Föregående

nummer

Söndag 20 augusti 2017

4/2013

Tema: När Norstedts Sveriges historia hunnit fram till nutiden är det dags att fråga om den svenska modellen verkligen var så unik.
Ekonomi
Chris Anderson
Makers
Den nya industriella revolutionen
Modernista | 313 s | Isbn 9789186629205
Recensent: Lars Magnusson
Uppfinnarjocke blir företagare

Möjligtvis med undantag från Tyskland har mönstret varit liknande i de flesta utvecklade ekonomier i väst och norr under de senaste decennierna: en successiv avindustrialisering har ägt rum med en sjunkande andel sysselsatta inom denna sektor. I stället har vi bevittnat en industriell revolution i synnerhet i Sydostasien och Kina. Men industrin har även varit på frammarsch i Latinamerika och faktiskt också i delar av Afrika. Men håller detta mönster nu på att brytas? I Kina minskar den högt uppskruvade tillväxten; den exportledda industriella spurt som radikalt förändrat livsbetingelserna för hundratals miljoner kineser börjar mattas av. Sam­tidigt talas det i Väst allmänt om en återindustrialisering – Svenska Dagbladet ägnade i somras fenomenet en hel artikelserie. Men hur realistiskt är ett sådant scenario?

Det är mycket realistiskt, om man får tro Chris Anderson, en entusiastisk amerikansk företrädare för den nya ”makers-­rörelsen” som börjat växa fram i synnerhet i USA. Han visar i sin bok Makers – Den nya industriella revolutionen hur en rörelse av uppfinnarjockar, mekanopojkar och hantverksnördar har börjat uppstå. Det som förenar dem är utnyttjandet av den digitala teknikens och informationsteknologins möjligheter. Genom att använda sig av internet går det att finna såväl nya idéer och djärva applikationer som likasinnade runt jordklotet. Upphovsrättigheter och patent blir av allt mindre betydelse genom detta flöde.

Utvecklingen av 3D-printers gör det möjligt att framställa prototyper, ja även färdiga produkter som kan sättas samman av kunden. Lyckas man hitta många sådana kan man låta prototypen gå vidare till en fabrik som med hjälp av de nya digitala teknikerna kan tillverka på beställning i större skala. Liksom när det gäller böcker kan man tillverka ”on demand”. Man kan till och med samla ett nödvändigt kapital från de potentiella beställarna genom förskottsinbetalningar eller insamlingar. De stora företagen med sina komplicerade distributionskedjor är på väg ut. Leve i stället den klurige teknologinörden som fritt kopierar från nätet och utvecklar sina egna idéer! Med 3D-skrivare, CAD-teknologi och automatiserad tillverkning i fabrikerna kostar det i princip lika mycket att tillverka ett hundra som ett hundra tusen produkter av samma slag. Storföretagens skalfördelar gäller inte längre.

Låter detta utopiskt? Inte nödvändigtvis. Anderson börjar med att sätta in maker-rörelsen i ett större sammanhang. Många ekonomer och historiker har skildrat utvecklingen från en första industriell revolution under 1800-talet, till en andra i och med massproduktionens uppkomst runt förra sekelskiftet och vidare till en tredje industriell revolution från och med 1980-talet. Ihopkopplandet av persondatorn med internet var en förutsättning för denna revolution som på allvar har fått fart först när informationsteknologin trängt in i produktionens värld. Det är nu det börjar hända saker.

Andersson menar att frågan står och väger. Skall maker-rörelsen våga ta språnget från en ”självförsörjningsmodell” där teknik-nördarna lever i sina egna lyckliga skaparvärldar till en ”kommersiell nätmodell” där de blir entreprenörer och bildar företag? Att tillverka på beställning i medelstor skala utifrån internets förutsättningar tror han blir det vinnande konceptet som skall återindustrialisera Väst. Inte bara det faktum att konsumenter blir allt kräsnare och skyr masskonsumtionen talar för detta, menar Anderson. Även stigande osäkerhet kring de globala distributionskedjornas förmåga att leverera ”just in time”, liksom stigande arbetskraftskostnader till exempel i Kina, leder till samma slutsats.

Det är lätt att hänföras av hans ohejdade optimism. Och visst kan det ligga mycket i vad han säger om de nya digitala teknikernas möjlighet. Dessa gör det onekligen möjligt att i princip få till stånd ett arrangemang som förespråkats av socialister sedan 1800-talet: att arbetarna borde städsla kapitalet i stället för tvärtom. Med ens skulle behovet av kapitalisten försvinna och mer av produktionens frukter skulle tillfalla innovatören och arbetaren. Men det är förmodligen att underskatta kapitalismens förmåga till överlevnad. Kommer inte även fortsättningsvis smarta affärsmän att kunna skaffa sig fördelar på uppfinnarnas bekostnad? Är det ändå inte så att även den tredje industriella revolutionen premierar sådana som kan vara steget före alla andra och som utnyttjar storskalighet för att nå ut och konkurrera ihjäl de mindre lyckosamma?

Sedan måste man också fråga sig vilken global ekonomi som byggs om Andersons vision om återindustrialisering i Väst blir en realitet. Kommer det i så fall att påverka relationerna mellan Syd och Nord? I så fall inte nödvändigtvis till fördel för det förra. Även i fortsättningen kommer Nord att stå för innovationerna, prototyperna och de nischade marknaderna. De stora fabrikerna som skall jobba på beställning kommer att ligga i Kina, Kambodja eller Afrika.

Frågan är hur stor skillnaden blir mot förr. Redan i dag finns ett företag med över en miljon arbetare i Kina, Foxconn, som arbetar på beställning från Apple i USA. De tillverkar de delar och produkter som Apple behöver. Med Andersons modell kommer denna typ av arrangemang att utökas till att gälla allt fler företag i USA och Västeuropa. Visst kommer en del av tekniknördarnas nya produkter att tillverkas i garage och små anläggningar med hjälp av nya automatiska printar och maskiner. Men när det gäller de stora fabrikerna i Syd kommer även fortsättningsvis jakten på lägre kostnader vara en realitet. Frågan är i så fall hur stor revolutionen är?

Lars Magnusson är professor i ekonomisk­ historia vid Uppsala universitet.

– Publ. i Respons 4/2013

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet