Föregående

nummer

Torsdag 24 augusti 2017

3/2015

Tema: Historia & fiktion. Romanen, historien och vår bild av det förflutna
Historia
Bengt Åhsberg
Studenter i krig och fred
Sverige och det internationella studentsamarbetet i storpolitikens skugga 1919–1970
Universus Academic Press | 430 s | Isbn 9789187439087
Recensent: Sverker Oredsson
Studenter och storpolitik

Det kan löna sig för en student och forskare att vara nära sin hemmabana. Lundahistorikern Bengt Åhsberg visar detta i sin forskning. 1995 kom hans doktorsavhandling Studenter och storpolitik – Sverige och det internationella studentsamarbetet 1919–1931. Sedan har han gått vidare kronologiskt och i uppsatser behandlat de svenska internationella studentrelationerna under 1930-talet och det nordiska studentsamarbetet under krigsåren. Nu föreligger en bok som tar upp hela perioden 1919–1970. Störst vikt har då lagts vid bildandet av International Union of Students, IUS, som snart blev helt kommunistdominerad, och dess västliga motsvarighet International Student Conference, ISC. Materialet för Åhsberg har varit styrelsehandlingar för Sveriges Förenade Studentkårer, SFS, men också handlingar som gällt de enskilda studentkårerna, inklusive studenttidningarna.

Det finns en dramatik i studentinternationalismen som de unga byråkraterna inte lyckats dölja i sina rapporter och protokoll och som Bengt Åhsberg tydliggör. Inte så många är medvetna om att SFS bildades 1921 inte i första hand för att ta vara på svenska studenters intressen gentemot professorer och statsmakter, utan för att vara en samarbetspartner i den internationella studentsammanslutningen Confédération Internationale des Étudiants, som bildats efter första världskriget på franskt initiativ. Den kårort som i början visade störst internationellt intresse var Göteborg medan det främsta motståndet kom från Lund, närmare bestämt från Nationella Ungdomsförbundet, där den unge Sture Bolin, senare historieprofessor, var en ledande talesman. Det var ett motstånd som hade släktskap med högerns negativa inställning till Nationernas Förbund. I båda fallen tyckte man illa om att Tyskland till en början inte fick vara med i den nybildade organisationen.

För SFS var det en huvudfråga att Tyskland skulle få komma in i det internationella studentsamarbetet. Snart utvecklades emellertid den tyska studentrörelsen i konservativ och nazistisk riktning. Dess intresse för det internationella blev ringa. Även i Sverige avtog intresset. Man klagade på CIE:s organisatoriska brister och på de återkommande politiska grälen. 1931 lämnade SFS medlemskapet i CIE. I stället blev de svenska studenterna medlemmar i ISS, International Student Service, en organisation bildad av Kristliga studentvärldsförbundet. Samtidigt var de mycket angelägna om att bibehålla goda kontakter med de tyska studenterna, trots att deras organisationer helt nazifierats. För svenska studenter var länge ”student as such”-principen viktig. Man skulle enligt den riktlinjen endast uttala sig om studentförhållanden. Quislingregimens övergrepp i Norge tvingade dock 1942 fram ett avsteg från denna princip. SFS protesterade kraftfullt och studenterna fick för en gångs skull beröm från antinazistiskt håll.

Världskrigets slut medförde en stor optimism. Nu skulle alla samverka, inte minst världens unga. En av de främsta svenska internationalisterna var SFS:s representant Curt-Steffen Giesecke, senare vd i Svenska arbetsgivarföreningen. Den nybildade organisationen var World Federation of Democratic Youth, som dock snart visade sig vara en kommunistisk täckorganisation. SFS gick emellertid inte med i WFDY. I stället blev IUS aktuell. Där blev den svenska studentorganisationen medlem 1947.

Den mest kvalificerade svenska diskussionen om den nya organisationen ägde rum i Uppsala. Den liberale kårpolitikern Håkan Berg kritiserade på ett tidigt stadium IUS och fann den vara ett verktyg för Moskvas utrikespolitik. Mycket snabbt besannades hans farhågor. IUS hade sitt säte i Prag. Där ägde i februari 1948 den kupp rum som kom att innebära ett bottenläge för de internationella relationerna. IUS försvarade dock det som skett. Detta kunde inte de svenska studenterna acceptera och vid studentriksdagen 1948 i Uppsala togs beslutet att lämna IUS.

Ett efterspel ägde rum 1950 vid en kongress i Prag. Där var Olof Palme med som SFS-observatör, och han gav en synnerligen negativ skidring av kongressen. I stället ägde en konferens rum i Stockholm, där man bildade International Student Conference, en väsentligt lösare organisation än IUS. Ödestimmen för ISC dröjde till 1966, då det visade sig att organisationen hade finansierats med medel från CIA.

Undertiteln i Bengt Åhsbergs bok är befogad. Det rör sig om ett studentsamarbete i storpolitikens skugga. De svenska studenterna var i huvudsak – i motsats till exempelvis de brittiska – följsamma mot sitt lands politik.

Sverker Oredsson, professor emeritus i historia i Lund, var en gång aktiv studentpolitiker och har nyligen gjort comeback som kommunalpolitiker.

– Publ. i Respons 3/2015

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet