Intresset för Sherlock Holmes har fått en nytändning de senaste åren. Nya filmer och tv-serier om detektiven och hans ständige följeslagare Watson har medfört att blickar åter riktas mot originalböckerna. Bland svenska intellektuella har dock Holmes och hans skapare Arthur Conan Doyle sedan länge betraktats med skepsis. Detta bygger i grunden på en vrångbild av berättelsernas budskap.
I boken Förlorare (2014) beklagar sig litteraturvetaren Peter Luthersson över förlusten av vad han kallar ”1800-talets etos” en samling idéer som utmärks av idealism, hederlighet, människotro och äventyrlighet och representeras av författare som Rudyard Kipling, Karen Blixen och just Arthur Conan Doyle. En gång hyllades dessa som sin tids storheter, men nu nedvärderas deras prestationer och de associeras med imperialism, rasism och förlegad människosyn. Lutherssons brandtal utgör en frisk fläkt i en kulturdebatt som domineras av misstänksamhet mot eller rentav okunskap om de världsbilder som florerade före världskrigen. Men samtidigt är det underligt att han inte alls beaktar den värld utanför den finkulturella debatten där 1800-talsföreställningarna i mångt och mycket lever vidare.
Logga in på Respons
Här kan du som prenumerant logga in för att ta del av allt material på webben.
