Tjuvnypen fördelas olika mellan tänkarna

Sven-Eric Liedmans bok har tjänat som introduktionsbok till de politiska idéernas historia från flera årskullar av studenter alltsedan den första versionen kom ut 1972. Den har kritiserats för att ha bidragit till en ideologisering av samhällsvetenskap och humaniora. Man måste nog ge kritikerna rätt i att det åtminstone ibland skymtar fram en tendens i framställningen, men Liedmans bok är en god hjälp för den som vill orientera sig i de politiska idéernas historia.

År 1941 utkom den första stencilerade upplagan av Arne Næss sedermera klassiska lärobok Endel elementære logiske emner. Boken kom att ingå som kurslitteratur för den så kallade examen philosophicum i Norge i över 40 år. I boken, som heter Empirisk semantik på svenska, presenteras Næss så kallade saklighetslära. Boken är, sitt namn till trots, en lärobok i argumentationsanalys snarare än i logik. I och med att examen philosophicum är en obligatorisk examen som studenter måste avlägga innan de kan gå vidare med studier i andra ämnen, kom i princip alla norska studenter under dryga fyrtio år att drillas i saklighetsläran. De tränades i färdigheter som att precisera och definiera begrepp, skilja mellan analytiska och syntetiska satser, göra översikter över pro- och kontraargument, skilja mellan rationell diskussion å ena sidan och förkunnelse och propaganda å den andra samt att identifiera vanliga felkällor i resonemang. Endel kom att lämna ett stort avtryck i norsk intellektuellt liv. Næss talade själv om den betydande injektion av saklighetsläran i ”det norske folkelegemet”, som boken gav upphov till. Om norrmännen därmed är mer sakliga än andra folk får väl dock ännu så länge gälla som en öppen fråga.