Föregående

nummer

Onsdag 26 april 2017

3/2012

Tema: Sveriges historia vill återupprätta syntesen, men det krävs tydligare kriterier för vad som är en vetenskaplig syntes.
Filosofi & psykologi
Joshua Foer
Moonwalk med Einstein
Minnet och konsten att komma ihåg
Natur & Kultur | 239 s | Isbn 9789127132474
Recensent: Lars-Göran Nilsson
Utnyttja rummet för att komma ihåg

Den amerikanske journalisten Joshua Foer ville ta reda på om man kunde träna sitt minne genom att gå kurser och han blev så duktig att han vann de amerikanska minnesmästerskapen. Hans bok om hur man kan träna sitt minne är välskriven och beskriver minnesträningens historia på ett vederhäftigt sätt. Minnesteknikerna går tillbaka på en metod som grekerna utvecklade, den så kallade loci-metoden. Man föreställer sig ett rum och placerar sedan ut de saker man ska minnas i det.

Joshua Foer, amerikansk journalist och författare, har skrivit en bok om hur man kan träna minnet. Den är välskriven och lättläst med många fascinerande berättelser om fantastiska minnesprestationer för att illustrera olika teser om hur man tränar upp minnet. Boken är grundlig och faktainriktad i det att den beskriver minnesträningens historia på ett vederhäftigt sätt med många hänvisningar till skönlitteraturen där minnet och minnesförmågan är en del av berättelsen.

Hur minnet fungerar är ett ämne som intresserar många. Åtskilliga är oroade för det egna minnet, som de tycker håller på att försämras och de tolkar detta som ett uttryck för en begynnande demens. Finns det någonting man kan göra för att förbättra sitt minne, eller åtminstone hålla det på samma nivå? Möjligen är det så att den upplevda försämringen i minnesprestation beror på att man inte tränar minnet lika mycket i dag som tidigare. Det finns ju numera mobiltelefoner, datorer och andra hjälpmedel som man bekvämt kan använda som externa minnen för att lagra information som man senare behöver. Dessa hjälpmedel är lättillgängliga och tillförlitliga när det gäller att lagra information. Nackdelen är kanske att minnet inte får en daglig dos av träning i att lagra fakta. Finns det då kurser som man kan gå för att träna det egna minnet så att man återfår den minnesförmåga man en gång haft?

Dessa och andra liknande frågor hade även föresvävat Foer. Han beslöt att ta reda på om det går att förbättra sitt minne genom träning och kontaktade en ”minnesmästare” som ledde sådana kurser. Ganska snart tyckte Foer att han hade fått ett bättre minne av minnesmästarens lektioner och anmälde sig till tävlingar i förmågan att minnas. Till sin förvåning vann han de amerikanska minnesmästerskapen. Det finns sådana tävlingar i många länder och också världsmästerskap, ungefär på samma sätt som det finns världsmästerskap i kulstötning och höjdhopp. Foer blev dock inte världsmästare i minne och jag tror inte att han bryr sig så mycket om det. Han ser tävlingarna som ett kuriosum och uppträdanden av den regerande värlsmästaren på allehanda tillställningar som ett pinsamt ekonomiskt geschäft, men skriver ändå om tävlingar och uppträdanden med värme och engagemang.

Entusiasmen för minnesträning har han fått genom insikten att hjärnan är en entitet med mycket plasticitet. Det går med relativt liten insats att träna hjärnan så att minnet fungerar bättre än det hade gjort utan träning. Många mer seriösa möjlig­heter öppnar sig utöver att bli världsmästare i minne. Egen personlig tillfredsställelse över att kunna förbättra sitt minne och därmed förstå att demensen inte är nära förestående är inte något att förringa. Minnesträning i rehabilitering efter olika sjukdomar, såsom stroke eller efter trafikolyckor med allvarliga hjärnskador som följd, är andra värdefulla tillämpningar av insikten om hjärnans plasticitet.

All minnesträning emanerar från en teknik eller metod som utvecklades under de gamla grekernas storhetstid. Denna metod kallas loci-metoden. Det sägs att den grekiske poeten Simonides från Keos, som levde på 400-talet före Kristus, utvecklade den. Vid en tillställning med adelsmän och andra grekiska dignitärer hade Simonides läst en dikt till värden för kalaset. Just när han skulle sätta sig till bords för att äta middag med övriga gäster blev han kallad utomhus för att tala med någon. Medan Simonides talade med denne rasade taket i festlokalen ner och krossade och dödade alla gäster. Ett stort arbete vidtog för att gräva fram och identifiera de döda. Under tiden vankade Simonides av och an i sina egna tankar och kunde snart meddela att han kunde ge en lista på alla som var där och var de satt. Han gjorde detta genom att föreställa sig hur det såg ut i lokalen när pelare och tak fanns på plats och gästerna satt på sina platser runt bordet. Anekdoten förtäljer att Simonedes på detta sätt kunde identifiera alla gäster.

Anekdoten nertecknades flera hundra år efteråt och det spekuleras i att den kom till för att ge Simonides äran av att ha upptäckt minneskonsten. Många har i efterhand menat att fler personer måste ha varit inblandade i ett sådant projekt, i synnerhet eftersom man vet att utantill­inlärning var på modet bland politiker i de grekiska stadsstaterna vid denna tid. Foer ger många intresseväckande exempel på personer med en sådan vältalighet från Grekland och från andra områden runt om i världen senare i historien. Exempelvis satte Cicero en ära i att lära sig alla sina stora tal till senaten utantill och vann på detta sätt särskild respekt.

