Normkritiken slog igenom i Sverige kring 2010 och dess frammarsch har ägt rum nästan utan debatt. Men bakom dess kritik av avgränsande normer döljer sig maktanspråk. Man kan bara förkasta en norm genom att placera en annan norm över den. Alla normer ska kritiseras, säger normkritikens företrädare, men det gäller inte dess egna normer, som utnämns till en värdegrund som inte får ifrågasättas.
Göteborgs kommun publicerade för några år sedan en skrift om normkritik som fortfarande finns att läsa på stadens nätsida. Uppsatsen har karaktär av ett åtagande, men tycks samtidigt vända sig till en allmän publik, som kanske förväntas bestå av stadens invånare, men kanske också av allmänt intresserade. ”Normkritiken”, heter det i texten, består i ”att ifrågasätta det som tas för givet. Att kritiskt granska det vardagliga, det ’normala’, det som uppfattas som självklart.” Liknande programförklaringar finns i många svenska kommuner och i skolor, på högskolor och museer, men långtifrån bara där. Näringsdepartementet har främjat konferenser om ”normkritik i skogen”, medan Kulturrådet ville stödja ”normkritiska och inkluderande” projekt. Till och med företagsvärlden har nåtts av normkritiken. Redan 2016 marknadsförde varuhuset Åhléns en klädserie under rubriken ”bryt klädmaktssordningen” med förklaringen: ”En man som klär sig mer kvinnligt klär av sig sin makt och en kvinna som klär sig mer manligt klär på sig den.” Tyvärr saknade reklamen en förklaring av vad ”makt” är, varför den finns och hur den utövas.
Logga in på Respons
Här kan du som prenumerant logga in för att ta del av allt material på webben.
