Tema | Kunskapens nya arenor

Pocketboken gjorde kunskapen till en modern konsumtionsvara

| Respons 2/2020 | 14 min läsning

Pocketboken karaktäriserades på 60-talet som ”den största händelsen i vår tid när det gäller folkbildning”. Kvalitetspocketboken skapade en ny arena för kunskapsförmedling och blev en viktig identitetsmarkör för en ny, kunskapshungrande ungdomskultur. Pocketboken inte bara speglade tidsandan, utan gick ofta i bräschen för den och bidrog till att göra politisk teori till en storsäljande genre. Det är en historia som är värd att påminna om i dag när tekniska framsteg och förändringar av distributionsvillkor ofta tycks medföra resignation.

Kulturmagasinet Horisonts svartvita tv-bild visar ett rum i en bokhandel, där en dam i hornbågade glasögon och mörk kappa snurrar på ett pocketställ av metall medan hon koncentrerat studerar boktitlarna. Kameran zoomar in bokomslag märkta Aldus, Delfin och Prisma medan kvinnan plockar bland boktitlarna. Efter viss tvekan beslutar hon sig för Litteraturens världshistoria som hon tar med till disken och betalar för.

Denna scen må för en nutida betraktare framstå som väl amatörmässig med sina stela gester och den entoniga speakerröst som kommenterar förloppet. Samtidigt står det klart att den vid inspelningstillfället 1962 avsåg att uppvisa något revolutionerande. Den glasögonprydda damens bläddrande och impulsartade inköp framställs som en omständighet som kan skaka om hela den svenska bokmarknaden. Rösten kungör att det man just har bevittnat är genomslaget av ett kulturfenomen som tidigare betraktats som omöjligt, och som innebär ”den största händelsen i vår tid när det gäller folkbildning”. De pocketböcker som nyss visats i bild sägs representera något helt nytt, eftersom deras lättillgänglighet, formgivning och billiga pris medför att ”vem som helst” nu kan tillägna sig avancerade kunskaper som tidigare varit förbehållna ett fåtal.

Rösten kungör att det man just har bevittnat är genomslaget av ett kulturfenomen som tidigare betraktats som omöjligt, och som innebär ’den största händelsen i vår tid när det gäller folkbildning’.

Därefter intervjuas en ung man vars intresse för frågan förvisso är partiskt, nämligen förläggaren Per I. Gedin. Han hade 1957 lanserat Bonniers Aldusböcker och därmed inlett den svenska varianten av det nyvaknade internationella bokmarknadsfenomen som brukar kallas ”the paperback revolution” – pocketrevolutionen. Genom att publicera aktuell populärvetenskap i omsorgsfullt formgivna pocketböcker, tryckta i stora upplagor till ett billigt pris – så kallade kvalitetspocketböcker – ville man nå ut med ny kunskap till så många som möjligt och göra den till en modern konsumtionsvara.

Liknande projekt genomfördes under efterkrigstiden över hela västvärlden. Störst genomslag hade fenomenet i engelskspråkiga länder, med serier som Penguin och Pocket Books, men även Västtyskland, Italien och Frankrike hade sina motsvarigheter. Att kvalitetspocketbokens roll som kunskapsförmedlare vid denna tid svårligen kan överskattas har framhållits av ett flertal forskare. Bokhistorien är en del i den större historien om vårt samhälle och hör därför självklart samman med övriga kulturella och politiska processer som präglat denna. Efterkrigstidens nya populärvetenskapliga pocketserier fungerade som ett slags arenor för kunskap, som inte enbart valdes ut, förpackades och spreds ”uppifrån” utan även kommunicerades och förvaltades inom ett flertal samhällsinstanser och miljöer. Ett studium av Aldusserien kan därmed bidra till bättre förståelse för vad som i en näraliggande tid uppfattats som samhällsrelevant kunskap. Det kan ge oss kännedom om hur och mellan vilka aktörer kunskapen har rört sig samt hur den tolkats och omtolkats in i vår egen tid.

Per I. Gedin sittande på en hög med pocketböcker 1964. Foto Björn Larsson Ask/Scanpix

I självbiografin Förläggarliv (1999) och Den nya boken (1966) har Per I. Gedin beskrivit hur han fick idén till Aldus vid en resa till USA i mitten av 1950-talet. Han var då relativt nyanställd på Bonniers och hade ansvar för förlagets bokklubb Svalan. På sin amerikaresa kom han i kontakt med så kallade ”quality paperbacks”, med serienamn som Anchor Books. De amerikanska kvalitetspocketböckerna hade ett populärvetenskapligt innehåll och hade ett något högre pris än traditionella pocketböcker, men i jämförelse med sina inbundna motsvarigheter var de billiga. Med Aldus ville Gedin starta en motsvarande bokserie för den svenska publiken. Hans vision, så som den presenterades för Bonniers chefer, var att verka folkbildande genom att publicera aktuella titlar författade av framstående forskare inom olika vetenskaper till priser som skulle kunna locka till impulsköp. Den självmedvetna och egensinnige ynglingen tycks ha upplevt sig som sin generations röst när han med påtaglig envishet argumenterade för att kvalitetspocketboken skulle vara ett framgångskoncept även på den svenska marknaden.

Hösten 1957 fick han så möjligheten att publicera tre titlar i det nya formatet. Eli F. Heckschers ekonomisk-historiska standardverk Svenskt arbete och liv, den antropologiska klassikern Kvinnligt, manligt, mänskligt av Margaret Mead och Makt och rätt av Ivar Strahl. Försäljningen började ta fart och seriens nio först publicerade böcker hade snart sålts i 20 000 exemplar, en för svenska sammanhang oväntat hög siffra. Det är uppenbart att Aldusböckerna tidigt bidrog till att i Sverige etablera pocketboken som sin tids stora bokmarknadstrend. Det dröjde visserligen till mitten av 1960-talet innan den hade slagit igenom på allvar, men då var det å andra sidan med desto mer buller och bång. Vid tiden för det tv-inslag som beskrivits i början av artikeln hade kapplöpningen satt igång. De svenska förlagen började slåss om enskilda titlar, försäljningssiffror och medieuppmärksamhet. Nya pocketböcker blev förstasidesstoff på de stora dagstidningarna och fungerade som identitetsmarkörer för en ny och kunskapshungrande ungdomskultur. Så har också 1960-talet beskrivits som ”kvalitetspocketbokens decennium” av Sveriges namnkunnigaste förlagsforskare Johan Svedjedal.

I den relativt nyutkomna antologin Rowohlts deutsche Enzyklopädie – Wissenschaft im Taschenbuch 1955–68, utgiven på Wehrhahn förlag 2017, berättar ett tiotal forskare historien om Aldus västtyska motsvarighet rowohlt deutsche enzyklopädie, rde. Serien gavs ut av förlaget Rowohlt från mitten av 1950-talet till slutet av 1960-talet, med den uttalade föresatsen att sprida god kultur till massorna i en tid när man fruktade att folk annars skulle vara hänvisade till ”skräpkultur” som matinéfilmer, serietidningar, spel och dobbel. Även pocketböcker hade tidigare associerats till en sådan skräpkultur. Formatet var i sig ingen nymodighet, utan hade länge förekommit i utgivningen av kärleks- och detektivromaner, limbundna och tryckta på dåligt papper med grälla bokomslag. Serier som rde, och ett par år senare Aldus, avsåg att helt ändra på associationerna som omgärdat detta medium. Man ville bidra till en omvärdering av pocketboken, från ”slit och släng-vara” till samlarobjekt.

Personerna bakom rde, däribland redaktören Ernesto Grassi som var tongivande, hade en storslagen vision av serien som ett slags allomfattande kunskapsförmedlare i efterkrigstidens Västtyskland. Grassi skrev inledande, förtydligande texter till flera av böckerna och publicerade dessutom en hel volym med egna kommentarer och avsiktsförklaringar. Att man valt namnet ”Rowohlts tyska encyklopedi” för serien säger en hel del om ambitionsnivån.

Valet av Grassi som ansvarig redaktör kan tyckas anmärkningsvärt. I skarp kontrast till förlagets grundare Ernst Rowohlt, en man med uttalade vänstersympatier, hade han nämligen en bakgrund som nära lierad med det italienska fascistpartiet. Under kriget hade Grassi varit generalsekreterare för Münchner Humanismus Zentrum, ett humanistiskt forskningscentrum som snart blev en viktig kulturinstitution. Centret hade en klassisk inriktning på ämnen som konsthistoria, religionshistoria och humanioras samhällsroll och Grassis kontakter med dess forskare skulle komma att bli avgörande för rde-seriens ämnesinriktning.

Inom tysk samtidshistoria talar man ibland om det sena 1960-talet som präglat av en ”Suhrkamp-kultur”. Begreppet, som myntades av litteraturvetaren George Steiner 1973, syftar på det förlag som förutom en mängd nya tyska författarskap, introducerade flera av den Nya vänsterns tänkare och därmed dess tankegods för en västtysk läsekrets. I den uppmärksammade boken Der lange Sommer der Theorie från 2015 diskuterar Philip Felsch hur denna kultur genom att samspela med den framväxande studentrörelsen och tidsandan även bidrog till att göra politisk teori till en storsäljande genre. Författarna till Rowohlts deutsche Enzyklopädie – Wissenschaft im Taschenbuch 1955–68 menar dock att bakgrunden till Suhrkamps framgångssaga är att det redan på 1950-talet fanns en ”rde-kultur” som lade grunden till en revolution på den västtyska bokmarknaden. Medan andra har påtalat succén hos Suhrkamp-titlar som sålts i ca 80 000 exemplar, visar man här hur hela 16 titlar i rde-serien har haft betydligt högre försäljningssiffror. Ett sådant exempel är Helmut Schelskys Soziologie der Sexualität som har sålts i 168 000 exemplar sedan 1955.

Under de tjugo år som Aldusserien var aktiv publicerades 469 böcker i skilda ämnen som psykologi, filosofi, historia och astronomi. Under de första åren var de humanistiska ämnena i klar majoritet. Medan titlar som Universums skapelse (1958) och Cybernetik (1962) passar in i en etablerad bild av tidsperioden som präglad av naturvetenskapsvurm och teknologisk framstegstro, var det trots allt en humanistisk bildningssyn som utmärkte utgivningslistan. Litteraturvetenskap och historia var de överlägset största kategorierna. Aktuell naturvetenskaplig forskning hade en given plats i utgivningen, men såldes inte sällan in utifrån ett slags humanioraperspektiv. Atomfysik och mänskligt vetande (1959), Människan och strålningsriskerna (1961) och Fysiken och människan (1962) var tre exempel på hur populärvetenskapliga redogörelser för spörsmål inom den samtida fysiken tog avstamp i resonemang från antikens natur- och moralfilosofi.

Här finns paralleller att dra till Aldus västtyska motsvarighet. Trots att rde:s överhuvud Ernesto Grassi sade sig vilja spegla hela spektrat av modern vetenskap i sin serie, kan en övervägande del av dem kategoriseras som humaniora eller samhällsvetenskap. På samma sätt som i det svenska exemplet gavs naturvetenskapliga arbeten som publicerades i serien en humanistisk tolkningsram. I ett fascinerande avsnitt i antologin om rde berättas hur Grassi lyckas anlita Robert Oppenheimer, känd som ”atombombens fader”, som författare för serien. Samtidigt som Grassi berömde Oppenheimer och vinnlade sig om att han skulle vara nöjd med samarbetet, kritiserade han dennes vetenskapssyn för att vara alltför ”programmatisk” i en egenproducerad introduktion till en av böckerna.

Genomgångar av pocketbokens historia brukar börja med historien om den brittiske bokförläggaren Allen Lane och hans oerhörda framgångar med Penguinserien, som startade 1935. Det berättas att Lane fick uppslaget till serien på en tågstation på den brittiska landsbygden. Han ska ha retat sig på att det inte fanns någon vettig läsning att köpa i stationskiosken och uttryckte då att kvalitetslitteratur borde finnas att få tag på överallt och att den inte borde vara dyrare än ett paket cigaretter (två och en halv pence vid tillfället). Idén skulle visa sig vara ett genidrag. Redan de första titlarna blev enormt populära och efter ett par år hade man sålt fler än tre miljoner Penguinböcker. Trots att Penguin använde sig av distributionskanaler, material och format som varit starkt associerade med så kallad masskultur, satsade de starkt på välrenommerade författarskap, skönlitterära klassiker och aktuell facklitteratur.

Det var inte Allen Lane som uppfann pocketboken. Det mest signifikativa med Penguin var i stället att serien gjorde pocketboken till en konsumtionsvara. Penguinböckerna hade en enhetlig formgivning med en tydlig grafisk profil och en symbol som var lätt att känna igen. Att avsikten var att sälja var inget man hymlade med.

Det tycks ha varit viktigt att betona skillnaden mellan att sprida kunskap till ett stort antal människor och konnotationerna till ett ord som ”popularisera”, som ju kan förstås som att förenkla eller förvanska.

I det västtyska sammanhanget såg förutsättningarna delvis annorlunda ut. Ernesto Grassi poängterade ofta att hans rde-serie inte bestod av ”populariserad vetenskap för 1’90 Mark”. Det tycks ha varit viktigt att betona skillnaden mellan att sprida kunskap till ett stort antal människor och konnotationerna till ett ord som ”popularisera”, som ju kan förstås som att förenkla eller förvanska. Denna ambivalens fanns för övrigt hos många av kvalitetspocketbokens förespråkare. Själva begreppet kvalitetspocketbok belyser den återkommande motsättningen mellan så kallad finkultur och populärkultur. I exemplet pocketboken kan vi se hur denna inrotade motsättning samtidigt befästs och ifrågasätts. Trots att pocketboksformatet är ett massmarknadsfenomen, vars främsta företräden alltid ansetts vara just billigt pris och lättillgängliga distributionskanaler, har det funnits ett behov av gränsdragning mellan å ena sidan populärkulturella ”kioskböcker” och å den andra ”kvalitetspocketböcker”.

Dock är det tydligt att man i det västtyska sammanhanget spelade med ett slags elitism som inte var lika självklar i det svenska litteratursamhälle som utgjorde Aldus hemmaarena. Tyska traditionellt skolade humanister kritiserade till exempel att rde inkluderade verk inom sociologi och etnologi, områden som uppfattades som amerikanska nymodigheter av många inom den västtyska intellektuella eliten. En liknande position framstår som osannolik i den svenska offentligheten vid samma tid.

Allen Lane 1965. Foto: Wikimedia commons

Per I. Gedins syn på pocketboken tycks ha varit mer inspirerad av Allen Lane än Ernesto Grassi. I Den nya boken poängterade han att pocketboken var ett barn av efterkrigstidens konsumtionskultur. Han såg den som bokvärldens motsvarigheter till ”månraketer, elgitarrer och frysskåp” och talade om hur dess omslag skulle inspirera till impulsköp på samma sätt som ”en färgbild av knapriga, bruna köttbullar utanpå det djupfrysta köttbullspaketet”. Gedins sätt att tala för sin vara vittnade om en osentimental inställning till böckernas innehåll, samtidigt som han poängterade hur pocketboken genom sitt billiga utförande och sina massupplagor bidrog till att göra kunskapen om samtida vetenskap tillgänglig för det stora flertalet.

Till följd av 40-talistgenerationens storlek och det svenska utbildningssystemets expansion, innebar 1960-talet uppkomsten av en ungdomsgeneration med delvis nya förväntningar på framtiden och samhället. En ny publik, till stor del bestående av studenter, efterlyste läsning av ett slag som tidigare aldrig sålts i så stora upplagor. Fram mot slutet av decenniet växte uppgivningen explosionsartat och det blev allt vanligare med facklitteratur i pocket, gärna i form av politisk teori, reportage- och debattböcker. Internationella storsäljare inom dessa genrer översattes och gavs ut i snabb takt. Ofta gavs de ut i originalpocket, utan att först ha funnits i inbunden form.

Med serier som Norstedts PAN, redigerad av Göran Palm och Jan Guillou, Prisma och Cavefors BOC-serie skulle pocketboken under andra hälften av 1960-talet komma att associeras med den framväxande studentrörelsen och vänsterradikaliseringen av svensk samhällsdebatt. I det sammanhanget skulle även Aldus spela en viktig roll, inte minst genom sin underavdelning Aldus Aktuellt där man mellan 1960 och 1973 gav ut ett åttiotal böcker om dagsaktuella samhällsfrågor. Aldus stod stadigt i en borgerlig bildningstradition men bidrog även till att lyfta fram tankegods från Nya vänstern, exempelvis genom Sven-Eric Liedmans översättning av Herbert Marcuses Den endimensionella människan (1968). Aldus Aktuellt stod sig väl i konkurrensen om den unga vänstersinnade pocketpubliken, även om den liksom övriga svenska pocketserier försvagades under den så kallade förlagskrisen i början av 1970-talet.

I slutet av 1960-talet skulle Aldus göra ett varaktigt avtryck i framtida decenniers psykiatridebatt och socialpolitik genom att ge ut tongivande författare inom den så kallade antipsykiatrirörelsen. R. D. Laings Det kluvna jaget (1968), Thomas Szaszs Psykisk sjukdom – en myt (1970) och David Coopers Psykiatri och antipsykiatri (1970) utgavs alla i Aldusserien, som i takt med tidsandan kom att bli mer präglad av samhällsvetenskapliga frågor från sent 1960-tal och framåt.

Genom det stora genomslag och det samhällsintresse som 1960-talets populärvetenskapliga pocketserier faktiskt hade, skulle de inte enbart lyckas spegla tidsandan, utan ofta gå i bräschen för eller till och med föregå den.

Genom det stora genomslag och det samhällsintresse som 1960-talets populärvetenskapliga pocketserier faktiskt hade, skulle de inte enbart lyckas spegla tidsandan, utan ofta gå i bräschen för eller till och med föregå den. Pocketboken har spelat en högst påtaglig roll för 1900-talets bokmarknad, bokläsande och kultursyn. Historien om satsningar som Aldus och rde vittnar om en tro på människors förmåga att tillgodogöra sig nya kunskaper och delta i välinformerad debatt. Det är en historia som därmed är värd att påminna sig om i en tid där tekniska framsteg och förändrade distributionsvillkor allt oftare tycks medföra resignation och en oförmåga att hantera alternativa kanaler för informationsspridning.

Publ. i Respons 2/2020 675
TEMA | Lurande hot mot kunskapsspridning
Relaterat
Tema

Ett digitalt hål har öppnat sig i Gutenberggalaxen

I dag är nästan 50 procent av alla böcker som säljs i Sverige digitala och alla som sysslar med böcker måste förhålla sig till förändringarna i dessa konsumtionsvanor. Försäljningen av...


Ragni Svensson

Ragni Svensson är fil. dr i bokhistoria och forskare i kunskapshistoria vid Lunds universitet. Läs alla texter

Ur samma nummer

Mest lästa artiklar

  1. Tema | Sverige under kriget
    Något har gått snett i den svenska synen på andra världskriget
    Synen på den svenska samlingsregeringens agerande mot Nazityskland har de senaste...
  2. Tema | Integrationsdebatt
    De integrationspolitiska utredningarna som kulturkrig
    Invandring och integration har blivit så laddade frågor att många forskare...
  3. Tema | Meningslös och menlös forskning
    Refuserad på grund av hudfärg
    Vilka risker finns det när den sociala och politiska aktivismen blir...
  4. Klassikern
    Tröstlös pessimist, moralist och sann manierist
    Tacitus (cirka 55–120 e. Kr.) skildrade den tid när det kejserliga...