Föregående

nummer

Torsdag 24 juli 2014

5/2012

Tema: Ju tätare en stad är desto bättre sägs det vara. Men denna optimism skyler över en rad problem med urbaniseringen.
Historia
Henrik Jordahl (red.)
Den svenska tjänstesektorn
Studentlitteratur | 363 s | Isbn 9789144079844
Recensent: Lars Magnusson
Tjänstesektor ger jobb – och större klyftor

Författarna i denna antologi är besjälade av tanken att det är inom tjänstesektorn som de nya arbetena måste komma. Boken ger en god bild av sektorns utveckling i Sverige, men man saknar en problematisering av dess expansion. Hittills har den medfört större klyftor och för dem som harmindre kvalificerade sysslor har tillvaron blivit otrygg.

För drygt tio år sedan utbröt en debatt bland ekonomerna om något man kallade ”den nya ekonomin”. Bland dem som lanserade begreppet var optimismen stor. Man menade att konjunkturcykler av det gamla slaget höll på att försvinna. Det spåddes att genomslaget för informationsteknologin skulle medföra en nära nog evig tillväxt baserad på ständigt stigande produktivitet. Men så gick det som bekant inte. De tio år som har följt har varit de mest krisbenägna sedan 1930-talet. Inte minst IT-kraschen 2001 visade att inte ens denna industri var skyddad från konjunkturer och kriser. Andra, bland annat undertecknad, ställde sig mera skeptiska och undrade: ”Vad är egentligen det nya med den nya ekonomin?” Vi blev sannspådda men den glädjen är inte mycket värd i dag när vi nu hamnat i den dubbeldipp av ekonomisk kris som vi verkar ha svårt att ta oss ur.

Otvivelaktigt sant i allt tal om en ny ekonomi var dock att en så kallad tjänstesektor sedan 1980-talet hade växt sig allt starkare på bekostnad av något som kallas industrisektorn, särskilt i en rad västländer, inklusive Sverige. I antologin Den svenska tjänstesektorn, redigerad av nationalekonomen Henrik Jordahl, tecknas i en rad kapitel med företrädelsevis andra nationalekonomer som författare en bild av den svenska tjänstesektorns struktur och utveckling på sikt. Författarna är besjälade av tanken att det är tjänstesektorn som måste växa i fortsättningen för att Sverige skall få något att leva av. Den gamla industriekonomin är på återtåg på samma sätt som när jordbruket för hundra år sedan fick träda tillbaka för industrin.

Jämförelsen med jordbrukets relativa nedgång kan vara vilseledande. För vad göms egentligen bakom begreppet tjänstesektor? Delvis är det fråga om statistiska definitioner. Om vi tror att det innebär att varuekonomins tid är helt förbi är vi fel ute. En stor del av den ökade tjänsteproduktion som vi kan belägga statistiskt - vilket för övrigt tydligt visas bland annat i Fredrik Bergströms och Roger Svenssons kapitel i boken - är intimt sammankopplad i värdekedjor som har med produktion av varor att göra. Samtidigt med ökad produktivitet och ökad mekanisering stiger tjänsternas andel i form av underhåll, service och mycket i förhållande till det totala varuvärdet. Med ny teknik kan många av de uppgifter som tidigare sköttes av industriföretag outsourcas till mindre företag och klassificeras om som tjänsteproduktion. Några av Sveriges allra största exportföretag är numera mera tjänsteföretag än något annat, till exempel Ericsson, ABB, ÅG, Alfa Laval etcetera. Tjänstefieringen innebär sålunda inte i första hand att vi alla blir byråkrater och kommunikatörer. Det innebär i stället att en större andel av produktvärdet består av sådant som vi kallar tjänster (kunskap, service) och allt mindre av den rent fysiska produktionen.

På många sätt erbjuder denna artikelsamling en bra och habil genomgång av olika sidor av tjänstesektorns utveckling i Sverige. Här beskrivs dess tillväxt och förutsättningarna för dess framtida roll som ankare i svensk ekonomi med huvuduppgift att skapa förutsättning för välstånd och sysselsättning. Här diskuteras hur tjänstehandeln skall kunna öka och vilka hinder som finns. Flera av författarna (till exempel Magnus Rentzhog) pläderar för en ökad tjänsteexport medan Håkan Nordström och Henrik Horn resonerar kring de fördelar respektive hinder som EU:s regelverk innebär. Även de tjänster i form av vård, skola och omsorg (VSO-sektorn) som i dag i hög utsträckning utförs inom ramen för den offentliga sektorn diskuteras.

Ofrånkomligen kommer då till exempel Henrik Jordahl i sitt bidrag in på frågan om sådana tjänster bäst utförs i offentlig eller privat regi. Liksom de flesta seriösa bedömare har han svårt att ge något definitivt svar på frågan. Risken för stigande utgifter för vård och omsorg i privat regi (”överförsäkring”) och ökade klyftor (”underförsäkring”) skall jämföras med risk för bristande effektivitet och mindre valfrihet. Hur sådana fördelar och nackdelar skall sammanvägas är inte alltid så enkelt.

Det mest intressanta bidraget är Per Hortlunds ”Ett konsumentperspektiv på tjänstesektorn”. Utgångspunkten för hans resonemang är att tjänster med stigande inkomster blir alltmer åtråvärda objekt för konsumenten. Det paradoxala är samtidigt att de flesta ekonomer sedan Baumol presenterade sin ”lag” om att tjänsteproduktion inte går att rationalisera lika mycket som produktionen av varor har hävdat att tillväxten minskar och avstannar i takt med att tjänstesektorn växer (”tjänstesektorns kostnadssjuka”). Policyimplikationen för ett land som vill växa är alltså otvetydig: man borde gynna den industriella sektorn och hålla tillbaka tjänsteproduktionen.

Men detta är feltänkt, menar Hortlund. Det är inte ytterligare en sänkning av priset på en mobiltelefon som ger konsumenten mest nytta. Det är i stället att konsumera en tjänst som han hellre åtrår. Om det är flera filosofitjänster som konsumenten efterfrågar är det bättre att dessa produceras än att det läggs ned resurser på mobiltelefoner i en sådan stigande takt att de snart blir talrika som sandkornen i öknen och vars värde därför sjunker mot noll. Hortlunds bidrag visar att man fortfarande kan tänka nya tankar med hjälp av de nationalekonomiska, mikroekonomiska fundamenten. Det är upplivande.

Det är bara naturligt att man också saknar vissa saker i en sådan här artikelsamling. Framför allt kunde man ha problematiserat vissa sidor av tjänstesektorns expansion som inte enbart är positiva. Hittills har tjänstefieringen i de rika västländerna medfört stigande klyftor mellan medborgarna. Hur mycket detta beror på politik eller ekonomisk struktur kan man tvista om, men att det finns något slags samband står helt klart. Samma sak gäller den sakta stigande arbetslöshet som vi också sett under de senaste decennierna. Finns det en tendens att stöta ut människor? Får inte alla plats i tjänstesamhället?

För många har det även blivit en mindre trygg plats att leva på. Det är sant att tjänstesektorns expansion i Sverige främst gällt kunskapsintensiva jobb. Men det finns också en annan sida, nämligen tillväxten av okvalificerade jobb inom privat service, men också vård och omsorg. Många av dessa är tidsbegränsade och osäkra. Vissa menar att denna sektor är för liten och att höga minimilöner (eller reservationslöner) håller tillbaka dess expansion. Men baksidan är stigande inkomstklyftor. Denna del av problematiken kring tjänstesamhällets expansion hade gärna också kunnat få sin behandling i denna volym. Som översikt och ingång i ett större komplex av frågor fyller den dock väl sitt syfte.

Lars Magnusson är professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet.

– Publ. i Respons 5/2012

FÖLJANDE

nummer

DEt ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskrifgten Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet