Vi måste lära oss leva med våra skavanker

En sommar med Montaigne
Antoine Compagnon

Atlantis
152 sidor
ISBN 9789173536936

| Respons 6/2014 | Låst recension | 12 min läsning

Antoine Compagnons bok består av fyrtio korta kapitel som ursprungligen var föredrag i den franska radion. Montaigne brukar betecknas som den första moderna människan, men Compagnon visar honom som en man av sin tid, kritisk mot nymodigheter och utan förmåga att föreställa sig att världen på allvar skulle kunna förändras.

Skulle böcker vara bättre vänner än människor? Michel de Montaigne (1533–1592) skriver i Essayer om tre sorters relationer som präglat hans liv. Det är ”vackra och ärbara kvinnor”, ”sällsynta och utsökta vänskapsband” och så framför allt böckerna, vilkas sällskap han sätter högre än båda de övriga typerna av samvaro. När den erotiska dragningskraften minskat och bästa vännen avlidit återstår ändå läsningen. Det är Antoine Compagnon som sammanfattar Montaignes syn på relationerna på detta sätt i sin välskrivna och innehållsrika bok om honom och hans Essayer. I läsningen av en bok om böcker som denna är det något som nästan stöter ut en ur läsningen, detta påstående att böckerna ”skulle vara bättre vänner och kärlekar än verkliga levande varelser”. Men så platt och enkelt är det inte. Montaigne betraktade, som Compagnon framhåller, livet som en dialektik mellan jag och andra, och böckerna, läsandet, ingår i den levandets dynamik som utspelar sig mellan honom och de andra och inom honom själv. Läsningen samspelar alltid med erfarenheten, och de båda fördjupar varandra, och ger mig, läsaren, nya insikter i mig själv och mitt.