Föregående

nummer

Tisdag 26 september 2017

1/2013

Tema: Krisen 2008 innebar slutet på den amerikanska drömmen att man kan bli vad man vill bara man arbetar hårt och målmedvetet.
Filosofi & psykologi
Eli Göndör
Jag har mina känslor och mitt förstånd
Muslimska kvinnor i Israel
Atlantis | 254 s | Isbn 9789173535847
Recensent: Susanne Olsson
Unga kvinnor använder islam för att skapa utrymme

I sin studie visar Eli ­Göndör hur muslimska kvinnor i Israel använder islam för att skapa större utrymme för sig själva och samtidigt bevara närheten till sitt religiösa och kulturella arv.

Av Israels nästan 8 miljoner medborgare är ungefär 15 procent muslimer. Trots att de utgör en stor del av befolkningen finns inte mycket forskning om denna minoritet. Eli Göndörs bok, som bygger på hans avhandling i islamologi från Lunds universitet 2012, är ett bidrag till ökad kunskap på området. I boken intervjuas unga arabiska muslimska kvinnor som är universitetsstuderande. Göndör talar med dem om hur de tänker kring sina studier och familjeliv, sin framtid och allmänt om att vara en ung muslimsk kvinna i Israel. Framför allt tas frågan om vilken roll islam spelar i deras liv upp. Lite förenklat kan man säga att boken handlar om hur kvinnorna får sina vardagsliv att gå ihop med hjälp av islam då de färdas mellan universitetet och hemmet, från områden där arabiska muslimer dominerar till en tillvaro där de är i minoritet. Boken är väl värd att läsa för både religionsvetare och en bredare allmänhet med intresse för regionen eller islam.

Samtliga kvinnor som intervjuas av Göndör identifierar sig själva som araber och muslimer och bär någon form av islamisk klädsel. De är alla israeliska medborgare och de har en liknande hemmiljö. När Göndör mötte dem första gången var de mellan 19 och 26 år gamla och tillhörde den södra falangen av den islamiska rörelsens studentförening, så man kan förvänta sig att alla har ett religiöst engagemang.

Som Leif Stenberg, professor i islamologi, påpekar i förordet är Göndör själv jude, vilket vissa kanske kan uppfatta som ett problem för att genomföra denna studie. Inom islamologins fält har judiska forskare länge varit aktiva och är det än i dag och Göndörs forskning visar att det inte är omöjligt för en jude att studera muslimer etnografiskt. Men eftersom hans empiri är muslimska kvinnor i Israel kan det framstå som ett känsligt område, med tanke på Israel-Palestina-konflikten. Stenberg nämner också de metodiska problem som skulle kunna uppstå då en vit judisk medelålders man intervjuar unga arabiska muslimska kvinnor.

Detta är Göndör själv i hög grad medveten om, liksom att läget i regionen skulle kunna orsaka spänningar mellan honom själv och informanterna. Han menar att hans fokus på just religionens roll sannolikt varit konfliktdämpande. Generellt framstår det som att Göndörs möten med de unga kvinnorna upplevts som positiva och han har haft många och återkommande samtal med dem och de har fått förtroende för honom. Genomgående beskrivs kvinnorna respektfullt, för att inte säga empatiskt, utan att boken för den skull upphör att vara kritisk religionsvetenskap.
Boken inleds med en bakgrund där bland annat den islamiska rörelsen presenteras. Göndör redgör för den södra falangen, till vilken kvinnorna hör, som står för integration och demokrati, vilket sannolikt då också är det kvinnorna själva anser att islam skall representera. Statistik presenteras som visar att levnadsstandarden för muslimer i Israel generellt sett är lägre i jämförelse med andra grupper. Muslimska kvinnor utgör den mest utsatta gruppen i landet men statistiken som presenteras visar också på en positiv utveckling. Kvinnorna studerar längre, gifter sig senare och får färre barn. Att individer väljer religion när de är marginaliserade och utsatta stämmer nog i många fall, men denna studie visar också att religion kan vara viktig för människor även när de får det socioekonomiskt bättre.

Göndör trycker på att kvinnorna själva gjort sina val, de är inte påtvingade. Kvinnorna har agens, handlingsförmåga, och deras religiositet styrs av deras egna viljor eftersom de inte följer någon yttre auktoritets åsikter om hur islam skall praktiseras eller förstås, vilket också illustreras i ­bokens mer tematiska kapitel.

I boken tas flera teman upp som rör religiös identifikation på olika vis och det bjuds generöst på citat från intervjuer som gör att läsaren kan leva sig in i kvinnornas berättelser. Till exempel har Göndör samtalat med dem om deras syn på den islamiska gemenskapen (ummah) och hur de identifierar sig i relation till staten Israel. Svaren visar att de identifierar sig starkt med islam men har en relativt svag identifikation med Israel. Samtidigt finns en medvetenhet om att muslimer globalt sett är olika och de anser sig ha en högre levnadsstandard och fler möjligheter i Israel jämfört med muslimer i många andra länder. En kvinna berättar också att när hon rest utomlands inte berättat att hon är israelisk muslim för att undvika problem, så det finns en medvetenhet om att det kan uppfattas som kontroversiellt att som muslim vara medborgare i Israel. Ingen direkt önskan att emigrera uttrycks av någon informant och de verkar överlag anse att de lever ett relativt gott liv i Israel.

När det gäller vardagsreligiositet visar analysen att kvinnorna har ett pragmatiskt förhållningssätt till dagliga ritualer. De är alla praktiserande i högre eller mindre grad, och strävar efter att kunna praktisera islam och samtidigt utföra det som förväntas av dem hemma och i studierna. De fem dagliga bönerna anpassas därför ofta efter deras vardagsliv och de plikter de har på universitetet. De slår till exempel ihop böner då det behövs. Motiveringen till att be är att det är en religiös plikt, men i deras beskrivningar av bönen framgår också att det ger dem en känsla av välbefinnande. Det ses som viktigt inför Domedagen, då de är rädda för att hamna i helvetet. Vissa ber också Gud om hjälp med specifika saker, som att få jobb, lyckas med studierna eller bli gravida, och de tänker sig att Gud ständigt hjälper dem. En informant säger att ”Gud har hjälpt mig med allt, inte bara med studier utan även med mitt arbete på laboratoriet. Trots att de såg att jag klär mig som jag gör när jag sökte mitt arbete så fick jag jobbet”.

Alla informanter klär sig islamiskt på något vis. Vissa har huvudduk och ­andra täcker sig mer. De ser bärandet av sjal som en religiös plikt. Men det förekommer också logisk rationalisering, som att det är skadligt för kroppen att ha tajta kläder. De förklarar också att det är något som förväntas av dem och att de genom klädseln kan skydda sig från nedlåtande kommentarer och blickar. Några säger att det är bekvämt och att det är praktiskt när de är i sina olika miljöer. Det ger dem en känsla av trygghet och respekt. Vissa menar även att det är snyggt. Det poängteras att det är kvinnornas egna val att klä sig så som de gör. I något fall har familjen varit emot valet av klädsel men det har inte fått dem att klä sig annorlunda. Göndör tolkar kvinnornas val av klädsel som en strategi för dem att hantera de olika miljöer de möter och färdas mellan i sin vardag. Klädseln de valt ses också som en del av en mental förflyttning, från känslan av utanförskap eller marginalisering, till en stark känsla av gemenskap med andra kvinnor som har en liknande klädsel.

Göndör visar hur informanterna navigerar mellan att vilja skaffa sig eget utrymme och att vilja vara lojala mot vad de uppfattar som islams normer. Intervjuerna visar att kvinnorna ser familjen som det viktigaste i samhället. Logiken bakom maktfördelningen mellan män och kvinnor bygger på föreställningen om könens olikheter. Män är rationella, kvinnor är känsliga och romantiskt lagda. Men detta ses som kompletterande karaktärsdrag. Samtidigt visar intervjuerna att kvinnorna inte bara ”köper” en sådan normativ syn på könsskillnader. De verkar helt enkelt först presentera en bild som de lärt sig är den normativa i frågor som rör könsroller och sedan resonerar de mer fritt.