Loci-metoden låg alltså till grund för alla andra minnestekniker som har utvecklats senare. Den gick ut på att man med hjälp av sin föreställningsförmåga skulle utnyttja rummet för att komma ihåg det man ville komma ihåg. En övning som deltagare i en kurs i minnesträning även i våra dagar får gå igenom kan vara upplagd på följande sätt. Deltagaren får sig förelagd en lista med ord, till exempel en lista med varor som skall köpas i affären, mjöl, socker, smör, diskborste och så vidare. För att lära dig denna lista med ord skall du föreställa dig ett rum, en lokal som du är mycket väl bekant med, till exempel den lägenhet du bor i. Du tänker dig då att det står ett paket med mjöl på köksbordet, sockerpaketet ligger i vardagsrumssoffan, smöret står i kylskåpet och diskborsten hänger på en krok över diskbänken. När du har tänkt genom detta några gånger så kommer du att finna att du inte behöver titta på lappen när du är i affären.

I de kurser på detta tema som ges i dag har man i allmänhet lagt till ytterligare en minneskomponent hämtad från modern minnesforskning. Det gäller då att göra varje intryck och föreställning så unik som möjligt. Detta ger ett unikt minnesspår som är lättare att hitta bland allt annat som finns lagrat i minnet. Så i stället för att föreställa sig att sockerpaketet står på köksbordet föreställer man sig att sockret är uthällt över hallmattan, och diskborsten hänger i gardinstången i vardagsrummet. Resultatet blir genomgående bättre med denna tillspetsning.

Man har i olika utvärderingar av dessa tekniker funnit att man därvid blir bra, till och med mycket bra, på att komma ihåg det material man har tränat på. Om man tränar på att bli bra på att känna igen ansikten så blir man bra på detta, men det är mycket liten transfer till andra uppgiftsdomäner, som till exempel att komma ihåg namn eller telefonnummer. För att öka sin minnesförmåga för dessa material måste man därför ta en annan kurs med just denna inriktning. För att utveckla träningsprogram för minnet som har en mer generell effekt måste man ta hänsyn till vad som har kommit fram inom minnesforskningen efter de gamla grekerna. Foer noterar denna brist men utvecklar inte vidare vad som skulle kunna göras.

Ett steg i detta är att ta fasta på att man numera inte talar om minnet som en enda entitet utan som olika minnessystem med olika funktioner. Ett ganska vedertaget sätt att se på minnet i dag är att det består av fem olika minnessystem: procedurminne, percep­tuellt minne, semantiskt minne, episodiskt minne och arbetsminne. Procedurminnet svarar för välinlärd motorik som att cykla, simma, dansa. Det är praktiskt taget ingen glömska i detta minnessystem och man har inte brytt sig om att utveckla några träningsprogram för detta system. Perceptuellt minne gäller navigering i omgivningen. Det är ett automatiserat minne med praktiskt taget ingen glömska. Inga träningsprogram har utvecklats. Semantiskt minne är ett kunskapsminne. Jag kommer ihåg/jag vet att Olso är Norges huvudstad, jag kommer ihåg/jag vet att H2O är den kemiska beteckningen för vatten, jag kommer ihåg/jag vet att ”varm” är motsats till ”kall”. Loci­-metoden och nya varianter används för att öka prestationen i semantiska minnesuppgifter. Episodiskt minne gäller personligt relaterade minnen som är definierade i tid och rum. Till exempel kommer jag ihåg vem jag träffade dagen före midsommarafton ifjol eller jag kommer ihåg vad vi hade till middag i söndags. Glömskan i detta minnessystem är mycket påtaglig, i synnerhet vid hög ålder. Loci-metoden och varianter av denna lämpar sig mycket bra för träning av detta minnessystem.

Arbetsminnet används för att aktivt behålla information i minnet under kortare eller längre perioder, för att uppdatera information som redan finns i minnet eller för att på annat sätt behandla inkommande information så att den skall passa formaten för till exempel semantiskt och episodiskt minne. Det är först på senare år man har börjat att utveckla träningsprogram för arbetsminnet, ofta i tillämpade sammanhang. Exempelvis har man med hjälp av sådana program lyckats hjälpa barn med ADHD att bli mer fokuserade och mer välfungerande i många olika situationer och har därigenom lyckats råda bot på den bristande generalitet som gäller för de flesta andra träningsprogram för minnet.

Arbetsminnet innehåller flera olika så kallade exekutiva funktioner som styrs av strukturer i hjärnans frontallober, till exempel att uppdatera information som redan finns i minnet. Det är troligt att dessa funktioner även är kopplade till andra strukturer i hjärnan som är av betydelse för andra minnessystem. När man tränar dessa funktioner förbättrar man därför inte bara sin prestation i arbetsminnesuppgifter utan även prestationen i uppgifter som egentligen styrs av andra hjärnstrukturer.

Ett exempel på en uppgift som tränar den exekutiva funktionen uppdatering får tjäna som avslutning på detta resonemang om minnessystem. Föreställ dig årets månader. Dessa tänker man i allmänhet på i kronologisk ordning, januari, februari, mars och så vidare. Uppgiften nu är att räkna upp årets månader i bokstavsordning. Finns det någon månad på A, tänker man sig, när man börjar. Javisst, augusti kommer man på och så går man igenom den kronologiska ordningen och kommer på att man har missat april i den första vändan. Nu är det alltså två månader som finns i bostavslistan, som man skall hålla i minnet och fortsätta att uppdatera med månader som börjar med andra bokstäver enligt ordningen i alfabetet. Man har alltså den kronologiska ordningen på månaderna välinlärd i minnet och därur skall man plocka månader och lägga dem i bokstavslistan i en ständig uppdatering. Om det skall vara någon meningsfull träning av den exekutiva funktionen skall man naturligtvis inte använda papper och penna. All omstrukturering skall man göra i minnet.

Lars-Göran Nilsson är professor i psykologi vid Stockholms universitet.

– Publ. i Respons 3/2012

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet