Föregående

nummer

Fredag 18 augusti 2017

5/2015

Tema: Östeuropeiska filmskapare granskar den epok och det arv som kommunismen lämnat efter sig sedan fallet för 25 år sedan.
Politik & samhälle
Magnus Bärtås & Fredrik Ekman
Yezidier – En reseessä
Molin & Sorgenfrei | 199 s | Isbn 9789187515101
Recensent: Rickard Lagervall
Yezidismen blir europeisk religion

När Islamiska staten (IS) sommaren 2014 intog Iraks näst största stad Mosul och utropade ett nytt kalifat var detta ett av få tillfällen när världens uppmärksamhet riktades mot en annars ofta bortglömd minoritet: yezidierna. De är bara en av flera minoriteter som förföljs, dödas och förslavas av IS, men sannolikt den som drabbats hårdast. Till skillnad från kristna irakier ges de inte ens en teoretisk möjlighet att fortsätta praktisera sin religion i områden styrda av IS mot att de betalar den skyddskatt, jizya, som Bokens folk gjorde i det förmoderna kalifatet.

Det är därför lägligt att förlaget Molin & Sorgenfrei nu ger ut Magnus Bärtås och Fredrik Ekmans Yezidier – En reseessä, som tidigare publicerats som en del av deras bok Innanför cirkeln – En resa bland yezidier, damanhurianer och swedenborgare från 2005. Boken har formen av en reseberättelse från Turkiet, Irak och Armenien, men de träffar även yezidier i Tyskland, Österrike och Sverige. De träffar intellektuella, akademiker och journalister som vigt sina liv åt yezidiernas historia, men även peshmergasoldater, bönder och klanledare och de får hela tiden motstridiga förklaringar till yezidiernas historia och ursprung, men också till själva religionen. Inte ens yezidierna själva verkar veta vad de förväntas tro på. Detta beror antagligen på att religionen i historien främst har förmedlats muntligt och därmed anpassats till olika lokala och historiska situationer.

Det är inte endast sunnitiska jihadister som fördömt yezidierna. Det har även shiamuslimska auktoriteter gjort med hänvisning till att det bland en del yezidier finns en kult omkring den andre umayyadiske kalifen Yazid som hålls ansvarig för den tredje shiitiske imamen Husayns martyrdöd vid Karbala år 680. Även kurdiska muslimska grupper har fördömt dem som kättare. Den svenska missionären Karin Anholm, i dag kanske mest känd för sin skildring av det armeniska folkmordet, berättar i sin bok om yezidierna att de i Jerevan kallades ”smutsfolket” på grund av sin trasiga klädsel. De befann sig alltså längst ned på samhällsstegen, även bland de kurdiska flyktingarna i Armenien. Såväl osmanska befälhavare som kurdiska klanledare anföll yezidiska byar, en förföljelse som intensifierades i takt med att det osmanska imperiet föll samman under 1800-talet.

Det råder oklarhet om yezidiernas ursprung och heliga skrifter. De själva beskriver gärna sin religion som kurdernas ursprungliga eller till och med som den ursprungliga för all världens religioner och yezidierna som världens äldsta folk. Den bild som växer fram i boken är den av en religion som – liksom andra religioner – formats av olika historiska och politiska sammanhang. Ibland betonas den yezidiska särarten, ibland har yezidiska ledare allierat sig med kristna irakier för att kräva lokalt självstyre. Ofta får den gemensamma kurdiska identiteten företräde framför religiösa skillnader. Författarna träffar yezidiska peshmergasoldater i irakiska Kurdistan och PKK-soldater på den turkiska sidan. I Armenien förklarar en yezidisk lärare att Marx, Engel, Lenin och den fängslade PKK-ledaren Abdullah Öcalan är yezidiska profeter.

Vid sidan av inbördeskriget ställs yezidier inför likande utmaningar som andra religiösa grupper i dag. De genomgripande samhällsomvandlingar som skett under 1900-talet och som blir ännu tydligare i exilen, tvingar yezidier att fråga sig vad det egentligen innebär att vara yezid. Religionens esoteriska karaktär utmanas av ökad läskunnighet och tillgång till olika versioner av de tidigare hemliga heliga böckerna i tryck och på internet. För några år sedan förespråkade till och med den nuvarande ledaren Mir Tahsin Beg på en tysk yezidisk hemsida en officiell utgåva av skrifterna, redigerad av yezidiska lärda.

År 2004, då författarna reste bland yezidier i irakiska Kurdistan och angränsande områden, svor en irakisk jihadistisk grupp, ledd av jordaniern Abu Musab al-Zarqawi, trohetsed till Usama bin Ladin och antog namnet al-Qaida i Irak. Det var denna grupp som 2006 bytte namn till Islamiska staten i Irak och som nu kallar sig Islamiska staten. De följande åren följde en terrorkampanj mot sunnitiska oliktänkande och shiamuslimer, men också mot kristna och yezidier. Många av de irakiska flyktingar som kom till Sverige då var yezidier och när inbördeskriget nu blossat upp igen som en följd av IS:s expansion över stora delar av Irak och Syrien 2014 sker åter en massflykt av yezidier, vilken hotar deras existens som en irakisk befolkningsgrupp. En allt större andel befinner sig i Europa och kanske kommer yezidismen i framtiden att vara en i huvudsak europeisk religion.

Författarnas ambition har inte varit att skriva en akademisk redogörelse om yezidiernas historia och religion och den läsare som förväntar sig det kan finna boken något rörig. I reseberättelsens impressionistiska och associativa form återkommer samma teman i möten med olika personer och leder ofta vidare till utvikningar om forntida religioner och modern poesi. Som religionshistoriker uppskattar jag att författarna låter yezidismen framstå som just så motsägelsefull som alla religioner är.

Det finns ytterst litet publicerat om yezidier på både svenska och andra språk. På svenska känner jag endast till ett kapitel i Ingmar Karlssons bok Korset och halvmånen. Allt fler svenskar kommer i sitt yrke eller i andra sammanhang i kontakt med yezidier och allt fler yezidiska elever i den svenska skolan vill skriva specialarbeten om sin religion. Detta gör Yezider – En reseessä till en angelägen bok som kan rekommenderas till alla som vill lära sig mer om yezidiernas bakgrund.

Rickard Lagervall är doktorand i islamologi vid Centrum för Mellanösternstudier vid Lunds universitet.

 

– Publ. i Respons 5/2015

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet