Föregående

nummer

Söndag 20 augusti 2017

3/2013

Tema: Resultaten inom skolan har sjunkit och det har också försäljningen av läromedel. Finns det kanske ett samband?
Politik & samhälle
Emilia Ljungberg
Annanstanslängtan
Santérus | 147 s | Isbn 9789173590563
Recensent: Josefina Syssner
Säg vart du reser och vi ska säga dig vem du är

Dessa böcker granskar hur resandet har förändrats. Resemagasinen har gått från information till emotion och ingår i ett identitetsbyggande. Som resenärer strävar vi efter det autentiska i så hög grad att tredje världen kan reduceras till en scen för social positionering.

Internationell turism har under det senaste decenniet fått alltmer uppmärksamhet av forskare, journalister, filmmakare och debattörer. Jennie Dielemanns bok Välkommen till paradiset, Mekonnen Tesfahuneys och Katarina Schougs antologi Det globala reseprivilegiet, dramaserien 30 grader i februari och Ulrich Seidls film Paradis: Kärlek, har alla bidragit till att öka intresset och fördjupa kunskapen om turismens roll i samhället och i människors liv. Tillsammans har de lett till att diskussionen om turism och resande har gått från att handla främst om väder, vind och valuta, till att inrymma frågor om hållbarhet, makt, sexualitet, stereotyper, globalisering, utveckling och mänskliga rättigheter. Emilia Ljungbergs avhandling Global Lifestyles. Constructions of Places and Identities in Travel Journalism och Anders Mathleins reportagebok Annanstanslängtan ska ses som två aktuella bidrag till denna diskussion. Båda kan med fördel användas på de turismutbildningar som vuxit fram på landets universitet och högskolor.

Emilia Ljungbergs avhandling är skriven utifrån ett mediehistoriskt perspektiv. Hon undersöker den svenska tidskriften RES, och den brittiska tidskriften Business Traveller Asia/Pacific och de bilder de ger av resmål i Asien från tidigt 1980-tal och fram till slutet av 2008. Hon vill analysera hur globaliseringsdiskurser används i resemagasin när platser och identiteter konstrueras. Anders Mathleins bok är skriven i en annan genre. Den har reseberättelsens och resereportagets form och tilltal. Han har samlat betraktelser från stimmiga centraleuropeiska cafémiljöer, ensliga öar i Sydatlanten och afrikanska savannlandskap. I båda böckerna är den resandes identitet ett genomgående tema. Ljungberg hanterar identiteter utifrån hur de representeras i text- och bildmaterial i resemagasin, Mathlein resonerar kring dem utifrån de erfarenheter och de betraktelser han gjort som resejournalist och författare.

Ljungberg lyfter fram resemagasinens representationer av identitet och deras roll i en process av identitetsskapande. Det gör hon utifrån idén att identitet – liksom plats – är en central tematik inte bara i resemagasinen, utan också i en övergripande globaliseringsdiskurs. I talet om globalisering framhålls ofta att alla de processer som globaliseringen inrymmer – ökade möjligheter att resa, ett globalt nyhetsflöde, framväxten av sociala medier och liknande – har konsekvenser för hur vi människor uppfattar oss själva och hur vi ser på oss i relation till andra. Detta har Ljungberg tagit fasta på och hon intresserar sig därför för vilka identitetspositioner som går att utläsa ur de resemagasin hon analyserat.

Resemagasinens identitetsskapande funktion är förhållandevis ny, hävdar Ljungberg. Framväxten av nätbaserad reseinformation har gjort att resemagasinen gått från att primärt vara källor till information om hur man reser till bestämda platser, hur man hittar lämpligt boende, och vad man bör se under sin vistelse till att bli en form av livsstilsmagasin. Resemagasinens uppdrag har förskjutits från information till emotion, noterar Ljungberg och det är en viktig iakttagelse. Magasinens förändrade uppdrag har gjort att både tilltal och estetik har förändrats. De har blivit tjockare, mer bemängda med annonser, pappret har blivit glansigare. De bilder och de berättelser som kommer till uttryck i resemagasinen har på många sätt blivit verktyg i (den potentielle) turistens identitetsskapande.

Som varje avhandling har Global Lifestyles ett kapitel där författaren presenterar teoretiska utgångspunkter och antaganden. Här presenteras en begreppsapparat som är vällovlig, men som samtidigt väcker en del frågor om hur författaren uppfattar att begreppen sinsemellan är relaterade. Begrepp som diskurs, ideologi och social struktur kan beroende på forskningstradition betyda helt olika saker eller användas nästan synonymt. Ljungberg hade kunnat vara tydligare när det gäller sin egen användning av dessa närbesläktade begrepp.

En stor förtjänst i Ljungbergs arbete är att hon framhåller att relationen mellan Europa och Asien och andra delar av det globala Syd har förändrats. Därför kan man inte utgå ifrån att resemagasinen fortfarande ger uttryck för de koloniala bilder och berättelser som de kritiserats för i tidigare turismforskning. Den postkoloniala idétraditionen – som ofta varit den som legat till grund för kritiska studier av internationell turism – måste därmed kompletteras eller rentav ersättas med andra teoretiska traditioner, understryker Ljungberg.

Här argumenterar hon klart och tydligt för sin sak och det är lätt att hålla med om att den internationella, kritiska turismforskningen inte enbart bör ha en postkolonial axel att luta sig emot. När denna argumentation ställs mot det urval av empiriskt material som Ljungberg valt att analysera i sin avhandling, väcks dock vissa frågor. ”I have deliberately picked out texts in which the general discourse differs from what post colonial scholars have described as typical…”, skriver Ljungberg. Om syftet är att utveckla en teoretisk ram för kritisk analys av de turismrelaterade diskurser som inte ger uttryck för en kolonial europeisk förståelse av det asiatiska, är urvalet fullständigt försvarbart. Då väljs materialet för att fungera som ett stöd i arbetet med att utveckla en teoretisk förståelse av något som ligger utanför den postkoloniala analysens räckvidd.

Men om ambitionen är att ge en nyanserad bild av de diskurser som kommer till uttryck inom resemagasinen och att problematisera dessa med till buds stående teoretiska medel, kan det vara ett problem att Ljungberg medvetet utesluter både de diskurser som kan uppfattas som förmedlare av en kolonial förståelse av världen och de teorier som utvecklats för att bemöta sådan förståelse.

Anders Mathleins uppdrag är både svårare och lättare än Ljungbergs. Journalisten behöver inte redogöra för varje litet begrepp, eller ens för varför han eller hon valt att skriva om just det som han eller hon gör. Journalisten måste inte heller referera till andra verk på området, eller ens redogöra för de källor man bygger sin argumentation på. Ändå måste skildringen uppfattas som intressant, fängslande och trovärdig. Men trovärdighet byggs delvis upp under en längre tidsrymd och kan på så vis komma att omfatta en hel person. Trovärdighet byggs också upp i varje enskild publikation, som i Mathleins Annanstanslängtan. Här använder han sitt eget omfattande resande och sitt redaktörskap för tidskriften RES som trovärdighetskapital. Trovärdigheten byggs också upp av Mathleins förmåga att förmedla närvaro. Det är tack vare att författaren förefaller ha varit på plats – på savannerna, nära masaierna, intill de blaserade cafégästerna, bland turisterna och lokalbefolkningen – som reportagen i boken upplevs som relevanta och övertygande.

Precis som Ljungberg refererar Mathlein till de globaliseringsprocesser som gjort världen mer lättåtkomlig. Mathlein understryker samtidigt att idén om den globala byn alls inte blivit verklighet. Tillgången till tekniska landvinningar är fortfarande oerhört begränsad för hundratals miljoner människor, och det kapital som behövs för att färdas runt ett i vissa avseenden krympande klot är alltjämt orättvist fördelat.

Ett tema som Mathlein genomgående lyfter fram är längtan efter känslan av att vara riktigt långt borta, av att vara någon annanstans. Den känslan blir emellertid allt svårare att uppnå. För inte så länge sedan stod långväga resenärer i ensidig förbindelse med släkt och vänner hemmavid. Vykort och brev utgjorde sporadiska livstecken från den som var på resande fot. Inte sällan hann resenären hem innan vykorten gjorde det. I dag sker kommunikationen ömsesidigt, digitalt och med minimal fördröjning. Men, påpekar Mathlein, kommunikationsteknologin har inte bara påverkat relationen mellan borta och hemma, mellan den som reser och den som inte gör det, den har också förändrat förutsättningarna för den sociala interaktion som kan uppstå i vänthallar och på tågstationer. I stället för att råka i samspråk med tillfälliga medresenärer, ”ligger det närmare till hands att pilla med telefonen, datorn eller I-paden”.

Ett annat tema som återkommer är autenticitet. Ryggsäcksresenärens berättelser om verkliga strapatser och möten med påstått genuina, autentiska, ”museala och etniskt homogena samhällen” är ett uttryck för strävan efter autentiska upplevelser. Strävan efter det autentiska är så omfattande i denna grupp, menar Mathlein, att en sådan resenär kan porträtteras som ”nykolonial, tatuerad och inbillad individualist för vilken tredje världen är en scen för social positionering”. Kritiken påminner om den som den norske socialantropologen Thomas Hylland Eriksen formulerade i slutet av 1990-talet. Antiturister kallade Hylland Eriksen de rycksäcksresenärer som reste världen runt för att upptäcka världen med hjälp av guideböcker som Lonely Planet och Rough Guide, men som hela tiden hävdade att de alls inte var turister, utan backpackers.

Ett annat uttryck för längtan efter den genuina upplevelsen hittar Mathlein i safariindustrin. Här kryddar turisterna själva inte sällan upplevelsen av att se vilda afrikanska djur på riktigt, med rekvisita i form av nyinköpta kakivästar, tropikhjälpar och andra persedlar. Genom att klä sig för äventyr, förefaller känslan av äventyr bli mer närvarande.

En känsla som dröjer sig kvar vid en första läsning av Annanstanslängtan är att Mathlein hade kunnat leda läsaren tydligare genom de teman han behandlar. Gapet mellan ett resonemang om den centraleuropeiska cafékulturen, om kokospalmens symbolvärde och om hotellrummets monstruösa kackerlackor kan nu uppfattas som onödigt stort. Det hade enkelt kunnat överbryggas med en tydligare hänvisning till att dessa fenomen är en del i en utbredd längtan bort i rummet, och längtan tillbaka i tiden, men att denna längtan är villkorad – allt som ingår i reseupplevelsen är sannerligen inte längtansvärt.

Josefina Syssner är kulturgeograf och lektor vid Linköpings universitet.

– Publ. i Respons 3/2013

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet