Föregående

nummer

Fredag 28 november 2014

3/2012

Tema: Sveriges historia vill återupprätta syntesen, men det krävs tydligare kriterier för vad som är en vetenskaplig syntes.
Naturvetenskap & teknik
Richard Dawkins
Verklighetens magi
Fri Tanke Förlag | 271 s | Isbn 9789186061241
Recensent: Inga Sanner
Vetenskap och religion svarar på olika frågor

Vad har egentligen religion och vetenskap med varandra att göra? Det är en fråga som har stötts och blötts allt sedan vetenskapen under senare delen av 1800-talet av vissa kom att uppfattas som en konkurrent till religionen. Det skedde i en tid då många förlorade sin kristna tro och det fanns ett behov av att fylla det tomrum som förlusten hade skapat. Att vetenskapen fick fylla den funktionen kan synas märkligt med tanke på att vetenskap och religion handlar om så olika saker. Eller ska man kanske snarare säga att de borde göra det. För än i dag förekommer det ju att man inom vissa religiösa riktningar faktiskt uttalar sig i vetenskapliga frågor. Det mest kända exemplet i västvärlden är kreationistiska uppfattningar som vänder sig mot Darwins teori om den biologiska utvecklingen och formulerar en alternativ skapelseberättelse.

Men även hos vissa ateister odlas bilden av religion och vetenskap som ett slags konkurrenter. En sådan uppfattning kommer till uttryck i en ny bok med titeln Verklighetens magi av den engelske biologen och författaren Richard Dawkins. Han har gjort sig känd inte bara som en stridbar ateist utan också som en framgångsrik popularisator av vetenskap. Den nya boken är i första hand en redogörelse för olika vetenskapliga teorier men innehåller också kängor mot religiösa synsätt.

Det är en påkostad bok tryckt på tjockt glansigt papper och med många bilder och illustrationer. Den riktar sig till en bred läsekrets och behandlar allt ifrån teorier om stora och svårfångade saker som världens skapelse, universums uppbyggnad och livets ursprung, till mer närliggande företeelser som åska och jordbävningar. Dawkins är en utmärkt förmedlare av vetenskap och han förmår göra även svåra teorier tillgängliga genom pedagogiska förklaringar, konkreta exempel och målande liknelser. Texten samverkar också alldeles utmärkt med illustrationerna. Det är dock obegripligt att man ännu på 2000-talet kan vara så genusblind att man helt okommenterat låter frågor om människans ursprung utgå från en pojkes funderingar om sin far och farfar och att man väljer bilder som så tydligt avslöjar att den tänkte läsaren är av manligt kön.

Dawkins ärende är att visa hur vi genom ett vetenskapligt förhållningssätt kan erfara det magiska i tillvaron. Och det är svårt att inte låta sig gripas av detta. Man kan till och med tycka att Dawkins hade kunnat ta ut svängarna ännu mer om han hade uppdaterat texten med nya rön om såväl mikro- som makrovärlden, där teorier om extra dimensioner, strängar och mörk materia gör att det riktigt gungar under fötterna. Men det som beskrivs är magiskt nog och frågan är varför inte Dawkins kan låta det stanna vid detta. Nu ställer han denna magi, som han benämner poetisk, mot en så kallad övernaturlig magi som tillskrivs religiösa uppfattningar och kommer till uttryck i olika myter om världen. Dawkins inleder kapitlen med att återge sådana myter – det kan vara indiska myter om världsalltets uppkomst eller berättelser om Noaks ark som inrymmer föreställningar om livets utveckling – för att sedan övergå till att redogöra för vad vetenskapen har att säga om samma fenomen. Tanken är förstås att vi ska se hur primitiva dessa myter är i förhållande till det som vetenskapen har att anföra i ärendet. Det hela blir nästan lite genant, eftersom det på ett obarmhärtigt sätt avslöjar Dawkins tondövhet och okunnighet om mytiska betraktelsesätt.

Paradoxalt nog ger detta ett lite ängsligt intryck, som om Dawkins inte riktigt litar på att vetenskapen verkligen är magisk i sin egen rätt. För det är den ju. När man läser hans bok grips man av människans ihärdiga strävan efter att förstå tillvaron och söka beskriva den med hjälp av vetenskapliga teorier. Samtidigt infinner sig under läsningen en stark förnimmelse av hur mycket det måste vara som vi fortfarande inte har en aning om och av hur färgade våra teorier om tillvaron bör vara av det faktum att vi själva är en del av detta komplicerade maskineri. Det synes också helt klart att det finns många olika sätt att närma sig verkligheten på och att vetenskap och religion svarar på helt olika frågor om vår värld.

Inga Sanner är professor i idéhistoria vid Stockholms universitet.

– Publ. i Respons 3/2012

FÖLJANDE

nummer

DEt ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskrifgten Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet