Föregående

nummer

Torsdag 17 augusti 2017

2/2013

Tema: Politiska aktörers dagböcker har åter hamnat i fokus. Utan dem skulle det vara svårt att rekonstruera förloppen.
Historia
Christoph Andersson
Operation Norrsken
Om Stasi och Sverige under kalla kriget
Norstedts | 324 s | Isbn 9789113044354
Recensent: Charlotta Seiler Brylla
Sveriges alla ouppklarade affärer med DDR

Denna bok bekräftar bilden att Sverige på 70- och 80-talet var okritiskt eller välvilligt till DDR. Men intresset gällde mindre socialismen och mer möjligheten att göra affärer. Att svenska regeringar inte velat utreda Bofors eller Aseas affärer med DDR väcker onek­ligen misstankar.

Förhållandet mellan Sverige och DDR under kalla kriget har under de senaste åren blivit tämligen genomlyst. Särskilt är det den östtyska säkerhetstjänstens – Stasis – förehavanden i Sverige som fortsätter att engagera. Forskning har visat att Sverige var ett tyngdpunktsland för DDR i egenskap av ­alliansfri buffertstat mellan Öst och Väst. Det neutrala Sverige fick tjäna som ­mötesplats för spioner och som transitland för inslussning av agenter till tredje land. Germanisten Birgitta Almgren har i sina böcker om DDR och Stasi (2009 och 2011) kunnat dokumentera att Sverige var det mest betydande operativa målet i Norden och det land varifrån flest Stasi-rapporter skrevs. Källmaterial både i tyska och svenska arkiv avslöjar hur det östtyska utlandsspionaget sköt in sig på strategiskt viktiga mål och nyckelpersoner i det svenska samhället.

I Operation Norrsken. Om Stasi och Sverige under kalla kriget bidrar Christoph Andersson, prisbelönt journalist och lärare i journalistik vid Södertörns högskola, med ännu en pusselbit till den svensk-tyska historieskrivningen. Andersson har ägnat sig åt DDR och Stasi i mer än två decennier, gått igenom otaliga dokument i Stasiarkivet i Berlin och sammanfattar nu en rad fall som han tidigare rapporterat om i form av bland annat radioreportage. Ett av fallen är dock inte dokumenterat tidigare och har också fått ge titel åt boken.

Boken är en berättelse om en av det östtyska utlandsspionagets en­heter, avdelning X, vars specialitet är desinformation. Men det är också en av många berättelser om hur den östtyska säkerhetstjänsten helt utan skrupler demonterade och instrumentaliserade medborgare som av någon orsak inte ansågs lojala mot systemet. Kurt Vieweg var professor i lantbruksvetenskap och partifunktionär, men begick misstaget att kritisera den östtyska kollektiviseringen av jordbruket. Under sin tid som exilkommunist i Sverige under kriget hade han inspirerats av den socialdemokratiska svenska modellen som förespråkar både kooperation och självägande inom jordbruket. På Stasi-tyska beskylldes Vieweg för ”kontrarevolutionär verksamhet” och ”revisionism”. Hans kontakter med exilkommunister i väst och ett försök att lämna DDR 1957 ledde till att han dömdes för spionage och republikflykt med tolv års tukthusvistelse som straff.

När Vieweg så småningom benådades var det med villkoret att han i hemlighet skulle skriva en bok åt Stasis desinformationsavdelning för att avslöja hur den svenska staten och kungahuset samarbetade med Nazityskland såväl före som efter kriget. Syftet med boken var att krossa myten om det ”neutrala” Sverige: på samma sätt som man under kriget under förespeglad neutralitet gått nazismens ärenden, understödde Sverige nu den västliga försvarsalliansen Nato. Planen var att dessa avslöjanden om det svenska dubbelspelet skulle diskreditera Sverige inom ramen för den förestående Helsingforskonferensen (1973–75). Emellertid kom Viewegs bok med arbetstiteln Den okända hästen från Troja aldrig till användning. DDR-regimen bestämde sig för att den svenske statsministern Olof Palme trots allt tycktes vara en pålitlig och viktig samarbetspartner, varför propagandakampanjen lades på is. Helsingforsavtalet kom att betraktas som en framgång för DDR, eftersom undertecknarna erkände de rådande gränserna i Europa, alltså även Berlinmuren. Palme var en av dem som mest energiskt drivit på avtalet för att skapa avspänning i Europa, vilket gjorde honom lojal i DDR-regimens ögon. Förhållandet mellan Erich Honecker och Palme förblev gott fram till den senares död, och deras inofficiella möte i Stralsund 1984 (avporträtterat på bokens omslag) avlöpte utan svensk kritik och bokfördes som en stor propagandatriumf av den östtyska partipressen.

Anderssons bok bekräftar att Sverige under 1970- och 1980-talet intog en ganska okritisk, i vissa kretsar välvillig, hållning till DDR. Öppenheten gentemot det ”andra” Tyskland gällde dock ofta mindre en socialistisk livsstil än ekonomiska intressen. Hur ska man annars förklara att den socialdemokratiska regeringen under 1980-talet gav Asea tillstånd att exportera så kallade isostatpressar till DDR? De skulle användas för att tillverka tonhuvuden för bandspelare, men kunde också brukas för framställning av kärnvapen. Industridepartementet under ledning av Thage G. Peterson fick i uppdrag att utreda frågan och kom fram till att ”DDR:s regering kommer ta erforderlig hänsyn” med avseende på nukleär användning eller vidareexport. Varför sanktionerade Palmeregeringen export av kärnvapenteknologi till DDR? Litade man på Honeckers bedyranden att Sverige och DDR tillsammans skulle gå i bräschen för en kärnvapenfri zon? Eller föranledde vissheten om att DDR redan var rustat till tänderna med ryska kärnvapen (SS-20) antagandet att de knappast hade behov av att tillverka fler?

Oavsett vilket visar Operation Norrsken att den svenska regeringen borde ha gjort vissa efterforskningar om vem Asea gjorde affärer med. Företaget som köpte högtrycks­pressarna och sedan sålde dem vidare till ett folkägt företag i södra DDR bar namnet AHB-Elektronik Export-Import. Det var ett utrikeshandelsföretag i det Stasikontrollerade nätverket Kommersiell Koordinering (KoKo), vars uppgift var att skaffa hårdvaluta åt det bankrutta DDR. KoKo leddes av Stasiöversten och statssekreteraren Alexander Schalck-Golodkowski. Att den västtyska underrättelsetjänsten ett par år tidigare gripit AHB-Elektroniks chef Gerhardt Ronneberger med brottsmisstanke om embargoaffärer verkade inte bekymra vare sig Asea eller den svenska regeringen. Dessutom förekom AHB-Elektronik i en svensk polisutredning om smuggling av datorer till Sovjetunionen via ett litet företag i Täby. En svensk journalist fattade dock misstankar och letade bevis för att kunna avslöja illegal verksamhet. Hennes namn var Cats Falck och hennes öde är bekant. Tillsammans med en väninna försvann hon spårlöst 1984, och påträffades död i en bil i Hammarbykanalen några månader senare. Polisen fastställde att de båda kvinnorna omkommit i en olycka, men både i tyska och svenska medier lanserades teorier om att Stasi skulle ha varit inblandat i deras död.

Hur ekonomiska aspekter kunde få både svenska företagare och östtyska funktionärer att åsidosätta såväl lagar som ideologi visar Anderssons genomlysning av Boforsaffären. Bofors illegala vapenaffärer och inte minst de mystiska omständigheterna kring krigsmaterielinspektör Carl Algernons död 1987 har varit föremål för flera utredningar och rättegångar. Också när det gäller Algernon finns misstankar om den östtyska säkerhetstjänstens inblandning, men polisutredningen lades ner även i detta fall. Bofors handel med DDR är ett mörkt kapitel för Sverige under kalla kriget. Den oheliga krutalliansen, som Andersson kallar den, kom till stånd för att DDR var i akut behov av västvaluta, och för att Bofors Nobelkrut sökte ett sätt att kringgå de svenska bestämmelserna att inte leverera vapen och ammunition till krisområden. Därför levererades svenskt krut till Iran via företaget IMES, som också sorterade under Stasinätverket KoKo. Samtidigt exporterade det fredspropagerande DDR via ett annat företag – ITA – även egen krigsmaterial till Irak, så att det lukrativa kriget hölls vid liv.

Även om Mats Lundberg, den dåvarande försäljningschefen för Bofors Nobelkrut, i rättegångarna förnekade vetskapen om att DDR sålde krutet vidare till Iran, borde enbart leveransen av krigsutrustning till ett socialistiskt land under kalla kriget ha framkallat förbehåll. Detta problem löste Bofors dock med falsk rubricering av varorna. Originalkvitton från Stasiarkivet visar att Bofors levererade militärt krut, specialblandat för kalasjnikov M43, som dock omdeklarerats till civilt krut. Lundberg frikändes i åtalet om grov varusmuggling, eftersom lagstiftningen från Krigsmaterialinspektionen skulle ha tillämpats felaktigt. Ansvaret för att Bofors salufört militärt krut under civilbeteckning lades i stället på Carl Algernon som sedan länge var avliden och alltså inte kunde höras. Anderssons skildringar av rättegångarna, det faktum att den svenska regeringen (även Bildtregeringen som tog vid 1991) inte intresserat sig för att utreda vare sig Bofors eller Aseas affärer med DDR, där Stasi bevisligen var inblandat, liksom Birgitta Almgrens konstaterande att det helt saknas akter i Säpo-arkivet om dessa affärer, väcker obehagliga misstankar.

Anderssons fallstudier skildrar ett brett spektrum av Stasis aktiviteter i Sverige. En nästan tragikomisk historia är Stasis desinformationskampanj om aids. Avdelning X iscensatte en kampanj att aidsviruset i själva verket skulle ha tillverkats i hemliga amerikanska laboratorier för att användas som biologiskt vapen. I Sverige tilltalades filmaren Roy Andersson av denna antiamerikanska teori och försökte implementera den i en informationsfilm om aids på uppdrag av Socialstyrelsen. Nu var Socialstyrelsen och deras sakkunniga betydligt mer skeptiska gentemot laboratorieteorin och projektet lades ner trots att det kostat miljoner.

Christoph Anderssons populärvetenskapliga bok kännetecknas av en imponerande detaljskärpa som bottnar i det gigantiska arkivmaterial han gått igenom. Att framställningen delvis bygger på tidigare radioreportage präglar stilen. Andersson berättar medryckande i högt tempo, de detaljerade faktablocken varvas med intervjuer, där tidsvittnen gör skildringen levande. Trots detta finns vissa kännetecken från radioreportaget som en noggrann förlagsredaktör kunde ha rensat bort. Stilfiguren ”då vet x ännu inte att vad som ska hända y år senare…” återkommer väl ofta och ger känslan av upprepning och en förnumstig berättare.

Detta ska dock ses som en randanmärkning, för sammantaget är Operation Norrsken välskriven och dessutom angelägen. Syftet med boken är nämligen att ge en bild av hur en säkerhetstjänst arbetar, men också hur desinformation och smuggling av krigsmateriel egentligen går till. Det är historiska kunskaper som borde få oss att ta Sveriges vapenaffärer med Saudiarabien på största allvar. Den som fortfarande har minsta tro på att den östtyska säkerhetstjänsten trots allt agerade utifrån en ideologi som skulle säkra freden och skapa ett rättvist samhälle torde vid läsningen av Anderssons bok förlora alla illusioner. Krigsleksaker var visserligen förbjudna, men det insolventa DDR levererade vapen och ammunition till vem som helst som kunde betala med västvaluta. Men studierna av Stasis operationer i Sverige vidgar också perspektivet till generella frågor om svenska kontakter och förhållningssätt till diktaturer. Illegala embargoaffärer blev en grundförutsättning för att Honeckerregimen skulle kunna behålla makten i DDR, och centrala svenska aktörer såg till att detta blev möjligt.

Charlotta Seiler Brylla är docent i tyska vid Stockholms universitet.

– Publ. i Respons 2/2013

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet