utifrån den kontext där den konstruerades. King behövde legitimitet för sin kamp och en viktig del i denna strävan var att hans offentliga röst ägde bred klangbotten.

Det är också så hans retorik är konstrue-rad: den är förankrad i Gud och den amerikanska traditionen, men också just i de ständiga hänvisningarna till den västerländska intellektuella traditionen. Detta hade konsekvenser för hans ideologiska manöverutrymme, och det är där man bör börja när man läser Kings konstruktion av sig själv. För idémässigt är han tydligast rotad i en flerhundraårig afro-amerikansk religiös tradition.

Detta bryter också mer och mer igenom efter 1965. Alltmer antar King rollen av den gammaltestamentlige profeten som sätter sig till doms över USA. Detta förenar han med en politisk radikalisering som är relativt långtgående. Pehrson ryggar inte undan för denna process och är -genomgående noggrann med att påpeka att såväl Kings retorik som handlingsmönster genomgår en förändring efter flytten till nordstaterna, men ändå gör han det med viss försiktighet. Det beskrivs mer som en reaktion än en medveten och konsekvent utveckling från att förstå frihet som nödvändigt för jämlikhet, till att förstå jämlikhet som nödvändigt för frihet.

Detta går också igen i Pehrsons syn på de mer radikala elementen i Black Power-rörelsen. Visst gjorde dessa (Malcolm X, Stokeley Carmichael, Black Panthers med flera) Kings situation besvärlig på olika sätt, men de förtjänar inte att behandlas som de extremistiska bifigurer de tenderar att bli i Pehrsons historieskrivning. De var snarare viktiga och integrerade delar av rörelsen som helhet och de har också en historia att berätta.

Det är dock en fungerande introduktion på svenska som Pehrson har skrivit. Den förändrar inte bilden av King, eller gör den bekväme hjälten mindre bekväm, men det kanske man inte heller ska begära. Förhoppningsvis kan boken hjälpa läsaren att förstå att här finns så mycket mer att upptäcka - och att frysandet av bilden av King vid ”I Have a Dream” innebär att inte lyssna på vad han egentligen sa. Det är då King och medborgarrättsrörelsen blir den oskyldiga och neutrala garanten för godhet som kan användas av vem som helst, i stället för den utmaning och det motstånd han och rörelsen i grund och botten handlade om.

Fredrik Sunnemark är docent i idé-historia och universitetslektor i kultur-vetenskap på Högskolan Väst. Han disputerade på en avhandling om Martin Luther Kings retorik.

– Publ. i Respons 4/2012

FÖLJANDE

nummer

DEt ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskrifgten Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet