Historia

Tidigmoderna Sverige var bidragsberoende

Mercenary Swedes – French subsidies to Sweden 1631–1796
Svante Norrhem

Nordic Academic Press
320 sidor
ISBN 9789188661821

| Respons 5/2019 | 8 min läsning

I utbyte mot militär lojalitet tog Sverige emot ett betydande ekonomiskt understöd av Frankrike under 1600- och 1700-talet. Bidragen användes till krigföring, men historikern Svante Norrhem visar i en ny bok att pengarna även spelade en viktig roll i samhällsutvecklingen i stort och skapade ett ömsesidigt beroende mellan länderna.

Svante Norrhems bok Mercenary Swedes handlar, som undertiteln anger, om franska subsidier till Sverige under perioden 1631–1796. En subsidie är en form av ekonomiskt understöd som betalas ut efter överenskommelse i utbyte mot militära tjänster eller lojalitet. Under tidigmodern tid var subsidier i helt formell mening utbetalningar från en furste eller kunglig släkt till en annan, men i realiteten oftast utbetalningar från en stat till en annan. Frankrike var under den tidigmoderna perioden en av de största subsidieutbetalarna i Europa och Sverige var en av de största mottagarna. Även om båda länder också hade andra allianser under perioden – Sverige tog till exempel tidvis emot subsidier från Storbritannien och Nederländerna – så var tillströmningen av medel från Frankrike både mest omfattande och mest långvarig.

Subsidier från Frankrike bidrog till exempel till finansieringen av Sveriges inträde i trettioåriga kriget 1630 genom fördraget i Bärwälde. Genom Westfaliska freden 1648 skapades sedan en allians mellan Sverige och Frankrike, som i förlängningen gav Sverige möjligheter att få franska subsidier för lång tid framåt. Med undantag för stora delar av Karl XI:s och hela Karl XII:s regeringstid tog Sverige emot subsidier relativt regelbundet fram till 1700-talets slut. Det fanns alltså en varaktighet i relationen mellan Frankrike och Sverige, trots att de båda ländernas utrikespolitiska betydelse och inrikesförhållande förändrades mycket under den period som subsidierna avlöste varandra. Denna varaktighet berodde på att både Frankrike och Sverige såg det andra landet som en viktig allierad. Framför allt var det Sveriges inflytande i det Tysk-romerska riket som gjorde det intressant som en allierad för Frankrike, men också gemensamma intressen för Polens räkning.

Även om de politiska intressena alltså ofta var gemensamma kvarstår dock det faktum att relationen mellan de båda länderna i grunden var ojämlik. Det var genom hela perioden Frankrike som stod för de ekonomiska resurserna i utbyte mot svensk lojalitet och svenska krigshandlingar. På så sätt kan det ses som att Sverige gick i Frankrikes ledband, men titeln på Norrhems bok antyder att det inte var riktigt så enkelt. Mercenary Swedes kan tolkas på två sätt. Dels kan mercenary betyda legosoldat eller legoknekt, vilket innebär att titeln kan anspela på den roll som den svenska krigsmakten ibland de facto fick genom att ta emot subsidier från Frankrike. Genom avtalen fick Sverige resurser att inleda eller fortsätta militär verksamhet, men förband sig också att agera på det sätt som Frankrike fann för lämpligt. Exempelvis stod Frankrike för 20 procent av Sveriges krigskostnader under nordiska sjuårskriget.

Från franskt håll fanns en medvetenhet om att svenskarna var snarstuckna och stingsliga.

Men mercenary kan också betyda vinningslysten eller egennyttig, vilket visar den attityd som tycks definiera svenskarna i de källor Norrhem använder. Ett genomgående drag i svenskarnas förhandlingar med fransmännen är enligt Norrhem deras ambitioner att få sina ekonomiska behov tillgodosedda utan att för den skull vika sig för fransmännen. Från franskt håll fanns en medvetenhet om att svenskarna var snarstuckna och stingsliga. Denna attityd tycks ha fått konkreta följder till exempel såtillvida att Frankrike sällan kunde kontrollera hur pengarna de pumpade in i den svenska krigsapparaten faktiskt användes. Därmed utgör subsidierna från Frankrike till Sverige under tidigmodern tid ett alliansförhållande med många dimensioner, som fick betydelsefulla politiska och sociala konsekvenser för utvecklingen i de båda länderna.

De politiska sidorna av relationen mellan Frankrike och Sverige är i fokus för de första sex tematiska kapitlen i boken. Frågan om självständighet kontra beroende i relationen till Frankrike redovisas, liksom frågor om ära, vänskap och gemensam historia. Därtill redogör Norrhem för Frankrikes politiska ambitioner och för de konflikter och komplikationer som subsidieförhandlingarna gav upphov till, vilket visar att alliansen var långt ifrån självklar.

En av behållningarna med Norrhems bok är att han visar på komplexiteten i relationen mellan stater i det tidigmoderna Europa. De ständiga erbjudandena om nya subsidier från Frankrikes håll visar att Frankrike ansåg sig lika beroende av Sverige som Sverige var av Frankrike, vilket tyder på att tillgång till eller avsaknad av ekonomiska resurser endast var en av flera maktaspekter i den tidigmoderna politiken. Historiker har gjort jämförelser mellan Frankrike och Sverige på senare tid, till exempel Anna Maria Forssbergs bok om tacksägelsedagar i Sverige och Frankrike under 1600-talet, The Story of War – Church and Propaganda in France and Sweden 1610–1710 (se Respons 3/2017), och Johannes Ljungbergs avhandling om pietistkommissioner i Sverige med en utblick mot Frankrike, Toleransens gränser – Religionspolitiska dilemman i det tidiga 1700-talets Sverige och Europa. Norrhems bok är ytterligare ett intressant tillskott, som visar på tydliga kopplingar mellan Sverige och omvärlden.

Norrhem kopplar också ett bredare grepp på subsidierna än det rent politiska. Bokens första sidor tar avstamp hos 1600-talets franska bönder och deras gelikar i Sverige. Böndernas situation i respektive land var likartad eftersom de överallt var beroende av väder och vind för sin utkomst från jordbruket, men deras öden var dessutom sammanlänkade genom det ekonomiska och politiska samröret mellan Frankrike och Sverige. Franska bönder tyngdes av stora skattebördor under den tidigmoderna perioden, så att Frankrike kunde betala ut subsidierna som möjliggjorde att de svenska bönderna kunde skrivas ut till de ständigt behövande svenska arméerna. På så sätt hade subsidierna direkta konsekvenser också utanför de rent politiska och militära arenorna. I bokens andra och mindre omfångsrika del återvänder Norrhem till detta inledande perspektiv och tar sig an de samhälleliga konsekvenserna av subsidiesystemet. Han frågar sig vilken inverkan subsidierna egentligen hade på framför allt det svenska samhället.

Han frågar sig vilken inverkan subsidierna egentligen hade på framför allt det svenska samhället.

Detta görs dels genom genomgångar av en rad olika konsekvenser av den ökade militariseringen av samhället och av krigen, dels genom tre fallstudier. Norrhem pekar till exempel på hur subsidierna inte bara innebar ekonomiskt stöd till krig, utan också allianser som kunde gynna enskilda furstar eller ge skydd mot anfall. I Sveriges fall innebar den långvariga alliansen med Frankrike ett effektivt skydd mot anfall från andra stater. Samtidigt innebar tillströmningen av pengar möjligheter för en rad olika individer och grupper. Norrhem visar till exempel att subsidierna kunde användas både i Sverige och utomlands och att stora delar gick direkt till betalning för olika varor eller tjänster, som tillhandahölls av människor utanför den direkta politiska eliten. Därmed innebar subsidiesystemet att arbetstillfällen skapades både inom och utanför Sverige. Detta skedde dock inte bara genom direkta betalningar, enligt Norrhem, utan också genom utveckling av infrastruktur, tekniskt kunnande och specialiserade tjänster. Till exempel skapades möjligheter att stiga i graderna inom den alltmer diversifierade militära strukturen. En annan roll som Norrhem belyser är bankirernas, vilkas uppgift att frakta, växla och förmedla stora summor kontanter mellan länder i ett krigshärjat Europa både var riskfylld och lukrativ.

