Föregående

nummer

Måndag 23 oktober 2017

6/2014

Tema: Kommer folkviljan i Mellanöstern att acceptera liberalism? Omvandlingarna i regionen präglas av religion och geopolitik.
Konstarterna & medier
Astrid Hasselrot
Margaretha Krook
Drottningen av skrattet och gråten
Atlantis | 262 s | Isbn 9789173537032
Recensent: Karin Helander
Storartad och hemlighetsfull aktris

Utanför Dramaten står Marie-Louise Ekmans kroppsvarma staty av Margaretha Krook, ett bestående minne av nationalscenens folkkära skådespelerska. Nu porträtteras hon i en ny bok, Margaretha Krook – Drottningen av skrattet och gråten av Astrid Hasselrot. Det är en bok som skrapar mer på ytan än fördjupar bilden av denna mångfacetterade aktris. Boken kan beskrivas som ett välskrivet, rikligt bildsatt och ovanligt långt reportage om en storartad, men privat hemlighetsfull skådespelerska.

I elva kapitel beskrivs milstolpar i Margaretha Krooks liv och karriär. Hon växte upp i Norrtälje. Redan som flicka drömde hon om teatern. Familjen var välbeställd, men fadern förlorade sin förmögenhet och de flyttade till Stockholm. Efter studentexamen 1945 gick hon en period på Beckmans och lärde sig teckna. I boken finns ett fantastiskt självporträtt som den inte särskilt fagra Magdelone i Holbergs Den jäktade. Några år arbetade hon som flygvärdinna, men hon hade hela tiden siktet inställt på scenen och 1948 kom hon in på Dramatens elevskola. Elevkamraterna Yvonne Lombard och Jan-Olof Strandberg berättar anekdoter från skoltiden och ger vissa ledtrådar om Krooks konstnärskap. Strandberg menar att hon hade en förmåga att utan omvägar gå direkt på rollkaraktären, Lombard säger att Krook var outstanding redan från början. 


Margaretha Krook hade svårt att få bra roller i början av sin karriär. Hon hade det skarpskurna utseendet emot sig, var inte traditionellt söt eller vacker och fick sällan spela unga flickor. I stället hamnade hon tidigt i rollfacket mödrar, mostrar, tanter och gummor. När Dramaten spelade Hjalmar Bergmans Swedenhielms (1961) fick hon som 36-åring spela den gamla trotjänarinnan Boman, medan 39-åriga Gunnel Broström gjorde den unga flickan Julia. Titelrollen i tv-teaterns uppsättning av Euripides Medea 1962 blev ett genombrott, en annan stor framgång i tv blev den magnifika Majorskan i Gösta Berlings saga (1986).

Hon gjorde sitt första riktigt stora, komplexa rollporträtt på scenen med titelrollen i Alf Sjöbergs uppsättning av Bertolt Brechts Mutter Courage (1965). 20 år senare gjorde hon med stor framgång den legendariska och excentriska konstsamlaren Gertrude Stein och 1991 signerade hon ett oförglömligt skarpt rollporträtt av dramatikern Eugene O´Neills hustru Carlotta i Björn Melanders iscensättning av Lars Noréns Och ge oss skuggorna. På filmduken mötte hon publiken som den tjusigt paranta Amelie från Antwerpen i Bokhandlaren som slutade bada i Jarl Kulles version av Fritiof Nilsson Piratens berättelse.

Samtidigt uppträdde Margaretha Krook i helt andra sammanhang: populära tv-sketcher i nöjesprogrammet Estrad, en på kornet-imitation av Lill Lindfors i Televisioner, omstridd reklam för bordsmargarin med kollegan Ernst-Hugo Järegård och som skicklig improvisatör i radioprogrammet ”På minuten”, samt i flera samarbeten med Svenska Ord-gänget: Hasse Alfredson, Tage Danielsson och Gösta Ekman, inte minst i fräcka revynummer på restaurang Tyrol. Oförglömliga är några av hennes ystra filmroller, som Picassos eldiga mor i Picassos äventyr eller den specialskrivna rollen som den självömkande modern i Gösta Ekmans Morrhår och ärtor. Margaretha Krook kunde konsten att kasta sig mellan djup tragedi och uppsluppen humor.

Margaretha Krook som person och arbetskamrat framställs som motsägelsefull. Hon beskrivs som rakt på sak och gåtfull, ödmjuk och pompös, blyg och modig, perfektionist och spontan, elegant och vardaglig. Det man mest saknar i boken är viljan att gräva mer i Margaretha Krooks rollgestaltningar, arbetsprocesser och yrkesrelationer. Rätt snabbt hastas de stora kvinnoporträtten förbi, det blir mest svepande kommentarer och recensionsklipp. Hasselrot försöker få svar på frågan om vad som var hemligheten med Krooks särskilda magi. Björn Melander menar att hennes ovanliga förmåga till inlevelse handlar om att hon härbärgerat – och haft tillgång till – alla sina erfarenheter, också det som gör ont samt att hon förkroppsligade kombinationen av intuition och instrumentell kunskap. Gösta Ekman talar om hennes absoluta närvaro i ögonblicket, även om han tycker det är omöjligt att förklara: ”det är trolleri”. Skådespelerskan Lil Terselius beskriver Krooks intuition och känsliga gehör. Men riktigt nära ett svar kommer man aldrig. Astrid Hasselrots text är läsvänlig och flyhänt skriven, men boken som verkligen ger rättvisa åt Margaretha Krooks konstnärskap väntar fortfarande på att bli skriven.

Karin Helander är professor i teatervetenskap vid Stockholms universitet.

– Publ. i Respons 6/2014

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet