Två nyutkomna böcker om invandringen kompletterar varandra. Den ena har precisa frågeställningar och den andra stora perspektiv. Historiskt sett har Europas stater varit utvandrarländer och denna självbild är svår att förändra. Välfärdsstaterna har byggt på en stark vi-känsla inom en relativt homogen befolkning. En central fråga är hur solidaritet och välfärd upprätthålls i ett heterogent samhälle.
År 2010 fanns i EU 31 miljoner utlandsfödda som kommer från ett land utanför unionen. I Sverige var det cirka nio procent. Många av dessa människor har sina rötter i arabvärlden, i Afrika och i Sydasien, med kulturella och religiösa bakgrunder som skiljer sig kraftigt från dem vi förknippar med Europa. Under loppet av några decennier och med tilltagande kraft sedan början på 1990-talet, har den tidigare relativa homogenitet som kännetecknade många av Europas länder ersatts av etnisk och kulturell mångfald. Det gäller i hög grad också Skandinavien, särskilt Sverige. Riskerar den ökande immigrationen att på allvar utmana dyrköpt europeisk stabilitet och demokrati? Frågan är provocerande, men pockar i takt med den radikala högerns politiska mobilisering i många av Europas länder, fransk lagstiftning mot heltäckande slöjor, minaretförbud i Schweiz och strängare krav på medborgarskap, på uppmärksamhet och reflexion.
Logga in på Respons
Här kan du som prenumerant logga in för att ta del av allt material på webben.