Norrhem redogör således för en rad sätt på vilka den samhälleliga utvecklingen i det tidigmoderna Sverige göddes av inflödet av subsidier, men han pekar också på det uppenbara, dock sällan beaktade faktum, att subsidierna möjliggjorde krigande. Inflödet av resurser skapade därmed också ett enormt lidande och ödeläggelse av oräkneliga liv, på slagfältet, i fånglägren och bland dem som blev kvar hemma. Kanske just därför var det en aspekt som mycket sällan diskuterades i de politiska rum där subsidieavtal övervägdes. Norrhem visar att det inte var förrän sent under 1700-talet som subsidier på allvar började ifrågasättas.

Norrhems bok om subsidier är alltså en gedigen redogörelse för många aspekter av subsidierelationen mellan Frankrike och Sverige under tidigmodern tid och hans argument är tydligt: subsidierna spelade roll inte bara för krigen, utan för samhället i stort. En av bokens största styrkor är Norrhems noggranna redovisning av den omfattande undersökningen. Stadigt som ett lokomotiv plöjer texten först genom det ena subsidieavtalet efter det andra under de mer än 150 åren boken behandlar och går därefter systematiskt igenom på vilket sätt olika politiska trender i samtiden aktualiseras i förhandlingarna om subsidier. Noggrannheten med vilken han redogör för förlopp och argumentationer gör att studien blir trovärdig, även i de delar då subsidiernas roll i det svenska samhället diskuteras på ett mer tentativt sätt. Angående frågan huruvida subsidieavtalen med Frankrike kan ha bidragit till ett kulturutbyte, tillstår Norrhem att han ger sig hän åt ”muntra spekulationer” snarare än redovisar belägg för att skulle ha varit så, men även då är det övertygande.

Risken finns dock, som Norrhem poängterar i avslutningen, att en studie av subsidier ser hela samhällsutvecklingen vara ett resultat av just subsidier och han lämnar till läsaren att avgöra om han fallit i den fällan. Som läsare utan specialistkunskap om tidigmodern statsbildning kan det ibland vara svårt att utifrån Norrhems studie avgöra hur stor direkt inverkan subsidierna från Frankrike hade i vissa frågor, till exempel kvinnors samtidiga utsatthet och möjlighet till ökat handlingsutrymme i frånvaron av män som var borta i krig. Norrhem har dock utan tvekan övertygat mig om att subsidierna spelade en mycket viktig roll för statsbildningen under 1600-talet och för bevarandet av staten under 1700-talet.

Publ. i Respons 5/2019
TEMA | Det ojämlika Sverige

Ur samma nummer

Mest lästa recensioner

  1. Filosofi & psykologi
    Frälser de redan frälsta och irriterar de redan irriterade
    12 livsregler – Ett motgift mot kaos Jordan B. Peterson
  2. Ekonomi
    Ikea marknadsför det svenska folkhemmet
    Design by IKEA – A Cultural History Sara Kristoffersson
  3. Utbildning
    Problem i dagens skola har äldre rötter än postmodernismen
    Kunskapssynen och pedagogiken – Varför skolan slutade leverera och hur det kan åtgärdas Inger Enkvist, Magnus Henrekson, Martin Ingvar & Ingrid Wållgren (red.)
  4. Historia
    Nazisternas försök att mobilisera islam
    Hakkorset och halvmånen Niclas Sennerteg
  5. Filosofi & psykologi
    En bok för alla som kantstötts av mätbarhetshysterin
    Det omätbaras renässans – En uppgörelse med pedanternas herravälde Jonna Bornemark