Filosofi & psykologi

Vill lyfta fram blinda fläckar i libertarianers synsätt

Vad är fel med ojämlikhet?
Anders Hansson

Daidalos
198 sidor
ISBN 9789171736383

| Respons 3/2022 | Låst recension | 10 min läsning

Trots den mängd böcker som kommit om ojämlikhet lyckas Anders Hansson lämna ett eget bidrag till debatten. I denna långa essä vill han få oss att ompröva vardagslibertarianismens kritik av fördelningspolitik: Om vi ifrågasätter inkomstskatt kan vi inte samtidigt okritiskt acceptera alla andra lagar och regler som avgör vem som har vad.

FN:s sjutton globala mål för hållbar utveckling har sedan de formulerades år 2015 antagits av 193 länder. Mänskligheten har därmed lovat att till år 2030 bland annat utrota den extrema fattigdomen för alla människor överallt (mål 1), avskaffa hunger (mål 2) och uppnå jämställdhet och alla kvinnors och flickors egenmakt (mål 5). Med den ambitionsgraden är det en smula förvånande att man i det tionde målet, som berör ojämlikhet inom och mellan länder, inte kräver att ojämlikheten ska försvinna, utan endast att den ska ”minska”. Ingen kan väl mena att hunger eller fattigdom är bra i sig själva, så det verkar okontroversiellt att hävda att de därför ska utrotas. Å andra sidan menar väl knappast någon heller att ojämlikhet är bra i sig självt. Så varför ska vi då tolerera den, om än i något minskad utsträckning? Ett vanligt svar är att ojämlikhet är ett nödvändigt ont; en förutsedd men icke önskvärd bieffekt av vår strävan att förverkliga något annat värde. Vi hör ju till exempel ofta att övergången till mer marknadsekonomi i Kina visserligen har vidgat ekonomiska klyftor, men samtidigt hjälpt miljontals människor att lyftas ur fattigdom. Det tyder på att vi vid närmare eftertanke inte bör bryr oss lika mycket om jämlikhet i sig som att de sämst ställda ska ha det så bra som möjligt. En annan vanlig idé är att ojämlikhet ofta uppstår när människor lämnas fria att göra vad de vill. Att staten skulle ingripa för att upprätthålla en jämlik fördelning är därmed ett slags frihetsinskränkning vi gör bäst i att mota i grind. 

Publ. i Respons 3/2022
I FOKUS | Friskolereformen 30 år
Relaterat
Debatt

De stora forskningsfrågorna om människans villkor

I kölvattnet av postmodernismen förmår inte den humanistiska forskningen längre formulera distinkta och relevanta frågor som leder till falsifierbara svar, vilket är nödvändigt för att samhället ska återfå förtroendet för...


Markus Furendal

Markus Furendal är forskare inom politisk filosofi vid statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet. Läs alla texter

Ur samma nummer

Mest lästa recensioner

  1. Historia
    Nazisternas försök att mobilisera islam
    Hakkorset och halvmånen Niclas Sennerteg
  2. Filosofi & psykologi
    Frälser de redan frälsta och irriterar de redan irriterade
    12 livsregler – Ett motgift mot kaos Jordan B. Peterson
  3. Ekonomi
    Ikea marknadsför det svenska folkhemmet
    Design by IKEA – A Cultural History Sara Kristoffersson
  4. Filosofi & psykologi
    En bok för alla som kantstötts av mätbarhetshysterin
    Det omätbaras renässans – En uppgörelse med pedanternas herravälde Jonna Bornemark