Det visar sig inte minst då de talar om att individer själva har rätt att tolka Koranen. Göndörs frågor om religiösa auktoriteter besvaras med att man måste skapa en egen förståelse av det som blir läst och inte bara acceptera vad andra säger. Kvinnorna böjer sig inte för normativa auktoriteter utan anser det vara en plikt att själva skapa sig en förståelse av vad som är sann islam. En kvinna säger: ”Men islam kräver av oss att alla ska vara medvetnaa om vad de gör och varför och inte bara följa auktoriteter utan att själva tänka.” En annan säger: ”Det jag vill påstå är att om alla muslimer skaffar sig god utbildning så kan alla muslimer förstå våra heliga skrifter rätt. Då behövs det ingen auktoritet som tolkar åt oss.”

Motsägelsefulla miljöer med olika krav och förväntningar gör att kvinnorna enligt Göndörs analys väljer islam för att bevara sin identitet och integritet och samtidigt skapa utrymme för att uppnå sina mål och ambitioner, inklusive en ökad jämställdhet mellan män och kvinnor. Samtidigt bidrar kvinnorna till att bevara maktordningen mellan könen även när de gör anspråk på utökad jämställdhet och individers rätt att själva tolka heliga texter. Men detta kan också ses som ett steg på vägen för dessa kvinnor att ta mer plats, eftersom analysen visar hur de skapar sig mer utrymme med hjälp av sin religionsförståelse. De bevarar närheten till sitt kulturella och religiösa arv och använder sig av detta för att legitimera sin verksamhet på olika plan och sina fysiska förflyttningar mellan olika platser. Med hjälp av mentala förflyttningar kan de också se sig själva som en del av en majoritet i stället för en marginaliserad minoritet. Att identifiera sig med islam ger dem även en öppning för att finna lojaliteter och gemenskaper som inte är kopplade till en stat.

Man kan också notera att kvinnorna inte talar om sig själva som marginaliserade. Snarare ser de sig som att de är i mitten, de är framgångsrika och vet mer än andra. Det är islam som håller dem borta från marginalerna och som utgör det som driver dem framåt och placerar dem i centrum där de håller den högsta nivån. På så vis blir islam en styrka och en stolthet för dem. En ung kvinna uttrycker det så här: ”Vi är i mitten för att vi vet mer än andra. De andra har inte insett den sanning som vi har upptäckt. De tror att de lever rätt och njuter av livet. Men när det kommer till slutet så kommer inget att kunna hjälpa dem.” En annan säger: ”Religionen har förflyttat mig från marginalerna till mitten.”

Sammantaget är boken en informativ studie av några unga arabiska muslimska kvinnor i Israel och vilken roll de ger islam i sina vardagsliv och hur islam används för att förstå den egna situationen och legitimera förändring. Boken visar hur religion kan fungera för människor i deras vardagsliv och uppfattas ha relevans för och påverka livets alla områden, men också hur vardagslivet påverkar religiösa tolkningar och praktiker. Det pågår ett medvetet och aktivt ifrågasättande av islams betydelse i vardagen. Enligt Göndörs funktionella analys väljer kvinnorna en religiös identifikation utifrån vad som är mest gångbart för deras målsättningar. Valet av religiös identifikation blir så att säga en taktik för att hantera förflyttningarna mellan olika miljöer och att vara i dem. Boken illustrerar hur islam, som vilken religiös tradition som helst, används och förändras i föränderliga kontexter och hur de som ofta betraktas som de mest marginaliserade kan använda sig av religion som redskap för att skapa sig större utrymmen och nya möjligheter.

Kvinnornas religiösa praktik och identifikation är en fråga om individuella initiativ, val och ställningstaganden kopplade till deras förflyttningar i vardagen, snarare än kollektiv och/eller passiv acceptans av auktoriteters uttalanden eller påståenden. Kvinnornas resonemang och ageranden kan därför också ses som en utmaning mot en mer traditionell syn på islamisk tolkningsauktoritet då kvinnorna stadfäster att det är en plikt att individer själva skall förstå islam och inte blint lita till auktoriteter.

Susanne Olsson är docent i religions­vetenskap vid Södertörns högskola.

– Publ. i Respons 1/2013

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet