Studier om musiken kring sekelskiftet 1900

Musiken som tidsspegel
Jan Ling

Gidlunds
286 sidor
ISBN 9789178448791

| Respons 3/2014 | Låst recension | 8 min läsning

Nyligen avlidne Jan Ling fattade i denna bok posto vid sekelskiftet 1900 och såg historiens flod dra förbi med en rad kompositörer nersänkta i den. Hans musikhistoriska arbeten framstår som en unik folkbildningsgärning i skandinavisk musikvetenskap.

Kopplingarna mellan musikaliska artefakter, praxis och yttringar och den historiska situation i vilka dessa uppstått och tilldragit sig, har länge varit ett spänningsfält inom musikvetenskapen. Denna typ av belysning av historisk musik utökades starkt under början av nittonhundratalet och etablerades som eget studium inom disciplinen musiksociologi i många europeiska länder. Man kan nog göra gällande att betraktandet av musikens samhälleliga funktion därigenom kom att ersätta storheten "liv" i det sena artonhundratalets mer individualistiskt orienterade spänningspoler "Leben und Werk". Detta sammanföll alltså ungefär med den tidsperiod som Jan Ling i Musiken som tidsspegel valt som epicentrum – sekelskiftet 1900. I Lings bok behandlas sociala, kulturella och politiska förhållanden med kompositörers och musikers liv som en fortsatt brännpunkt, dock med den skillnaden gentemot klassisk personstilistisk biografik att det inte rör sig om en rad psykologiskt, ideellt och andligt bestämbara tonsättarliv utan om hur en serie tonsättarliv betingats av samhälleliga omständigheter. Det rör sig på så sätt i lika hög grad om "musiken som tidsspegel" som om "tiden som musikspegel".