Studenter och storpolitik

Det kan löna sig för en student och forskare att vara nära sin hemmabana. Lundahistorikern Bengt Åhsberg visar detta i sin forskning. 1995 kom hans doktorsavhandling Studenter och storpolitik – Sverige och det internationella studentsamarbetet 1919–1931. Sedan har han gått vidare kronologiskt och i uppsatser behandlat de svenska internationella studentrelationerna under 1930-talet och det nordiska studentsamarbetet under krigsåren. Nu föreligger en bok som tar upp hela perioden 1919–1970. Störst vikt har då lagts vid bildandet av International Union of Students, IUS, som snart blev helt kommunistdominerad, och dess västliga motsvarighet International Student Conference, ISC. Materialet för Åhsberg har varit styrelsehandlingar för Sveriges Förenade Studentkårer, SFS, men också handlingar som gällt de enskilda studentkårerna, inklusive studenttidningarna.

Det finns en dramatik i studentinternationalismen som de unga byråkraterna inte lyckats dölja i sina rapporter och protokoll och som Bengt Åhsberg tydliggör. Inte så många är medvetna om att SFS bildades 1921 inte i första hand för att ta vara på svenska studenters intressen gentemot professorer och statsmakter, utan för att vara en samarbetspartner i den internationella studentsammanslutningen Confédération Internationale des Étudiants, som bildats efter första världskriget på franskt initiativ. Den kårort som i början visade störst internationellt intresse var Göteborg medan det främsta motståndet kom från Lund, närmare bestämt från Nationella Ungdomsförbundet, där den unge Sture Bolin, senare historieprofessor, var en ledande talesman. Det var ett motstånd som hade släktskap med högerns negativa inställning till Nationernas Förbund. I båda fallen tyckte man illa om att Tyskland till en början inte fick vara med i den nybildade organisationen.