Politik & samhälle

Gör det till synes ofattbara begripligt

Sekten – Ett reportage om Knutby Filadelfia
Anna Lindman

Fri Tanke
336 sidor
ISBN 9789189139886

| Respons 6/2021 | 8 min läsning

Hur kan någon frivilligt utstå den förnedring och psykiska misshandel som församlingsmedlemmarna i Knutby Filadelfia systematiskt utsattes för? Journalisten Anna Lindman har grävt djupare i denna fråga än någon annan och skrivit en bok som verkligen berör. Hon visar att vem som helst kan hamna i en liknande situation.

Patrik Waldau och Urban Fält. Gudstjänst i församlingen Knutby Filadelfia, 2013. Foto: Tomas Oneborg / SvD / TT

Vad är det som gör att händelserna i Knutby fortsätter att väcka människors nyfikenhet och intresse, trots att det nu gått snart två decennier sedan skotten föll den där januarinatten i Knutby? Har vi inte fått nog av Kristi brud, Åsa Waldau, Helge Fossmo och barnflickan? Vad är det som gör att människor ständigt återvänder till denna typ av katastrofer och tragedier och att det ständigt skrivs nya böcker och görs nya filmer, inte bara om Knutby utan om alla dramatiska händelser där en sekt varit inblandad.

En pusselbit för att förstå lockelsen kommer från traumaforskning. En teori inom den är att de flesta människor har vissa grundläggande antaganden om världen som ger psykologisk stabilitet – vi utgår normalt från att vår omgivning vill oss väl, att det finns en mening med vårt liv och att man som människa har ett egenvärde. Det behöver inte nödvändigtvis vara sant, men det är oundgängliga grundpelare för vår psykiska hälsa. Trauman uppstår hos en individ när tron på dessa grundantaganden rubbas, som vid chockartade upplevelser. Men det är inte bara offren för katastrofer och olyckor som drabbas, även åskådarnas grundantaganden om världen får sig en törn. Man frågar sig – skulle det här kunna hända mig? Katastrofer väcker en oro och det är den oron man som betraktare ofta försöker stilla genom att läsa om ämnet. Det är inte nödvändigtvis förståelse man är ute efter, man vill bli av med oron. Man tänker: ”Är det här ett hot mot min överlevnad, skulle det kunna drabba mig?” 

Svaret är dessvärre att ämnet sekter angår oss alla, något som journalisten Anna Lindman poängterar i sitt slutord i den nyutkomna boken Sekten:

Det som hände i Knutby Filadelfia händer inte bara i religiösa sammanhang. Att lyssna på medlemmarna från församlingen är alltså en uppmaning till oss alla. Vi är komplicerade vi människor. Så långt vi kan gå i vår längtan efter värme, gemenskap och kärlek. Så långt vi kan gå för att nå bara det.

Det kan vara svårt för en utomstående att förstå hur någon frivilligt kan utstå den förnedring och psykiska misshandel som Åsa Waldau systematiskt utsatte medlemmarna i församlingen för. Det kan också upplevas som obehagligt att tänka att man själv skulle kunna drabbas. Men däri ligger författarens styrka; hon har grävt djupare i denna tragedi än någon annan och skrivit en bok som verkligen berör.

Lindman är en mästerlig intervjuare och berättare och får fatt i och lyckas förmedla de små detaljer som gör detta till synes ofattbara begripligt – alla dilemman och alla små beslut som gradvis leder fram till en situation, i vilken man upplever att man inte har något annat val än att låta sig bli förnedrad och att man dessutom gör det frivilligt i tron att man förtjänar det. Det gäller även förövarna i församlingen som tror att de gör gott när de i själva verket psykiskt och fysiskt misshandlar de medlemmar som för tillfället hamnat i onåd.

Anna Lindman. Foto: Christer Sturmark

Att tänka att det bara är att lämna en sådan miljö om man inte trivs är att göra det väldigt lätt för sig. Det framgår tydligt av intervjuerna att de flesta till en början protesterade mot behandlingen, men i den fantasivärld som medlemmarna letts in, i vilken tron på att Åsa var Kristi brud även medförde att man gav henne oinskränkt makt, var det omöjligt att i längden säga emot. För vem vill riskera att drabbas av Guds vrede? Och om den rädslan inte räckte till för att avskräcka medlemmarna drabbades man direkt av Åsas vrede, vilket kunde vara nog så obehagligt.

När väl ”sanningen” om Åsa som Kristi tilltänkta brud etablerats i församlingen kunde hon i princip göra som hon ville med medlemmarna, och det gjorde hon. En av medlemmarna beskriver det som att församlingen var Åsas dockhus, i vilket hon möblerade om och flyttade runt dockorna efter behag. Och de som inte behagade henne drabbades av hennes raseri. Hon agerade likt en femåring som ilsket kastar ifrån sig sina leksaker när något går fel, men med den stora skillnaden att här var det inga dockor utan livs levande människor som brutalt misshandlades, både fysiskt och psykiskt. Många av dem kommer att få leva med ärren i resten av sina liv. 

Så, kan det här hända vem som helst? Ja, säger jag. Alla kanske inte skulle kunna hamna i en sekt i Knutby, men de allra flesta skulle kunna råka in i en likartad situation. Lindman går inte i fällan att beskriva det som hände i Knutby Filadelfia som ett extremt exempel, utan som något allmängiltigt som under vissa omständigheter skulle kunna drabba oss alla, även henne själv. Detta vittnar hon utlämnande om när hon beskriver sina egna erfarenheter av att under flera år bli psykiskt misshandlad av en partner. Det är en insikt som slår henne plötsligt – likheterna mellan de människoöden hon rapporterar om och hennes egen belägenhet, att vara fången i en situation och inte kunna eller ens vilja lämna, trots att man far illa. 

Det är modigt av både Lindman och de före detta medlemmarna i Knutby Filadelfia att våga berätta om sina erfarenheter, men också livsnödvändigt. För om det är något jag lärt mig av att jobba med avhoppare från sekter är det att skammen över det man varit med om, att man låtit sig duperas och förnedras, kan förtära en om man inte vågar pratar om det. Man måste så klart inte tala ut i media eller skriva en bok, men att våga prata om det med andra är det bästa sättet att lära sig av sina erfarenheter och vaccinera sig mot att hamna i en liknande situation igen.

Man väljer inte att gå med i en sekt, eller att bli ihop med en partner som psykiskt misshandlar en. Man väljer att prata med en trevlig person, att följa med till en gudstjänst, man väljer gemenskapen, glädjen.

Alla kan begå misstag och fatta dåliga beslut, men vanligtvis blir konsekvenserna inte så förödande som i Knutby Filadelfia. Samtidigt måste man förstå att de ”dåliga” beslut som medlemmarna fattade, kunde ha fattats av nästan vem som helst. Man väljer inte att gå med i en sekt, eller att bli ihop med en partner som psykiskt misshandlar en. Man väljer att prata med en trevlig person, att följa med till en gudstjänst, man väljer gemenskapen, glädjen. Alla de val man gör inledningsvis görs i hopp om att de ska föra något gott med sig. Det är därför det är så svårt att skydda sig mot denna typ av påverkan och manipulation; det räcker med att vara människa och att bete sig mänskligt för att vara sårbar. Så sluta inte vara människa, men skäms inte för att du låtit dig luras, det hade kunnat hända vem som helst. Varken kändisar eller professorer är immuna.

Knutby Filadelfia är ett skolboksexempel på hur det går till när en sekt bildas och hur medlemmar, inte minst barn, i en sekt behandlas. Att man från samhällets sida inte förmådde skydda de barn som växte upp i denna församlings sektmiljö är ett underbetyg för vårt välfärdssamhälle och våra institutioner. Det är inte så att det saknades varningssignaler, men det finns en utbredd okunskap kring denna typ av problematik och därför är Lindmans bok viktig. Den borde vara obligatorisk läsning för alla som i sitt yrke kommer i kontakt med människor – i skolan, inom socialtjänsten och inom vården.

Händelserna i Knutby Filadelfia kommer fortsätta att fascinera och det kommer antagligen att skrivas fler böcker i ämnet, men för mig som arbetar med sektproblematik och radikalisering innehåller Anna Lindmans bok allt man behöver veta för att förstå hur fullt normala människor kan fås att utföra handlingar som ingen skulle acceptera att utföra under normala omständigheter. Den kan varmt rekommenderas.

Publ. i Respons 6/2021
I FOKUS | Akademiska prestationister

Håkan Järvå

Håkan Järvå är legitimerad psykolog och har arbetat med radikalisering och sekterism i över 15 år. Han har skrivit flera böcker i ämnet, senast Radikalisering (2021). Läs alla texter

Ur samma nummer

Mest lästa recensioner

  1. Historia
    Nazisternas försök att mobilisera islam
    Hakkorset och halvmånen Niclas Sennerteg
  2. Filosofi & psykologi
    Frälser de redan frälsta och irriterar de redan irriterade
    12 livsregler – Ett motgift mot kaos Jordan B. Peterson
  3. Ekonomi
    Ikea marknadsför det svenska folkhemmet
    Design by IKEA – A Cultural History Sara Kristoffersson
  4. Filosofi & psykologi
    En bok för alla som kantstötts av mätbarhetshysterin
    Det omätbaras renässans – En uppgörelse med pedanternas herravälde Jonna Bornemark