Föregående

nummer

Onsdag 18 oktober 2017

4/2012

Tema: Nationalekonomerna förutsåg inte kraschen, men deppar inte. Det är fortsatt högkonjunktur för självkänslan.
Politik & samhälle
Katrine Kielos
Det enda könet
Varför du är förförd av den ekonomiske mannen och hur det förstör ditt liv och världsekonomin
Bonniers | 303 s | Isbn 9789100124618
Recensent: Lennart Schön
Stora kriser ger upphov till nya ekonomiska paradigm

Martin Kragh tecknar förtjänstfullt de ekonomiska idéernas historia men kunde tydligare ha lyft fram samspelet mellan idéer och kriser. Nya idéer växer sig starka som försök att lösa stora problem men efter en tid ebbar deras kraft ut och en ny problematik infinner sig. Katrine Kielos menar i sin rappt skrivna bok att det är dags för ett skifte, men det är inte klart hur hennes alternativ ser ut.

I ett skede när världsekonomin präglas av djupa kriser och snabb omvandling ställs ekonomer inför nya utmaningar och kraven på nytänkande växer. Då ökar också behovet av ett längre historiskt perspektiv, både på det egna ämnet och på den ekonomiska utvecklingen. I boken De ekonomiska idéernas historia ger ekonom-historikern Martin Kragh en väl sammanhållen skildring av tänkandet kring ekonomin från äldsta tid till i dag. Den sträcker sig från kinesiskt och antikt tänkande närmare tusen år före Kristus, som hade ett kluvet förhållande till penningar och ränta, fram till våra dagars teorier om rationella förväntningar som ekonomins grundläggande styrmekanism och om den effektiva marknadshypotesen som en utgångspunkt inom finan-siell ekonomi. Det är ett omfattande ämne som Kragh behandlar och han gör det i det stora hela mycket förtjänstfullt. Framställningen är lättillgänglig; centrala begrepp och teorier presenteras i sitt historiska sammanhang, vilket även ger utrymme för kortare presentationer av nyckelpersoner i ekonomiämnets utveckling.

Framför allt framträder de stora omvälvningarna eller epokskiftena som rörelser mellan olika poler inom ekonomin som samhällsvetenskap. Dessa skiften är särskilt tydliga i det längre historiska perspektivet, medan ämnet framstår som alltmer fragmenterat och tankegångarna som allt-mer skiftande ju närmare nutiden vi kommer. Det är en iakttagelse som kan gälla all historieskrivning, men som också säger något om ämnet ekonomi. Det har svämmat över alla bräddar under det senaste halvseklet och tillämpats på de flesta samhällsfrågor, samtidigt som dess företrädare stått handfallna inför de globala krisfenomen som hastigt uppträtt inom ekonomins kärnområden under de senaste åren.

Många perspektiv på de ekonomiska idéernas utveckling öppnar sig genom Kraghs framställning. Den rör sig från en idévärld som är inbäddad i en bredare helhet av samhällstänkande med institutioner av såväl religiös och moralisk som politisk och social art, till en snävare avgränsning av ett ämne utifrån idéer byggda på enkla formuleringar kring mänskligt beteende som formulerats i en strikt begreppsapparat, men som kommit att tillämpas på allt fler områden. Där framträder även spänningen mellan ett induktivt förhållningssätt, där kunskapen växer genom slutsatser byggda på systematiska observationer av verkligheten, och ett deduktivt förhållningssätt, där slutsatserna följer logiskt av de premisser som ges på teoretisk grund. Det blir en spänning mellan modell och verklighet som följt ekonomiämnet genom historien, eller i varje fall sedan upplysningstiden som ju innehöll båda dessa ingredienser av empirisk observation och rationalistisk slutledning.

Spänningen mellan det bredare och snävare perspektivet på ekonomin, liksom mellan induktion och deduktion, återkommer på flera ställen i Kraghs bok. De klassiska ekonomerna sökte efter samhällets rörelse-lagar. En förgrundsgestalt som Adam Smith fann en mäktig kraft i egen-intresset, vilket genom marknadens osynliga hand kunde styras så att egenintresse och samhällsintresse sammanföll, men han var medveten om att människan hade fler drivkrafter. Även altruism, moral eller tillhörighet som medborgare hade betydelse för mänskligt handlande. En annan förgrundsgestalt för den moderna nationalekonomin är Alfred Marshall, som mer än någon annan förknippats med den neoklassiska eller marginalistiska revolutionen som beredde väg för en snävare, deduktiv och mera matematisk ekonomi. I Marshalls framställning stod emellertid perspektiven på empirin eller verkligheten i förgrunden, medan de deduktiva eller matematiska härledningarna förpassades till fotnoterna. I ett senare skede av en ännu mera matematiserad ekonomi skulle förhållandet snarare bli det omvända.

Brottet mellan den klassiska och den neoklassiska ekonomin var verkligen revolutionärt. Klassiska ekonomer som Smith, Ricardo och Marx hade behandlat de dynamiska krafterna i den framväxande kapitalismen, och försökt förklara de långsiktiga tendenserna, inkomstfördelningen mellan samhällets klasser och värdets ursprung. Med neoklassikerna försköts perspektivet mot frågor om prisbildning med jämviktsanalysen i fokus. Ekonomi blev en vetenskap som studerar människors beteende när det gäller att hushålla med knappa resurser som har alternativa användningsområden. Utgångspunkt var också antagandet om att individerna var rationella aktörer, vilket möjliggjorde en omfattande deduktiv utveckling av den ekonomiska teorin.

De klassiska ekonomernas frågor har i huvudsak förpassats till ekonomisk historia eller till olika stickspår av ekonomiämnet - Kragh ger exempel på några sådana spår. Spänningen mellan makro och -mikro som utgångspunkt för den ekonomiska analysen har emellertid bestått inom nationalekonomin. Kan ekonomin förstås som summan av individers beslut (mikro) eller är helheten (makro) något annat och något mera än enbart denna summa? Och är då skillnaden mellan dessa utgångspunkter betydelsefull? Här har perspektiven pendlat. Medan den neoklassiska revolutionen förde ekonomiämnet ned till mikroplanet, kom en makroekonomisk motreaktion under 1930-talet, framförd av framför allt John Maynard Keynes och den så kallade Stockholmsskolan. Dynamiska obalanser, multiplikatoreffekter och möjliga marknadsmisslyckanden gav staten en ny och viktigare roll i ekonomin. Med monetarismens segertåg sedan slutet av 1970-talet har återigen mikroperspektivet tagit överhanden inom ekonomiämnet. Det har fått sitt främsta uttryck i skolan om rationella förväntningar med en nyklassisk makroekonomi som fullt ut bygger på antagandet om rationella individer som kan förutse effekterna av förändringar på makroplanet.

Dessa omsvängningar har inte kommit som blixtar från klar himmel. Det framgår tydligt av Kraghs bok att de olika perspektiven har långa rötter i den ekonomiska idévärlden. Det har alltid funnits strömningar som förhållit sig kritiska till den rådande ortodoxin, underströmmar som plötsligt fått utrymme och kunnat ta sig upp till ytan för att ange nya vägar framåt.

Här finns också ett samspel med världen utanför ekonomiämnet som kunde ha lyfts fram tydligare av ekonomhistorikern Kragh. Att Adam Smith grundade sin teori på erfarenheter av handelskapitalism och enkel manufakturproduktion under senare delen av 1700-talet, liksom att Karl Marx såg kraften i den vidgade industrikapitalismen vid mitten av 1800-talet är knappast nyheter. Men det finns också ett sammanhang mellan de följande genombrotten och samhällsutvecklingen. Den neoklassiska revolutionen inföll under ett skede som kallats den andra industriella revolutionen. Industrin blev långt mer sofistikerad med en mera utvecklad maskinteknologi, stordriften slog igenom på allvar, taylorismen med långt gången arbetsdelning föddes, marknaderna vidgades i global omfattning, samtidigt som både arbetarklassen och medelklassen växte i städerna med nya sociala rörelser som följd. Detta var industrisamhällets genombrottsperiod. Alfred Marshall publicerade sitt epokgörande arbete Principles of Economics 1890. Det var i ett kritiskt skede av denna samhällsomvandling, under upptakten till Baringkrisen, den första verkligt globala krisen i industrisamhället.

Den keynesianska revolutionen kom som ett svar på den stora depressionen i början av 1930-talet. Den hade förberetts under längre tid. Keynes hade varit kritisk till den marknadsortodoxi med stöd i neoklassisk teori som dominerade under 1920-talet. Samtidigt utvecklade Stockholmsskolan nya makroekonomiska modeller. Finanspolitiken och staten fick en central roll, men framför allt skapades ett nytt samspel mellan å ena sidan ekonomisk teori och ekonomisk politik, och å andra sidan behovet av att utveckla industrisamhällets sociala och materiella infrastrukturer. Denna nya komplementaritet fungerade som drivkraft bakom tillväxten fram till 1970-talet.

Med 1970-talets stagflation kom denna tillväxt till vägs ände samtidigt som IT-revolutionen inleddes och en strukturomvandling mot en mera kunskapsintensiv produktion tog fart, något som kallats den tredje industriella revolutionen. Krisen på 1970-talet förde också fram en ny ekonomisk teori till fronten med Milton Friedman som förgrundsgestalt, återigen förberedd som en kritisk underström till den rådande ortodoxin på 1960-talet och återigen i samklang med tillväxtens nya inriktning. I den vidare utvecklingen av den ekonomiska teorin stärktes betoningen på individens rationalitet som grundval för ekonomin och humankapitalets betydelse för tillväxten.

Detta perspektiv lyfter fram komplementariteten mellan tillväxtens inriktning och den ekonomiska ortodoxin. De har under perioder kunnat ge stöd och kraft åt varandra. Men alla perioder har ett slut när kraften ebbar ut och ny problematik öppnar sig. Vår egen tid i början av 2010-talet ger uppenbarligen syn för sägen.

Handfallenheten bland ekonomer inför dagens kris kunde knappast ha uttryckts bättre än av Robert Lucas - en av de rationella förväntningarnas portalfigurer - när han försvarade ekonomerna med att man ”inte kunde förutsäga det som inte kunde förutsägas”. Uttalandet är återgivet från Katrine Kielos bok Det enda könet. Varför du är förförd av den ekonomiske mannen och hur det förstör ditt liv och världsekonomin. Boken är en kritik av nationalekonomin som stundtals biter ordentligt, som hela tiden roar och som väcker många tankar. Kielos är en mycket slagfärdig skribent i fältet mellan kvällspressens journalistik och lysande aforistisk prosa. Hennes bok är lätt i formen men med referenser till en betydande litteratur inom nationalekonomin, från Adam Smith till Robert Lucas, och den bjuder många dråpliga exempel från historia eller nutid för att illustrera de teser som förs fram i essä-artade kapitel.

Kritiken är till stora delar välbekant. Den neoklassiska teori som dominerat nationalekonomin sedan slutet av 1800-talet och med flera rötter hos Adam Smith, är starkt reduktionistisk. Den skalar bort väsentliga delar av verkligheten. När den enskilda individen sätts i centrum för all teoribildning, försvinner helheten. Då försvinner samspelet eller komplementariteten mellan samhällets olika delar. Teorin bygger på en atomistisk samhällsuppfattning med fritt svävande individer, där de största enheterna möjligen blir molekyler som hushållet eller företaget.

Individen har dessutom reducerats till en person som drivs enbart av sitt egen-intresse, eller av sin självkärlek som Smith betecknade denna drift. Annan kärlek har försvunnit ur bilden eller kan i sista hand reduceras till uttryck för självkärleken eller egenintresset. Medmänsklighet eller vilja att göra insatser som medborgare i ett samhälle har föga plats i analysen. Detta egenintresse skall därtill ligga till grund för rationella val, byggda på kalkyler över kostnader och intäkter, som får individens bästa att sammanfalla med samhällets bästa. Kielos ger många exempel på hur långt från dagens verklighet denna uppfattning ligger, hur irrationella valen kan bli när marknadskrafterna får styra. Skidbackar i den stormrika och ökenheta finansmetropolen Dubai är bara ett sådant exempel.

Men framför allt är den neoklassiska teorin ett uttryck för manssamhället. Dess kärna är idén om ”the economic man”, vilket vanligen översätts som den ekonomiskt rationella människan eller individen, men för Kielos står uttrycket rätt och slätt för ”den ekonomiske mannen”. Detta är inte bara en lek med ord. Kielos argumenterar från olika infallsvinklar att den rationalitet som ”the economic man” uttrycker också är typisk manlig rationalitet. Det är en rationalitet som springer från den yttre världen av produktion, konkurrens och köpslående på marknaden, medan den inre världen präglad av att ge liv, omsorg och medmänsklighet inte får någon plats. Därigenom förträngs och förtrampas den kvinnliga rationaliteten, som på sin höjd blir ett underordnat komplement till den ekonomiske mannen.

Denna logik genomsyrar samhället, hävdar Kielos. Ett av de tydligaste uttrycken för detta är vårt sätt att beräkna bruttonationalprodukten. Allt arbete som kvinnor traditionellt utfört obetalt i hushållen räknas inte med. Det är bortdefinierat från produktionen; först när det blir lönearbete för marknaden blir det synligt. Vad mera är, i takt med att ekonomin som en särskild ingrediens i samhällslivet blir alltmer dominerande, får denna ekonomiska rationalitet allt större utrymme. Den får närmast en religiös prägel menar Kielos; det ligger nära till hands att jämföra med de medeltida skolastikerna som enligt Kragh hävdade en kategorisk allmän-giltighet för sina religiöst grundade teser. En ekonomi och en ekonomisk teori präglad av manlig rationalitet, egenintresse och konkurrens, står emellertid allt sämre rustad att ta itu med de frågor som både individen och världsekonomin möter i dag.

Kielos bok är mycket medryckande men ger också upphov till en del funderingar och invändningar om teorins roll, både i samhällsutvecklingen och i samhällsanalysen. Det finns en kluvenhet i hennes resonemang om teorin och samhället. Å ena sidan är den ekonomiska teorin så reduktionistisk och begränsad att den förlorar många väsentliga inslag i helheten. Därmed har teorin också svårt att fånga de verkliga drivkrafterna i samhällsutvecklingen. Å andra sidan har den ekonomiska teorin sådan kraft att den förfört oss alla och förstört våra liv och världsekonomin. Allt mer i vårt inre, i vår omgivning och i världen styrs av den ekonomiske mannen. Teorin skulle då allt bättre återspegla verkligheten. Eller tilltar konflikten mellan denna verklighet och en annan helhet?

Kielos rör sig över ett brett fält med många illustrationer till sina tankar. Man kan naturligtvis inte begära att alla underbyggs av omfattande referenser eller av belägg för deras representativitet. I ett näraliggande fall vill jag dock visa hur hon hamnat lite fel. Det gäller exemplet med kvinnors obetalda hushållsarbete som saknas i de officiella nationalräkenskaperna. En sådan beräkning saknas över huvud taget, säger Kielos, men som illustration anger hon en ganska ungefärlig uppskattning i Kanada på den tänkbara omfattningen av obetalt arbete. Sedan påstår hon att tillväxten under efterkrigstidens rekordår i västvärlden och i Sverige till stor del är en statistisk chimär som egentligen förklaras av att kvinnorna i stort antal lämnade hemmen och tog arbete på marknaden. Tillväxtens chimär blir därmed ett av exemplen på hur betydelsen av kvinnors arbete förträngts.

Hon missar dock att en sådan beräkning har gjorts systematiskt just i Sverige, som en del av de historiska nationalräkenskaperna vid ekonomisk-historiska institutionen på Lunds universitet. Där har värdet av det obetalda hushållsarbetet beräknats för hela perioden 1800-2000 enligt principerna för marknadsmässig betalning. Därigenom kan också effekterna av denna strukturförändring beräknas för hela nationalprodukten. Med tanke på kvinnors stora flytt från hemmet till lönearbete 1950-1975 var effekten på tillväxten emellertid förvånansvärt liten - den årliga tillväxttakten minskar från 3,8 till 3,6 procent om också hushållsarbetet inbegrips. Det förklarar alltså en mycket liten del av den totala tillväxten.

Det kan verka förvånande, inte minst med tanke på att Kielos argument ofta förs fram i olika sammanhang men utan närmare underbyggnad. Förklaringen till den ringa effekten är dock ganska enkel och egentligen i linje med Kielos övriga resonemang. Under denna tid flyttade kvinnorna från ett låglöneområde till ett annat, från ett omsorgsområde till ett annat. Vikten i nationalräkenskaperna blev inte så stor. Om man i stället gör tankeexperimentet att dagens kvinnor, som åtminstone börjat erövra betydligt bättre betalda arbeten, hade kommit direkt från heltids hushållsarbete, skulle bidraget till tillväxten bli avsevärt större. Samtidigt är dock tillväxten lägre i dag. Så komplex kan verkligheten vara.

Den stora stötestenen för en nationalekonom är förmodligen den flytande gränsen i Kielos kritik mellan teoretisk modell och verklighet. Varje vetenskap arbetar med teorier om samband som kan renodlas i modeller. De innebär alltid en reduktion till vad som uppfattas vara de centrala sambanden. En modell täljs fram med Ockhams berömda rakkniv, men frågan är naturligtvis vad som då försvinner ur blickfältet. En alternativ teori kan inte endast referera till att helheten är annorlunda och mera komplex än modellen, utan måste lyfta fram andra samband som bättre representerar helheten, som bättre kan förklara utvecklingen och som, framför allt, kan ge bättre verktyg för -framtiden.

Hos Kielos finns fragment till en ny modell, framför allt genom föreningen av kvinnligt och manligt, som Yin och Yang, i en komplementär enhet och som underlaget till en ny rationalitet i den värld som håller på att löpa amok med sina tillgångar. Även inom det ekonomiska tänkandet i snävare mening kommer i dag flera signaler om behovet av att utveckla analysen, av betydelsen av komplementariteter på det samhälleliga planet som gör makro till något annat än enbart summan av mikro. Det antyder möjligheten att underströmmar inom ämnet, liksom tidigare i Kraghs idéhistoria, förenas i en ny front inför de utmaningar som världsekonomin möter.

Då skulle ett nytt blad vändas på 2010--talet, även inom ekonomin. Det skulle falla väl på plats i en säregen rytm inom det moderna samhället med stora skiften på 1890-talet, 1930-talet, 1970-talet och 2010-talet. Dessa skiften har sammanfallit med stora internationella kriser av ständigt vidgat omfång som ställt politik, ekonomi och samhällstänkande inför stora utmaningar. De har också avgränsat epoker eller generationer av olika krafter i tillväxt och samhällsförändring - epoker som uppträtt som långa vågor i samhällsutvecklingen. Det är något av historiens ironi att det ekonomiska tänkandet, som länge förnekat existensen av systematiska krafter bortom de egna kortsiktiga modellerna, tycks skvalpa runt i dessa vågor.

Lennart Schön är professor i ekonomisk historia vid Lunds universitet.

– Publ. i Respons 4/2012

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet