Föregående

nummer

Onsdag 18 oktober 2017

6/2015

Tema: I våra kvarter – Gentrifiering och segregation i den nya staden; bostadskarriär och nya grannar. Texter om stadens utveckling.
Politik & samhälle
Ingmar Karlsson
Turkiets historia
Historiska media | 388 s | Isbn 9789175451510
Recensent: Hans Ingvar Roth
Turkiet är en del av Europa – och av Asien

Ingmar Karlsson har genom sin period som generalkonsul i Instanbul speciella förutsättningar att skriva Turkiets historia. Det märks att han känner starkt för Turkiet och hoppas att landet inom en inte alltför avlägsen framtid ska bli medlem i EU. Dock förhåller han sig kritisk till de senaste årens politiska förändringar i landet.

Turkiet är ständigt i blickfånget för massmediernas intresse och detta har särskilt gällt året 2015. Under 2015 har nämligen en rad olika händelser gjort att Turkiet har uppmärksammats nästan varje dag i dagspressen. Det senaste politiska valet som gjorde att president Recep Tayyip Erdogan och hans AKP-parti fick en starkare politisk ställning spär på intrycket av att Turkiet kommer att gå i en alltmer auktoritär riktning. Den prekära ställningen för mänskliga rättigheter i landet har också gjort det svårare för författare och journalister att tala öppet om situationen i landet. Den stora flyktingströmmen och inbördeskriget i Syrien har dessutom gett Turkiet en problematisk nyckelroll i regionen. De turkiska attackerna mot kurdiska militära grupper har vidare skapat stora spänningar med den kurdiska befolkningen inom landet. Turkiets starka motstånd mot att begreppet folkmord ska tillämpas när det gäller massakrerna på armenierna år 1915 har även varit föremål för kritiska debatter runt om i världen. Eftersom ungturkarna deltog i massakrerna på armenierna och dessutom var med om att skapa den moderna republiken Turkiet har det varit svårt för många turkar att erkänna att den nya staten hade denna blodiga begynnelse.

Flera av dessa teman är på intrikata sätt kopplade till varandra. Genom den stora flyktingkrisen har Turkiet fått en mycket stor betydelse för EU. Önskan från EU att Turkiet ska tjänstgöra som en stoppkloss gentemot flyktingströmmen har gjort att EU blivit mindre benäget att kritisera Turkiet för brott mot mänskliga rättigheter, något som också visade sig i samband med det senaste riksdagsvalet. En mänsklig rättighetsrapport om Turkiet från EU senarelades och fick ingen spridning före det turkiska riksdagsvalet. EU:s stora beroende av Turkiet för närvarande har också inneburit att man legat lågt med att kritisera statens inskränkningar av press- och yttrandefriheten.

Dagens händelser har självklart sin upprinnelse i det förflutna och av denna anledning är det speciellt viktigt att studera Turkiets historia i en bredare bemärkelse. Den förre diplomaten Ingmar Karlsson har nu publicerat en historiebok med just detta syfte med titeln Turkiets historia. Karlsson har haft en speciell motivation och särskilda förutsättningar för att skriva denna bok genom sin period som generalkonsul i Istanbul. Hans erfarenheter från denna post ger också boken en särskild personlig dimension. Under flera år i Istanbul var Karlsson arrangör av seminarier och konferenser som tjänstgjorde som konstruktiva mötesplatser för turkar, kurder och flera andra grupper i Turkiet.

Att skriva Turkiets historia är som bekant mångtydigt. Det kan å ena sidan stå för historien kring det område som vi i dag kallar för Turkiet och själva staten. Men det kan å andra sidan stå för historien kring alla de folkgrupper som i dag lever i Turkiet. I flera fall sammanfaller dessa olika historieskrivningar genom att livet i det specifika området (och staten) är en väsentlig del av folkgruppernas historia. Karlsson levererar en ambitiös och detaljerad framställning som sträcker sig tillbaka flera tusen år med ett särskilt fokus på de folkgrupper som vi i dag kallar för turkiska. Han ger också en fyllig bild av alla de inrikespolitiska problem som kännetecknat Turkiet under 1900-talet, där inte minst den kurdiska frågan stått i centrum. De aktuella konflikterna mellan Erdogan, AKP-partiet och den religiösa Gülen-rörelsen (som tidigare var allierad med Erodogan) får också en grundlig presentation. Under senare år har den tidigare koalitionspartnern – den religiöse ledaren Fethullah Gülen och hans utbildnings- och mediavälde – blivit måltavla för aggressiva kampanjer från Erdogans och AKP:s sida. Erdogan har på olika sätt velat begränsa Gülens utbildningsimperium och rörelsens närvaro inom polisen och rättsväsendet. Gülen, som är en karismatisk religiös ledare med ett stöd från en religiöst sinnad medelklass i Turkiet, bor numera i exil i Pennsylvania i USA. Han räknas nu som en av Erdogans mest inflytelserika kritiker.

Hur kan vi då beskriva begynnelsen av den turkiska närvaron i det land som vi i dag kallar för Turkiet? Från att ha haft sitt ursprung framför allt i centrala Asien kom turkiska folkgrupper till Anatolien under 1000-talet. Från och med slutet av 1200-talet byggdes det osmanska väldet successivt upp med nyckelhändelser som Konstantinopels erövring 1453. Under flera hundra år präglades politiken kring Medelhavet av det osmanska väldet med kulturella och ekonomiska höjdpunkter för detta imperium, särskilt i begynnelsen av den nya tidens början. I jämförelse med flera länder i Europa praktiserade det osmanska riket en relativt vidsträckt toleranspolitik bland annat mot judar och kristna inom det så kallade milletsystemet (millet = ”trosgemenskap”). Under 1600- och 1700-talet försvagades emellertid det osmanska riket i förhållande till flera europeiska länder. Den vetenskapliga och industriella revolutionen och kolonialismen bidrog till ett ökat välstånd i Europa och en annan maktposition visavi det osmanska väldet. Särskilt 1800-talets nedgångar i det osmanska riket bidrog till ett politiskt missnöje och möjliggjorde för Mustafa Kemal Atatürk och ungturkarna att skapa den sekulära republiken Turkiet 1923, modellerad efter bland annat Frankrike.

Atatürks sekulära filosofi dominerade sedan en stor del av Turkiets 1900-tals historia. Det var först efter millennieskiftet som det religiöst färgade socialkonservativa partiet AKP (Rättvise och utvecklingspartiet) fick en maktställning som innebar en politisk kursomläggning i landet. Från början av 2000-talet hade AKP en liberaliseringsperiod med bland annat ökad religionsfrihet. Man brukar allmänt tala om de första åren som AKP:s guldålder. Liberalisering plus materiell tillväxt gjorde att partiet fick ett stort stöd i breda befolkningslager. Att militärens tidigare stora inflytande neutraliserades gav också AKP good will. Allt fler röster talade också om ett stundande EU-medlemskap för Turkiet mot bakgrund av AKP:s politik. Efter de dramatiska protesterna i Istanbul 2013, som riktade sig mot Erdogans planer att bygga ett affärscentrum i Geziparken, har dock bilden radikalt förändrats och Turkiet har gått i en mer auktoritär riktning. Ett EU-medlemskap för Turkiet ter sig i dag ganska avlägset med tanke på Erodgans och statens inskränkningar av mänskliga fri- och rättigheter. Under senare tid har Erdogan på olika sätt knutit an till Atatürks ledarstil och har velat utmåla sig själv som ett slags efterträdare till landsfadern Atatürk. Erdogan har också försökt kombinera detta med nostalgiska referenser till det osmanska väldets glansdagar. Den yttre kulminationen på dessa maktsträvanden ägde rum i januari 2015 när Erdogan flyttade in i ett enormt palats i Ankara med 1150 rum, Ak Saray (”Det vita palatset”), som är designat för att förena modernitet med Turkiets osmanska arv. Besökare hittills har bland annat varit Putin och påven Franciskus.

Ingmar Karlsson skriver flyhänt i sin historiebok och han har en encyklopedisk kunskap, där inga detaljer missas på tidslinjen. Det sistnämnda tynger dock ibland framställningen och boken hade tjänat på om Karlsson hade lättat upp berättandet genom en mer tematisk struktur och mindre detaljrikedom. Karlsson tillhör en liten grupp diplomater som under sin tid på UD vinnlagt sig om att skriva böcker och artiklar om de platser där de tjänstgjort och om folken i dessa länder. Han har till exempel skrivit böcker om Kina, Mellanöstern och om Europas minoriteter. Numera är han verksam som forskare vid Centrum för Mellanösternstudier vid Lunds Universitet.

En gång i tiden var denna form av bokskrivande ett relativt vanligt fenomen bland UD-tjänstemännen. Flera diplomater som Gunnar Jarring och Gunnar Hägglöf tillhörde denna bildade skara och såsom i Jarrings fall blev även böckerna tunga akademiska specimina. Att skriva böcker som diplomat kan sägas ha en klar fördel och nackdel. Fördelen är att man genom sin tjänstgöring får rika erfarenheter och kunskaper om det land där man är verksam. Nackdelen är att det kan vara svårt att skriva kritiskt och öppet om landets politik genom att ens erfarenheter och kunskaper ofta inkluderar känsliga uppgifter angående relationerna med främmande makt. I en del fall har man också knutit vänskapsband med andra diplomater och politiker från landet i fråga, vilket kan hämma eventuell kritik. (En god tumregel är att det ska gå åtminstone tio år sedan man tjänstgjort i ett land innan man kan lätta något på förlåten.) Det märks också tydligt i Karlssons bok att han känner starkt för Turkiet. Han värjer sig dock inte för att på ett kritiskt sätt förhålla sig till de senaste årens politiska förändringar och Erdogans alltmer maktfullkomliga politik. Mellan raderna kan man ana att han hyser hopp om att andra mer moderata krafter inom AKP, såsom den förre presidenten Abdullah Gül, kan komma att spela en mer konstruktiv roll i framtiden och utmana Erdogans dominans.

Karlssons förhoppning är att Turkiet trots bakslagen för demokratin och de mänskliga rättigheterna under senare år ska kunna bli en EU-medlem inom en inte alltför avlägsen framtid. På ett övertygande sätt ifrågasätter han flera argument mot ett framtida EU-medlemskap, såsom religions- och kulturskillnader, demografi, ekonomi och traditionella föreställningar om Europas ”naturliga” gränser. Ett globalt och mångkulturellt Europa har enligt Karlsson i stället mycket att vinna på ett framtida turkiskt medlemskap i EU. Karlsson avslutar sin bok med credot att ”Turkiet är en del av Europa”. Det bör dock betonas att det som gör Turkiet så fascinerande och dynamiskt är att landet också är och alltid kommer att vara en del av Asien.

Hans Ingvar Roth är professor i mänskliga rättigheter vid Institutet för Turkietstudier vid Stockholms universitet.

 

– Publ. i Respons 6/2015

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet