Föregående

nummer

Tisdag 27 juni 2017

1/2013

Tema: Krisen 2008 innebar slutet på den amerikanska drömmen att man kan bli vad man vill bara man arbetar hårt och målmedvetet.
Filosofi & psykologi
Édouard Glissant
Relationens filosofi
Omfångets poesi
Glänta | 127 s | Isbn 9789186133269
Recensent: Håkan Forsell
Tillvarons tilltalande tilltrassling

Det är inte svårt att förstå att intresset för Édouard Glissants filosofi har vuxit sig starkt under senare tid. I en samtid som kännetecknas av global misstänksamhet, sociala motsättningar och etnisk paranoia behövs en röst som tar vara på betydelserna av kulturmöten och den svårdefinierbara blandningen av identiteter och som värdesätter världens rastlösa skönhet. För samtidigt som gränserna blir alltmer markerade finns det ett behov av att omdefiniera dem. Om gränserna måste finnas, kan de ges en annan färgning och innebörd? Kan de även ses som möjliga inramningar för möten, kunskap och dikt?

Glissant hämtar material till sin filosofi ur det egna hemlandets och den egna regionens koloniala erfarenheter. Glissant föddes 1928 på Martinique i den karibiska övärlden, studerade i Paris och debuterade som poet 1955 med diktsamlingen La Terre inquiète. Han engagerade sig politiskt mot Algerietkriget på 1950-talet och när han återvände till Martinique 1965 verkade han för öns självständighet. Först på 1990-talet fick Glissant en akademisk karriär som litteraturprofessor i USA, först vid Louisiana State University och därefter vid City University of New York. Han avled 2011.

Den karibiska bakgrunden, naturen och människorna, är avgörande utgångspunkter för att tänka kring kulturblandning, korsade färdvägar och rörlighet. Den stora utmaningen för kolonialiserade områden är att lösgöra sig från en tvångsmässig dualism mellan inhemsk, ursprunglig kultur och främmande, dominant kultur. Att även tänkandet kan kreoliseras och göras till en arkipelag är en bärande idé hos Glissant. Den västindiska övärlden kan inte visa upp, eller luta sig mot, ett ursprung. Den inhemska befolkning som en gång existerade gick under till följd av spanska och därefter franska kolonialäventyr och afrikanska slavar skeppades över för att producera kakao, kaffe och socker. Men om ursprunget har varit icke-existerande så växte det i stället fram språk, en språkblandning genom möten mellan människor och religioner som kommit från andra platser i världen och som i Karibien blivit en del av varandra och den europeiska kolonialiseringen.

Glissant är samtidigt en poetisk filosof och han ägnar kraft och esprit åt den poetiska leken och lyfter fram det franska språkets mångfacetterade eller undanglidande betydelser. Han hävdar att världen är vacker överallt, och alla människors olika uppfattningar om världen kopplar oss till varandra minst lika mycket som ekonomiska transaktioner och handelsflöden. Vi går alla in i världen från en viss plats, och vi bär den sedan med oss. Det är det lokala som utgör själva förutsättningen för att människan ska kunna ha ett uttryck och en relation till ”total-världen” (Le Tout-monde), som han kallar den.

 I den nu översatta boken finns även avsnitt av historiskt sammanfattande karaktär som skildrar de politiska aktiviteterna inom négrituderörelsen, där Glissant deltog som student i Paris. Han sympatiserade visserligen med behovet att manifestera en kollektiv identitet, men är samtidigt kritisk och menar att denna strategi slutligen måste upplösa sig själv om den inte ska förvandlas till en avgränsad och trångsynt identitetspolitik med drag av oresonlig åsiktstrohet.

I stället återkommer Glissant till episoder där idén om ”ursprunget” eller den en gång för alla fastslagna identiteten kritiseras. Han letar tillsammans med sin son efter huset där han föddes, ett letande som inte leder någonstans. Lokalbefolkningen ger osäkra väghänvisningar, floden har torkat bort och det som möjligen en gång var ett hem är uppslukat, förändrat, försvunnet. Christina Kullberg skriver i förordet till boken att Glissant vill visa hur relationer till en plats kan vara rhizomatiska, det vill säga insnärjda och tilltrasslade rottrådar som kan dyka upp på andra ställen, tillsammans med andra människor och inte är förbundna med en föreställd, specifik plats. Och denna ”tilltrassladhet” sprider sig över världen, i samhällen, i konsten och litteraturen och utvecklas till en egen poetik för en tid präglad av migration, utbyte och existentiell utspridning.

Översättningen är engagerad och följsam. Neologismerna och bindestrecks-orden accepterar man som läsare som en del av genren. Stilmässigt är Glissant onekligen påverkad av ”alla otaliga sätt att läsa Heidegger på”, som han själv skriver. Det är inte lättläst: inflytandet från fransk modernism, tendensen att suggerera fram idéer snarare än att belysa dem, oviljan att lita på förklaringsmodeller gör att avsnitt i boken känns disparata eller som hårt knådade tankesmulor. Men i långa stycken är Relationens filosofi en stimulerande och vacker publikation som har någonting förhoppningsfullt och milt i sitt väsen. Likt en karibisk bris.

Håkan Forsell är historiker.

– Publ. i Respons 1/2013

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet