Stora grupper av äldre får inte den vård de har behov av

Dessa nya böcker vill bredda och fördjupa diskussionen om äldreomsorgen. Den avgörande frågan är inte om omsorgen sker i privat eller offentlig regi utan hur man ska se till att det finns resurser så att de räcker för stora grupper av äldre. Resurserna har inte växt i takt med behoven men likväl saknar problemet plats i den politiska debatten.

Äldreomsorgen har under de senaste åren varit föremål för omfattande debatt. Diskussionen har i hög utsträckning handlat om ägarfrågor, kvalitet och vårdskandaler. Förespråkare för privatisering av välfärdstjänster har hävdat att konkurrensutsättning bidrar till en billigare och bättre verksamhet. Andra har tvärtom menat att kortsiktighet och höga vinstkrav i de riskkapitalbolag som dominerar bland de privata utförarna inom äldreomsorgen ger en sämre omsorg. Frågan om kvalitetsskillnader mellan privata och offentliga omsorgsaktörer har inte fått något entydigt svar. Jämförelser försvåras av att kvalitet i omsorg inbegriper många olika aspekter och att resultaten varierar beroende på om man till exempel avser tillgänglighet eller innehåll som i sin tur kan delas upp i olika dimensioner, eller om det är brukarens, anhörigas eller beställarens bedömning som mäts. Socialstyrelsen har till exempel inte kunnat identifiera entydiga kvalitetsskillnader mellan olika driftsformer. I två nya böcker försöker författarna bredda och fördjupa debatten om äldreomsorgen genom att hävda att den centrala skiljelinjen inte går mellan privat och offentligt utförd omsorg. Den huvudfråga de ser inför framtiden handlar i stället om hur man ska säkerställa resurser till omsorgen så att den ska finnas för stora grupper av äldre, även för dem som i dag ställs utanför trots dokumenterade behov.