Jantelagens små högskolor: Högskolans intellektuella nivå sjunker

Vid sidan av de stora och gamla universiteten har Sverige på senare år fått många – sannolikt alltför många – små högskolor som bekostas med skattemedel och gärna vill hävda sig som akademiska toppinstitutioner. Tydligt är dock att dessa högskolor inte har nog med resurser för att kunna erbjuda allt som de gamla universiteten tillhandahåller. De tvingas begränsa sitt utbud av kurser och forskningsprogram för att överleva.

Det rimliga vore i det läget, om man vill bevara oberoende och kvalitet, att satsa på sådant som är intellektuellt nyskapande, företräds av högskolans mest meriterade forskare, efterfrågas av studenterna samt helst inte existerar vid andra högskolor eller universitet. Tyvärr har det dock visat sig att man på vissa högskolor, där Jantelag råder och ledningen är allsmäktig, hellre satsar på projekt som man tror skall vara kommersiellt lönsamma och samtidigt uppskattade bland lokala politiker och arbetsgivare. Resultatet blir att ledningen stöter bort sina bästa forskare och studenter samt att högskolans intellektuella nivå obönhörligen sjunker. Här några aktuella skräckexempel.

SKRÄCKEXEMPEL 1. Vid Högskolan i Gävle lägger man ner utbildning och forskning i centrala humanistiska ämnen som litteraturvetenskap och historia, trots att humaniora-området enligt en utvärdering från Vetenskapsrådet 2010 är det forskningsmässigt bäst företrädda området i Gävle. Högskolans ledning vill nämligen av politiska och kommersiella skäl hellre satsa på hälsovård, miljöteknik och naturvetenskap med inriktning på så kallad ”hållbar utveckling”. Nedläggningen av humaniora-ämnen har lett till protester i lokalpressen från studenter och lärare, anförda av den stridbare litteraturprofessorn Michael Gustavsson, en av landets ledande experter på litteraturteori och tveklöst en av Gävle-högskolans intellektuellt främsta krafter.

Högskolans ledning har då försökt tysta kritiken med ett diktatoriskt dekret där det på usel managementprosa bland annat heter: ”För att Högskolan ska uppfattas som trovärdig i sin externa kommunikation är det nödvändigt att alla medarbetare kan stå bakom och representera fattade beslut. Vi strävar därför efter att alltid kommunicera internt före [sic!] det att en information lämnas till externa mottagare inklusive media. […] Den bild vi vill kommunicera är den för oss önskvärda bilden.”

Genom sådana skrivelser upphävs alltså den akademiska världens traditionella frihet och ersätts med företagsvärldens och managementtänkandets kommersiella logik. Det viktiga för forskaren blir att till varje pris genomdriva ledningens linje, inte att främja den öppna debatt som garanteras i grundlagen och inte bara är högskolans livsluft utan en förutsättning för vetenskapliga framsteg.

Michael Gustavsson och hans protesterande kolleger i litteraturvetenskap och historia har nu avskedats, officiellt på grund av arbetsbrist, trots att de är efterfrågade av många studenter inom lärarutbildningen. Ledningen för Högskolan i Gävle har med rätta hårt kritiserats i forskarsamhället och lokala medier samt framstår i dag som en skam för regionen.

SKRÄCKEXEMPEL 2. Vid Södertörns högskola har ledningen avskaffat det så kallade Översättarprogrammet, som är Sveriges enda existerande akademiska utbildning i litterär översättning och översättningsteori. De översättarprogram som finns vid andra högskolor inriktar sig på sakframställning, men Södertörns utbildning har varit unik genom sin konstnärliga inriktning och varit starkt uppskattad av såväl studenter som framträdande författare och kulturinstitutioner, häribland Svenska Akademien. Protesterna mot nedläggningen har därför varit lika stora som protesterna i Gävle men har inte gjort intryck på Södertörns ledning.

Samma ledning har dessutom beslutat att kraftigt sänka det ekonomiska anslaget till högskolans enda internationellt kända och lovprisade tidskrift, Baltic Worlds, som hittills finansierats av den så kallade Östersjöstiftelsen. Samtidigt avskedar man tidskriftens briljante chefredaktör, historikern och kulturjournalisten Anders Björnsson. Också i detta fall har protester strömmat in från kulturvärlden och forskarsamhället, eftersom Baltic Worlds under Björnssons ledning utvecklats till något som inte finns någon annanstans i världen: en publikation som kombinerar samhällsvetenskap, humanistisk forskning och kvalificerad kulturjournalistik för att analysera vad som händer i den dynamiska region som utgörs av länderna runt Östersjön.

Denna tvärvetenskapliga och journalistiska kombination har också varit nyckeln till tidskriftens internationella framgång bland kvalificerade opinionsbildare, men den har uppenbarligen irriterat en del av högskolans makthavare. En av dem, docenten Helene Carlbäck, erkänner att tidskriften haft stor internationell framgång men försvarar ändå det minskade anslaget med att tidskriften inte följt gängse normer.”Akademin är van vid de inomvetenskapligt igenkännbara facktidskrifterna med ett visst sätt att strukturera och presentera materialet”, skriver hon bland annat.

Just den nyskapande formen och det originella innehållet skulle alltså vara ett skäl för att svälta ut Baltic Worlds och avskeda Anders Björnsson. I sanning en märklig motivering! Det intryck man får är att vissa mindre framgångsrika forskare i ledande ställning har varit avundsjuka på de frikostiga anslag som Baltic Worlds fått från Östersjöstiftelsen. Nu vill dessa mindre framgångsrika slita åt sig en större bit av kakan.

Södertörns litterära översättarprogram kommer lyckligtvis att överföras till Konstnärliga fakulteten vid Göteborgs Universitet, där det bör ha goda förutsättningar att leva vidare. Hur det skall gå för Baltic Worlds är däremot i skrivande stund osäkert. Säkert är att Södertörns högskola genom huvudlös politik har förlorat en stor del av sin prestige i forskarsamhället.

SKRÄCKEXEMPEL 3. Vid Högskolan Dalarna utlyste man nyligen en ny och efterlängtad professur i litteraturvetenskap. Flera sökande anmälde sig, häribland samme Michael Gustavsson som gjort sig känd som ledare för den akademiska oppositionen mot ledningen för Högskolan i Gävle. De sakkunniga bedömarna förordade enhälligt Gustavsson till professuren, men högskolans rektor beslöt i det läget att dra in tjänsten av – som det heter – ”ekonomiska skäl”. Enligt källor inom Högskolan Dalarna berodde indragningen dock snarare på att rektor inte önskade ha en stridbar intellektuell bråkstake som professor Gustavsson bland sina medarbetare.

Ja sannerligen. Där små högskolor styrs efter Jantelag och managementprinciper förblir de med största säkerhet – små.

Publicerad i Respons 2013-3