Politik & samhälle

Misstro mot vakthundar är ett utpräglat svenskt problem

Macchiariniaffären – Sanningar och lögner på Karolinska
Bosse Lindquist

Bonniers
455 sidor
ISBN 9789100170806

| Respons 6/2018 | Låst recension | 10 min läsning

Bosse Lindquists bok repeterar hans uppmärksammade tv-dokumentär, men ger också bakgrundsbilder kring hans sätt att arbeta. Det empiriska grundarbetet är enastående, svagheten ligger i analysen av vems felet var. Lindquist laborerar med att det skulle bero på kåranda och brödraskap, men det handlar snarare om frånvaron av granskare i svensk förvaltning. Vakthundar har setts som paragrafryttare som omöjliggör rationella kompromisser. Detta kan fungera i relativt små system, men inte i dagens hasardspel med offentliga angelägenheter.

Institutionerna vacklar i dessa festtalens och jubileernas tid. Svenska Akademiens sammanbrott kan följas i närgången realtid. Kanske går akademien att rekonstruera, kanske inte. Om den nu skulle återfinna formen, är det knappast av egen kraft, utan efter ingrepp av den ovanliga duon Kungahus och Nobelstiftelse. En sak är i alla fall klar – Svenska Akademien drabbades svårt av medialiseringens intåg, genom vilken det som förr varit interna angelägenheter och anekdotmässiga pikanterier, spridda i bara små kretsar, nu blivit offentliga angelägenheter. Och någon strategi för att hantera offentlighet och insyn verkar inte direkt finnas, utan var och en av de Aderton tycks vara både sin egen kommunikationsstrateg och ledarskapsguru. Men institutionens fortlevnad, vad bryr de sig om den?