Tidig utsatthet präglar den vuxne författaren

Jag söker en människa
Anders Wällhed

Max Ström
330 sidor
ISBN 9789185379811

| Respons 4/2014 | Låst recension | 6 min läsning

Denna biografi om Kent Andersson är en ohämmat subjektiv bok. Det är inte de teaterhistoriska perspektiven som är behållningen utan viljan att bevara minnet av Andersson och att det ges plats för satirikerns egna texter.

Det är med glädje man tar Anders Wällheds biografi om Kent Andersson (1933–2005), Jag söker en människa, i sin hand, eftersom det inte finns så mycket skrivet om denne särpräglade och folkkäre poet, dramatiker och skådespelare. Anders Wällhed arbetade under flera decennier nära Kent Andersson, som medförfattare och regissör, inte minst med revyerna på Teater Aftonstjärnan (1997–2003) i Göteborg. Boken börjar och slutar med ögonblicksbilder från Aftonstjärnan, däremellan trängs osorterade anekdoter, episoder, minnen och skärvor av svensk (och särskilt göteborgsk) teaterhistoria. Författaren bygger på egna erfarenheter samt intervjuer med Anderssons medarbetare, vänner och släktingar. I boken ingår också flera av Kent Anderssons dikter och pjäsfragment. Jag söker en människa är en något pretentiös titel, som får sin förklaring. Det var Kent Anderssons entréreplik i rollen som filosofen Diogenes på Aftonstjärnans scen år 1999. Wällhed tolkar den metaforiskt, som en bekännelse eller skådespelarens självbild.