Föregående

nummer

Tisdag 17 oktober 2017

2/2013

Tema: Politiska aktörers dagböcker har åter hamnat i fokus. Utan dem skulle det vara svårt att rekonstruera förloppen.
Konstarterna & medier
Helmut Bachaus (red.) & Per-Gunnar Ottosson
Brev från Johan Adler Salvius
Rikskanslern Axel Oxenstiernas skrifter och brevväxling. Avd. 2, Bd 14
Kungl. Vitterhets historie och antikvitets Akademien i samarbete med Riksarkivet | 508 s | Isbn 9789174024111
Recensent: Heiko Droste
Stormaktstidens politiska kultur

Johan Adler Salvius (1590–1652) är en av 1600-talets mest uppmärksammade uppkomlingar. Han föddes 1590 som son till stadsskrivaren Peder Hansson i Strängnäs. Hans uppgång började med ingående studier på Strängnäs skola och Uppsala universitet. Efter många års utlandsstudier och studieresor till flera europeiska länder fick han sina första diplomatiska uppdrag och snart en framstående position i kansliet. År 1620 gifte hans sig med en rik guldsmedsänka, Margaretha Pedersdotter Skuthe och 1629 följde nobiliteringen. Ett år senare utsågs han till resident i Neder­saxiska kretsen.

Efter ett år i Lübeck flyttade Adler Salvius till Hamburg, där han med vissa avbrott företrädde de svenska intressena under nästan 20 års tid. Hamburg var den stad där Adler Salvius utvecklade sin fulla potential som diplomat, som företrädare för kronans kredit i krigstid och som nyhetsförmedlare. Dessa uppgifter var dåligt avlönade och därför var Adler Salvius beroende av hustruns ekonomiska resurser. Till det kom en medveten giftermålspolitik som skapade ett nätverk av släktförbindelser till hamburgska köpmannafamiljer och lågadliga kungliga sekreterare inom Sveriges tyska provinser. Denna blandning av hög utbildning, ekonomisk kredit och goda personliga kontakter i Hamburg förvandlade Adler Salvius till en av sin tids viktigaste politiker. År 1648 blev han slutligen riksråd och 1651 friherre.

Detta rika liv har upprepade gånger undersökts. En av de mest centrala aspekterna är Adler Salvius relation till rikskanslern Axel Oxenstierna (1583–1654). Oxenstierna var Sveriges mäktigaste politiker och under alla år Adler Salvius huvudman. Korrespondensen dem emellan berättar därför om in- och utrikespolitiska frågor samt krigsfinansieringen och mycket mer. Adler Salvius var inte bara sin tids viktigaste diplomat. Residenturen i Hamburg låg också i centrum för hela nyhetsförmedlingen mellan Sverige och kontinenten. Även här fanns det ett nära samarbete, där Oxenstierna så småningom skapade ett svenskt post- och tidningsväsende, medan Adler Salvius förmedlade stora mängder nyhetskorrespondens och många korrespondenter till Sverige. Under första hälften av 1600-talet knöts Sverige alltmer till kontinenten.

Det finns 234 bevarade brev från Adler Salvius till Oxenstierna mellan 1613 och 1646. Oxenstiernas cirka 100 brev till Adler Salvius är utgivna i första avdelningen av ovan nämnda edition (AOSB) fram till år 1636 och i den på internet tillgängliga fortsättningen av Oxenstiernaprojektet (http://www.riksarkivet.se). Själva utgivningen genomfördes till stora delar av Helmut Ottosson. Efter dennes död slutfördes den av Helmut Backhaus som sedan många år tillbaka bär huvudansvaret för den fortsatta utgivningen av Axel Oxenstiernas rikliga korrespondens. Vid sidan av denna volym finns den ovan nämnda databasen och flera editioner med diplomaternas korrespondens i bokform.

146 av Adler Salvius 234 brev, nästan två tredjedelar, återges i boken Brev från Johan Adler Salvius i fulltext, de andra i korta sammanfattningar. Editionen fokuserar i synnerhet på Adler Salvius arbete i det kungliga fältkansliet åren 1627–1628, hans första år i Hamburg efter 1631, hans centrala roll i förvaltningen av de franska krigssubsidierna (utan vilka Sverige inte hade kunnat föra krig på kontinenten) och hans arbete i Münster och Osnabrück. Läsaren får på så sätt en omfattande inblick i hans många olika gärningar.

Men det finns mer. Oxenstierna var inte bara Adler Salvius huvudman och som sådan självklar mottagare av hans brev. Han var också Adler Salvius patron. Båda hade under mer än 30 år en ömsesidig, personlig, men ojämlik vänskapsrelation (patronage), där Oxenstierna tillgodosåg Adler Salvius intressen som i sin tur utförde gentjänster (förtrogen korrespondens, presenter, uppvaktning, stöd i politiska frågor) som Oxenstiernas trogna klient. Dylika patriarkala relationer genomsyrade inte bara Sverige, utan också alla herravälden under tidig modern tid. De skapade förtroende och en hierarkisk ordning inom stormakttidens elit. Hela Adler Salvius karriär fram till 1646 var på så sätt beroende av Oxenstiernas välvilja, hjälp och direkta stöd. Det var Oxenstierna som förmedlade kronans stipendier för den kostsamma utbildningen. Han såg till att Adler Salvius utnämndes till olika befattningar och adlades. Han förmedlade antagligen även giftermålet som säkrade Adler Salvius en förmögenhet som senare kom till nytta i Hamburg.

Både klient och patron förhandlade kronans och privata intressen samtidigt. Och Adler Salvius var inte sen att påminna Oxenstierna om att kronans kredit i Hamburg – och därmed på slagfälten i Europa – var beroende av Adler Salvius privata kredit som Oxenstierna i sin tur var med om att bygga upp.

Både Adler Salvius och Oxenstierna blev rika under dessa år. Kriget gynnade dem ekonomiskt och socialt. Samtidigt var denna kultur av ömsesidiga personliga relationer inte alls oproblematisk och diskuterades av samtiden i termer av korruption och vänskapens otillförlitlighet. Relationen mellan Adler Salvius och Oxenstierna hamnade i slutänden i olika kriser som år 1646 avslutade deras korrespondens. Adler Salvius följde inte längre Oxenstiernas politik. Han valde att förlita sig på andra patroner och inte minst drottning Kristina. Och det med stor framgång.

Ur dagens perspektiv är det intressant att se hur Sveriges, kronans och allmänhetens intressen förhandlades och verkställdes inom personliga relationer som i sin tur var inbäddade i eller snarare utgjorde grunden till politiska institutioner. Det fungerade överlag bra, men skapade osäkerheter för alla inblandade. När Adler Salvius år 1636 för första gången hamnade i en politisk konflikt med rikskanslern sökte han öppet dennes förnyade stöd och skydd.

Oxenstierna lyckades under sina mer än 40 år som rikskansler att lägga grunden till dagens svenska byråkrati. Samtidigt var han sin tids största patron med hundratals krontjänare personligen knutna till sig som klienter. De utförde Oxenstiernas politik i kronans och sina egna intressen. Deras korrespondens med Oxenstierna innehåller en dynamisk blandning av storpolitik och privata bekymmer. Denna blandning är främmande för oss – men kanske bara vid första ögonkasten – parallellerna till nutiden lösgör sig efter noggrann läsning. Adler Salvius brev till Oxenstierna ger en utmärkt introduktion till stormaktstidens uppbyggnad och politiska kultur.

Heiko Droste är professor i historia vid Södertörns högskola.

– Publ. i Respons 2/2013

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet