Föregående

nummer

Fredag 28 juli 2017

2/2014

Tema: Är vi på väg mot en kapitalism utan demokrati? Tvångsäktenskapet mellan kapitalism och demokrati är över.
Historia
Anna Friberg
Demokrati bortom politiken
En begreppshistorisk analys av demokratibegreppet inom Sveriges socialdemokratiska arbetareparti 1919–1939
Atlas | 352 s | Isbn 9789173894357
Recensent: Henrik Björck
Socialdemokratin och demokratin

När socialdemokratin väl hade vunnit kampen om demokratin ställdes den inför frågan hur den skulle vidareutveckla begreppet så att det syftade framåt och pekade mot nya mål. Det handlade snart också om att försvara demokratin mot de hot som tornade upp sig på 30-talet, men även om hur folkhemmet med dess nationella samling skulle förhålla sig till de flyktingströmmar som dök upp före och under andra världskriget.

För dussinet år sedan kom Reinhart Koselleck (1923–2006) till Göteborg. Han var inbjuden för att hålla en serie föreläsningar om resultat och spörsmål inom den begreppshistoriska forskningen. Detta var nog en paradgren för denne tyske historiker, vilken som internationellt etablerad auktoritet blev den centrala och samlande representanten för just Begriffsgeschichte.

I efterhandsperspektivet kan man säga att den bana som slutade i något av en symbolgestalt tog sin början i utgivningen av Geschichtliche Grundbegriffe: Historisches Lexikon zur politisch-sozialen Sprache in Deutschland (1972–97). I åtta tunga volymer behandlar detta märkvärdiga verk runt 120 begrepp som anses grundläggande för det politiska språkets samhällsdiagnos, med fokus på de hundra åren runt 1800 som anses utgöra tröskeln till moderna tiders förhållanden. Koselleck skrev en mängd principförklaringar, kommentarer, vidareutvecklingar i anslutning till detta arbete.

En idé i denna forskningsansats är att begreppshistoria och socialhistoria utgör olika aspekter av det historiska skeendet, samtidigt som den ena inte kan göras till en funktion av den andra. Människor brukar begrepp för att göra sin belägenhet begriplig och för att diskutera samhällsordningen, för att kämpa om den rätta förståelsen av kategorier som makten och friheten, staten och rättvisan. Dessa språkliga uttryck kan sedan efterkommande utgå från när de skriver historia om det förflutnas erfarenheter och framtidsdrömmar. Begreppsliga förskjutningar är indikatorer på historisk förändring. Samtidigt är begreppen faktorer i det historiska skeendet genom att förändringar av dem gör att människor uppfattar sin situation och sina möjligheter på nya vis och därför agerar i nya banor. Men denna uppfattning, att språkets betydelse gör bruket av det till ett väsentligt studieobjekt för historiker, är inte unik för tyskinspirerad begreppshistoria.

När Koselleck kom till Göteborg fanns sedan länge ett intresse för historiska studier av begrepp och begreppsbildning i stadens idéhistoriska forskningsmiljö. Bland annat hade vi fört animerade diskussioner huruvida den analytiska distinktionen mellan termer och begrepp, ord och idéer, löste fler problem än den skapade när man skulle skriva idéhistoria. Därför blev jag förvånad och litet förbryllad när det visade sig att Koselleck knappt diskuterade i termer av begrepp, att han helt undvek basic concepts eller något liknande och i stället nästan genomgående talade om keywords. Eftersom jag blev så nyfiken frågade jag om denna detalj i språkbruket kunde tänkas stå i relation till någon förändring i hans sätt att se på kategorin Grundbegriffe. Den nyss så pigge Koselleck fick plötsligt en tomt fjärrskådande blick när han på bruten engelska viskade fram en antydan till svar, undvikande men nog ändå klargörande. ”Oh God, I am so tired of being accused of being a Hegelian idealist …”

Jag kom att tänka på denna episod vid läsningen av Anna Fribergs Demokrati bortom politiken – En begreppshistorisk analys av demokratibegreppet inom Sveriges socialdemokratiska arbetareparti 1919–1939, som är en doktorsavhandling i historia, framlagd vid Mittuniversitetet. Det är inte fråga om en ny studie av Sveriges demokratisering eller demokratins genombrott. I stället för att ta rösträttsreformerna 1918–21 som slutpunkt, som kampens och utvecklingens mål, tar Friberg dem till startpunkt för sin undersökning. Vad gjorde socialdemokraterna av demokratin när kampen för den väl var vunnen? Som många goda och perspektivgivande uppslag kan denna grundidé tyckas enkel, men den har fungerat mycket produktivt.

Teoretiskt och metodiskt knyter Friberg i första hand an till Kosellecks form av begreppshistoria och hon diskuterar hans tolkningskategorier erfarenhetsrum och förväntningshorisont, liksom hans idéer om hur begrepp kan färgas av olika tidsskikt. Vidare knyter hon an till statsvetaren Michael Freedens teori om politiska ideologier och den betydelse begrepp och begreppslig förändring har i dem. Hon tar också upp principdiskussioner inom det begreppshistoriska fältet: dels huruvida begrepp har inneboende betydelsekärnor eller om betydelserna är betingade av yttre orsaker, dels hur det hon kallar sammansatta begrepp bör förstås i relation till helheten, säg ekonomisk demokrati i relation till demokrati.

Det första kronologiska kapitlet, ”1919–1924: Ett bredare demokratibegrepp”, belyser hur Friberg sätter sina analysredskap i arbete. Startpunkten ges av de rösträttsreformer som förändrade spelregler och konfliktlinjer. Hur kunde man precisera det specifikt socialdemokratiska om alla partier omfattade politisk demokrati, om ingen ville framstå som en fiende till folkets rätt att rösta och därmed som en motståndare? När det framtidsmål som tidigare motiverat rörelsen hade uppnåtts började socialdemokratin utveckla idéer om hur man på folkstyrets grund skulle gå utöver och använda denna borgerliga demokrati för att realisera demokratin i vidare mening, exempelvis en social eller ekonomisk demokrati. En ”politisk” eller ”borgerlig” eller ”halv” demokrati skulle göras ”fullständig”. Friberg går igenom diskussioner om representations- och statsskick, om utformningen av skolsystemet, om makt- och ägandefrågor utifrån Kommittén för industriell demokrati och Socialiseringsnämnden. Bestämningen av demokratibegreppet gick från den kvantitativa frågan om folkligt majoritetsstyre till kvalitativa frågor om politikens innehåll, samtidigt som nya delaspekter tillkom genom sammansatta begrepp, säg ”ekonomisk demokrati”. Ett citat ur kapitlets avslutande diskussion illustrerar hur analysen knyter an till utgångspunkterna: ”Genom att fylla ’demokrati’ med ny mening och nya mål, i form av de sammansatta demokratibegreppen, fick ’demokrati’ en tydlig framtida tidsdimension. Begreppet pekade bakåt mot rösträttsreformen samtidigt som det användes i nuet för att argumentera för konkreta reformer, men det syftade också till framtida mål som partiet önskade realisera när tiden skulle anses vara mogen. Det hade alltså, med Kosellecks ord, skett en förändring i relationen mellan erfarenhetsrummet och förväntningshorisonten där den senare intog en allt viktigare roll. ’Demokratin’, eller rättare sagt ’den fullständiga demokratin’, uppfattades som något för framtiden.”

Analysen förs sedan vidare fram till 1939. Folkhemsbegreppet rymde en spänning mellan en vidareutveckling av demokratin på basis av det politiska folkstyret och en maning till nationell samling. I denna spänning mellan radikalisering och avradikalisering blev folkhemmet ett slags metafor för den fullständigt demokratiserade samhällsgemenskapen och en kompromiss mellan jämlikhet och frihet, där frihetsaspekten efterhand kom att betonas starkare. Industriell demokrati sköts på en alltmer diffus framtid och kopplingen mellan politisk demokrati och ekonomisk struktur uppfattades som mer oklar; de sammansatta begreppen började skava när deras temporaliteter gled isär.

Friberg behandlar även andra aspekter och förvecklingar än de socio-ekonomiska, till exempel utifrån ecklesiastikminister Arthur Engbergs valskrift Demokratisk kulturpolitik från 1938. På ett övergripande plan kom begreppet demokrati att brukas mindre frekvent och på mindre vittfamnande sätt. Det bestämdes också oftare genom olika motbegrepp, såsom diktatur och revolution, när mörka erfarenheter tycktes få horisonterna att krympa. Nordisk demokrati blev ett särskilt begrepp att hänvisa till när strävan efter samförstånd och samarbeten blev drivande i betydelseförskjutningen. Det nationella tilltalet hade inte längre udden mot splittrande klasskamp utan mot fascism, samtidigt som fullständigandet av demokratin sköts på framtiden. När det socialdemokratiska demokratibegreppet smalnade av och fick en kortad framtidsdimension kom det mer att handla om en politisk ordning att försvara i nuet, ett demokratiskt arv att förvalta och föra vidare.

Friberg har arbetat synnerligen systematiskt inom de ramar hon valt och har argumenterat för sina val av utgångspunkter. Mitt allmänna intryck av hennes arbete är också mycket gott, men några diskussionspunkter kan anmälas. Jag kan tycka att hon håller sina auktoriteter väl hårt i handen och att det ger upphov till vissa frågetecken. Till exempel kan det bitvis tyckas som att det på tyskt vis är stor begynnelsebokstav på Begreppen, som tenderar att framstå som ting, med en självständig existens, vilka människor kan stoppa ned i ord.

Relationen mellan termer och begrepp, ord och idéer, kan uppfattas på andra sätt. Politiken är en annan central analyskategori som färgas av en förtingligande tendens; politik och språk kan framställas som relaterade ”entiteter”. Själv kan jag undra hur man separerar politiken från dess språkliga uttrycksformer, exempelvis hur man studerar demokratibegreppet i ljuset av den politiska historien utan att det uppstår rundgång i förklaringsresonemangen i och med att demokratibegreppet är ett inslag i politikens historia. Man kan även undra hur de empiriska resultaten styrker Freedens teori när den utgjorde en utgångspunkt för undersökningen. Vissa tolkningar kan jag också sätta frågetecken för. Till exempel menar jag att omvandlingen av det sedan tidigare etablerade uttrycket folkhem blir svår att förklara om man bara lyssnar till politiseringsprocessens ena sida, till socialdemokratins röst.

Framställningen präglas av en spänstig sakprosa, samtidigt som boken får en specifik vikt av att den samtidigt är en doktorsavhandling. Möjligen som en aktualitetskoppling för Friberg i sin korta epilog en diskussion kring dagens nya medier i relation till partiernas förutsättningar för att arbeta med politikens begrepp och budskap. Tanken på en alternativ utgång gör mig nyfiken – vad hade hänt om hon i stället vänt på sin litet svårgreppade titel och resonerat kring ”politik bortom demokratin”? Dagens EU-ordning kan måhända beskrivas i termer av så-gott-som-demokrati och har ansetts röra sig i teknokratisk riktning. Med bilden av ett förvaltningsmaskineri som regerar efter politikens död kan teknokratin framstå som en dystopi. Ursprungligen avsåg dock begreppet teknokrati, vilket myntades samtidigt som den svenska demokratin institutionaliserades, en utvecklingsoptimistisk utopi. Men det är en annan begreppshistoria.

Henrik Björck är professor i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet.

– Publ. i Respons 2/2014

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet