Föregående

nummer

Tisdag 24 oktober 2017

4/2015

Tema: Nationen & Nationalstaten, i en tid då många sluter upp kring nationalstaten och understryker nationella skiljaktigheter.
Historia
Lennart Pehrson
Den nya tiden
Utvandringen till Amerika III
Albert Bonniers Förlag | 494 s | Isbn 9789100131944
Recensent: Adam Hjorthén
Svenskarnas immigration var del av fördrivningen av indianerna

Lennart Pehrsons sista del i trilogin om utvandringen till Amerika omfattar den period då flest svenskar emigrerade. Detta första stora översiktsverk sammanför på ett lättillgängligt sätt en stor mängd forskning på området men svenskarnas invandring kopplas inte ihop med den aggresiva bosättningen av landet under samma tid. Boken blir som bäst när historieskrivningen om svenskarna vidgas till frågor om immigration, rasbiologi och kultur.

Lennart Pehrsons trilogi har omtalats som ett standardverk om svensk migrationshistoria. Detta är också en beskrivning som Albert Bonniers förlag själva använder sig av i sin marknadsföring. Den sista volymen Den nya tiden är en kronologisk och tematisk fortsättning på de två tidigare böckerna Den nya världen – som behandlar perioden från européernas kolonisation under 1600-talet fram till amerikanska inbördeskriget – och Den nya staden, som fokuserar på de svenskar som bosatte sig i Chicago. Precis som de två tidigare böckerna är denna vackert formgiven med ett rikt bildmaterial. Med ett sammanlagt omfång på nära femtonhundra sidor kommer böckerna att både bildligt och bokstavligt inta en stor plats i människors kunskapssökande om migrationen till USA. Det är en historieskrivning som kommer att nå många läsare och som troligtvis får betydande inverkan på människors uppfattning om det förflutna, långt mer än de många forskningstexter som skrivits på ämnet. Av dessa anledningar blir det också viktigt vilken historia den faktiskt förmedlar.

Utvandringen till Amerika är en av de enskilt viktigaste händelserna i Sveriges moderna historia. Under perioden mellan 1840 och 1930 valde omkring 1,2 miljoner människor att resa till USA. Det var en omvälvande process som innebar att Sverige förlorade omkring en femtedel av sin befolkning. Det har sedan 1960-talet forskats flitigt om migrationen från Sverige till USA, och om vad som hände när dessa invandrare blev svenskamerikaner. Det har dock hittills funnits få översiktsverk om denna historia.

Denna tredje volym i serien behandlar den något vagt formulerade ”nya tiden” som USA på olika sätt förkroppsligade. Fokus ligger på perioden från sent 1800-tal till mitten av 1900-talet, då allt som Pehrson skriver ”var i förändring i denna nya moderna tid”. Bokens sexton kapitel handlar bland annat om drömmen om Amerika som framtidens land, om jakten på rikedom i västra USA:s guldrush, om framgångsrika svenska entreprenörer som grundaren av varuhuskedjan Nordstroms, om svenska Hollywood-stjärnor, om musikern, poeten och fackföreningsaktivisten Joe Hill, och om hur utvandringen påverkade Sverige och svenskamerikanerna under 1900-talet. Något som sammanför alla bokens kapitel är hur både svenskar i USA och svenskar i Sverige amerikaniserades.

Även om Den nya tiden kretsar kring stora historiska processer är den lättillgänglig, skriven med en essäistisk stil som för läsaren fram och tillbaka mellan olika teman. Den täcker in ett stort antal ämnesområden som på olika sätt berör den svenska invandringen till västra USA. Pehrson tillför förvisso inte så mycket ny kunskap, och han har missat en del viktig forskning kring amerikanisering i Sverige och om svenskamerikansk historia, men överlag sammanför han skickligt en mängd litteratur på ämnet.

Något som bidrar till läsupplevelsen är att boken skildrar historien genom enskilda individers livsöden. Det är ett effektivt sätt att skriva historia på. Det innebär emellertid också att historiens fokus placeras på de individer som Pehrson beskriver. Berättartekniken formar alltså själva berättelsens innehåll. Även vid de tillfällen då Pehrson tillåter sig att sväva ut och beskriva bredare sociala och politiska kontexter förs diskussionen allt som oftast tillbaka till svenskarna i Amerika. Och till syvende och sist handlar historien om dem. Trilogin är i själva verket inte en historia om ”utvandringen” från Sverige – som bokens undertitel förklarar – utan snarare om svenskarnas invandring till USA.

Den nya tiden är till stora delar en historia om svenskar som nått någon form av framgång i USA, varvat med exempel på individer som haft större uppförsbackar och motgångar. Det är långt ifrån en nostalgisk skönmålning, men det ges heller inte mycket plats åt de misslyckade, fattiga och utslagna. Den stora majoriteten av de individer som omskrivs – en genomräkning visar att det rör sig om mer än 80 procent – är också män.

Här infinner sig frågan hur Pehrson motiverar bokens existens. Svaret är att han inte gör det – trilogin har inget tydligt uttalat syfte. I epilogen till Den nya världen görs en kort ansats till att generalisera svenskarnas immigrationshistoria till dagens invandring till USA och Sverige. Det är tyvärr en ansats som känns påklistrad eftersom Pehrson inte utvecklar kopplingen mellan dåtidens och nutidens migration. Resultatet är att diskussionen endast blir ett bihang till de svenskar som står i denna historias centrum, en historia som presenteras som viktig i sig.

Det är när Pehrson avviker från fokuseringen på svenskar i Amerika som boken når sina högsta höjder. Kapitlen om rasbiologi samt om amerikanisering och anti-tyska strömningar under första världskriget är bokens bästa. I dessa kapitel utgör inte de svenska invandrarna historiens mål i sig. Svenskarna blir i stället en ingång för att behandla större frågor om det samhälle och de kulturer som dessa invandrare verkade inom.

Pehrson uppvisar dock en irriterande användning av källcitat för att ta hem sina poänger. Detta blir mest påtagligt i kapitlet om anti-emigrationsdebatten i Sverige kring sekelskiftet 1900 som bär rubriken ”Bästa blodet rinner bort”. Många i Sverige reagerade vid tiden starkt på att så många ur den unga och arbetsföra befolkningen emigrerade till USA. Politiker och debattörer, med Adrian Molin och Nationalföreningen mot emigrationen i spetsen, menade att Sverige höll på att ”åderlåtas”. Det var en metafor som fick sin styrka ifrån föreställningen om nationen som en kropp

När Pehrson exempelvis skriver att ”Sverige höll, med en vanlig liknelse, på att tappas på sitt bästa blod” omsätter han denna föreställning om svenskhet från det tidiga 1900-talet. Metaforen att nationen är en kropp som kan tappas på blod ger upphov till en mängd exkluderande associationer (blodsband, blodsblandning, det rena blodet). Denna typ av citatanvändning återkommer i boken, även om det ofta görs på mindre komprometterande sätt. Det är onödigt eftersom det legitimerar förflutna diskurser och ger dem nytt liv.

Den period av USA:s historia som behandlas i Den nya världen präglades av att ”the frontier” – odlingsgränsen västerut – inte längre fanns kvar. Genom USA:s inkorporering av allt fler delstater i unionen och den ökande europeiska invandringen fanns det vid 1800-talets slut inte mycket mark kvar att bosätta sig på. De indianer som inte redan utrotats och fördrivits hade förpassats till speciellt utsedda reservat. Genom flera lagar, som 1862 års Homestead Act och 1887 års Dawes Act, tilläts svenska och andra europeiska bosättare att inmuta landområden väster om Mississippifloden. Detta var förutsättningen för USA:s expansion västerut och det är i hanteringen av denna historia som det största problemet med Den nya tiden uppstår.

I kapitlet om grundaren av bussföretaget Greyhound, Erik Wickman, skriver Pehrson om hur USA erövrade kontinenten genom byggandet av den transkontinentala järnvägen. ”Det var med järnvägen som stora delar av USA kunde befolkas […] Ursprungsbefolkningen fördrevs, vita européer bröt mark, odlade jorden och byggde upp nya samhällen.” Detta är en viktig passage i kapitlet. Men det får inga konsekvenser för den fortsatta berättelsen. ”Det var ju så att invandrarna behövdes för att USA i akt och mening skulle kunna erövra hela den landmassa som blivit nationens utvidgade territorium”, skriver Pehrson några sidor senare.

Denna kontext tillåts dock inte spilla över på berättelsen om svenskarna i Amerika. Samtidigt som Pehrson uppmärksammar fördrivningen och förintelsen av indianer bortser han från att svenskarnas bosättning och invandring var samtida med denna process. Pehrson lyckas på så sätt framhålla den bosättarkolonialism som formade landet USA och samtidigt implicera att svenskarna på något sätt stod helt utanför detta.

Pehrson är oftast nyanserad när han skriver om indianerna, men de får endast en marginell roll i bokens bakgrundsberättelse. Indianerna står konsekvent isolerade från beskrivningen av svenskarna. Pehrson nämner flera gånger att tidigare historieskrivning inte gett någon plats åt indianerna. Själv gör han dock ingen ansats till att korrigera detta. Om staden Seattles historia skriver han till exempel: ”Indianstammar hade visserligen funnits i området i tusentals år… Men det var inte förrän 1851 som de första vita europeiska nybyggarna uppförde en permanent bosättning.” Vilka dessa indianstammar var eller vart de tog vägen efter bosättarnas ankomst får vi inte veta. Det betraktas inte som viktigt i den följande berättelsen om Johan Nordstroms spirande butiksimperium i Seattle. Det som lämnar läsaren är bilden av att den vita, och framför allt den svenska, mannens ankomst till Amerika utgör historiens år noll.

Faktum är att alla nödvändiga trådar redan finns i Den nya tiden för att kunna skriva en mer nyanserad historia om indianer och immigranter. Det talande är snarare att Pehrson inte gör någon ansats att föra samman dessa trådar. Detta blir speciellt problematiskt i förhållandet till den berättartekniska fokuseringen på mer eller mindre framgångsrika svenska individer. När svenskar i Amerika blir både historiens början och slut fullbordas en cirkel som stänger ute andra människors betydelse.

En orsak till att denna problematik uppstått är att Pehrson inte inkluderat litteratur som på olika sätt behandlar amerikansk imperialism och expansionism. Det handlar dels om mer generell forskning kring europeisk bosättning i Amerika, dels sådan forskning som specifikt rör skandinaver. Det förra området hade kunnat täckas in genom det omfattande forskningsfältet om ”frontier history”. Det senare kunde inkluderats genom sociologen Karen V. Hansens bok Encounter on the Great Plains – Scandinavian Settlers and the Dispossession of Dakota Indians, 1890–1930 (2013). Hansen har studerat hur skandinaviska invandrare så sent som på 1920-talet bosatte sig på indianreservat i North Dakota och tog denna mark i besittning. Det är ett viktigt exempel på hur svenskars immigration till Amerika faktiskt var en del av fördrivningen av indianer.

Här är det viktigt att tillägga att Pehrson inte är ensam om att beskriva svenskar som stående utanför det våldsamma övertagandet av Nordamerika. Tvärtom är detta den helt dominerande representationen av svensk kolonialism, emigration och bosättning på kontinenten från 1600-talets Nya Sverige-koloni och framåt. Det är regel snarare än undantag att svensk exceptionalism – tanken om att svenskar är mer jämställda, humanitära och mindre rasistiska än andra – har påverkat förståelsen av Sveriges roll i bosättningen av Amerika.

De kapitel som fungerar bättre i Den nya tiden är de där etnocentrismen får står tillbaka. I dessa kapitel blir det svenska enbart en ingång i ett ämne och utgör inte historieskrivningens fokus i sig. Där det bredare sammanhanget av immigration, rasbiologi och kultur tillåts vara viktigt i sig självt blir också historien mer nyanserad. Boken växer när dessa kontexter, och inte svenskhet i Amerika, får utgöra historiens slutpunkt.

Lennart Pehrsons utvandrartrilogi tar ett omfattande grepp om svenskarnas närvaro i Nordamerika. Dess bredd, tillgänglighet och snygga format gör helt säkert att böckerna kommer att läsas. Däremot säger det inget om varför böckerna är viktiga. Den nya tiden påvisar att det länge har funnits svenskar i Nordamerika och att de har varit delaktiga i att bygga upp USA. Att dessa personer också varit delaktiga i att bosätta en kontinent som redan var befolkad av andra människor är dock inget som tillåts påverka berättelsen. Det är olyckligt för en bok som av Sveriges största förlag marknadsförs som ett standardverk.

Adam Hjorthén är doktorand i historia vid Stockholms universitet och disputerar i november med avhandlingen Border Crossing Commemorations – Entangled Histories of Swedish Settling in America.

– Publ. i Respons 4/2015

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet