Långa perspektiv på en grannlaga relation
De svenska och finska medlemskapen i Nato kastar ett sentida ironiskt ljus över fredsfördraget i Fredrikshamn 1809.
Ett mångnationellt imperium som var både gammaldags och före sin tid
Dubbelmonarkin Österrike-Ungern har lämnat ett rikt arv till den europeiska kulturen. Men kanske har detta mångnationella rike också lämnat ett politiskt arv i den meningen att dess öde kanske säger oss något om EU:s framtid. Två nya böcker om Österrike–Ungern väcker denna fråga. Enlig Larry Wolff lyckades man i Österrike–Ungern visserligen hantera spänningarna mellan politisk och ekonomisk federalism och autonomisträvanden, men inte skapa en identitet som var tillräckligt stark för att utstå påfrestningar av det slag som kriget innebar. Geoffrey Wawro å sin sida varnar för att idyllisera kejsardömet och menar att det var en ihålig konstruktion som saknade egentlig ledning. Kanske har den ekonomiska krisen 2008 och framåt visat att EU inte heller har lyckats utveckla en identitet som gör att unionen tål påfrestningar.
